14: e söndagen under året 2009
Mark. 6:1-6
Inledning
”Var har han allt detta ifrån?” Man kan lätt föreställa sig tonfallet då
människor talade om Jesus under hans korta besök i sin hemstad Nasaret efter
att ha blivit döpt av Johannes i Jordan, långt bort i Judéen. Johannes hade
erkänt honom som Guds Messias. Och många
hade börjat tro på Jesus då han vandrade från stad till stad och från by till
by i Galiléen. Han gjorde ju många under. Det kan tänkas att Jesus var släkt
med många i Nasaret – de som kallas för hans bröder och systrar var hans släktingar, inte Jungfru Marias barn,
utan Josefs barn eller hans kusiner
Jesu släkt och hans grannar
hade alltså hört att han hade botat många sjuka på annat håll och drivit ut
onda andar. De hade hört att han var en mäktig förkunnare av Guds rike och att
han talade med en annan slags auktoritet än fariséerna – inte med den
auktoritet som avancerade studier kan ge, utan med en uppenbar andlig
auktoritet som är rotad i ett eget gudsförhållande. Ja, de hade hört att folk
sade att han talade med Guds egen auktoritet. Men eftersom alla i byn kan ha
varit av Davids hus var det ingen självklarhet att Jesus måste vara den väntade
Messias. Man kan inte dra någon annan slutsats av dagens evangelium än att Jesu
bröders hållning präglades av
avundsjuka. Egentligen var han inte för mer än de – så resonerade man. Han var
bara en snickare. De fordrade att Jesus skulle övervinna den otro som deras
avundsjuka framkallade genom att göra under som en ren demonstration av
gudomlig makt.
Jesus gjorde inga sådana under,
varken då eller någonsin. I texten står t.o.m. följande: “Han kunde inte
göra något under där, utom att han lade händerna på några få sjuka och
botade dem, och han förundrade sig över att de var så ovilliga att tro.”
Det står att de “förkastade honom”.
Vi vill naturligtvis veta om det verkligen förhöll sig så att otro kunde hindra Jesus från att göra under.
Människor i gemen, inte bara
svenskar, är benägna till avundsjuka. Kom ihåg att avundsjuka räknas bland de
så kallade sju dödssynderna, som egentligen är en kort lista på de farligaste:
högmod, (2) habegär, (3) åtrå, (4) vrede,
(5) omåttlighet, (6) lättja och
(7) avundsjuka.* Dessa karaktärsfel eller
svagheter resulterar titt och tätt i verklig synd. Och avundsjukt sinnelag kan
t.o.m. resultera i synd mot den Helige Ande, den synd som Jesus betecknar som
oförlåtlig. Guds Ande verkar inom varje människa för att framkalla eller bevara
tron genom att förmå henne att kalla det som uppenbarligen är gott för gott och
det som uppenbarligen är ont för ont. Den som är riktigt avundsjuk vill inte se
något gott i den han är avundsjuk på.
Benägenhet till avundsjuka är alltså extremt farlig i andligt avseende
och kan verkligen hindra en människas eviga frälsning. Den vilseleder människor
så att de fäller en dom över andra som drabbar dem själva.
Att Nasaretborna ännu inte var
beredda att kalla Jesus för Guds Messias
var en sak. Jesus säger på ett annat ställe att den som ännu inte har
kommit fram till tro på Människosonen kan förlåtas. Men Jesu godhet hade de
ändå varit i stånd att erkänna om de inte hade varit avundsjuka på
honom. Detta var en helt annan sak. Jesu godhet var uppenbar och när människor
kallar det som uppenbarligen är gott för ont gör de våld på det egna samvetet –
på den gudsbild som är medskapad i varje människa. Resultatet kan mycket väl bli ”synd mot den Helige Ande”.
Många undrar om Jesus verkligen
förhindrades att göra under på grund av den otro som var rotad i Nasaretbornas
avundsjuka? Ja, det förhåller sig med den saken precis som när Jesus
frestades av djävulen att förvandla sten till bröd för att stilla sin egen
hunger eller kasta sig från tempelmuren för att framtvinga tro hos människor.
Inget var omöjligt för Jesus, men han underkastade sig den himmelske Faderns
vilja i allt. Och det överensstämde inte med Faderns vilja att hans mirakulösa
krafter skulle användas för att göra tro överflödig eller för att undvika
personligt lidande. Det var snarare, och är fortfarande, Faderns vilja att
under skulle vara ett svar på tro.
Evangelisten. Lukas berättar
att Jesus t.o.m. utlade den här principen i synagogan i Nasaret (vilket Markus
inte nämner). Han sade: ”Det fanns många
änkor i Israel på Elias tid – då det inte regnade på tre år och svår hungersnöd
kom över hela landet – ändå blev Elia inte sänd till någon av dem, utan bara
till en änka i Sarefat nära Sidon. Det fanns många spetälska i Israel på profeten
Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, utan endast Naaman från Syrien.”
Folket i Nasaret blev ursinniga
på Jesus. Det står i Lukas’ evangelium att “de
rusade fram i synagogan och drev honom ut ur staden och förde honom ända fram
till branten av det berg som deras stad var byggd på för att störta honom utför
den. Men han gick mitt igenom hopen och försvann.”
Det är alltså viktigt att vi
inser att avundsjuka inte endast är en fara beträffande vårt förhållande till
människor i största allmänhet, eftersom den förleder oss att begå svåra synder
mot dem. Människor blir också ofta avundsjuka på andra människors gudsförhållande.
De ifrågasätter andras gudsförhållande, försöker förhindra andra att leva i
enlighet med sin tro, att leva i enlighet med högre moraliska principer, att
ägna tid och bön och gudstjänst o.s.v.
Kom ihåg att även djävulens
syndafall bottnade i högmod och avundsjuka. Det är ett faktum att Gud har
skapat både människor och änglar så att de kan utmana sin skapare – de kan
missbruka den radikala friheten med vilken Gud har begåvat dem att göra uppror
mot honom. Den Onde är ständigt sysselsatt med sitt avundsjuka försök att skada
Gud genom att fördärva harmonin och skönheten i den värld och de varelser som han
har skapat.
Botemedlet för avundsjuka är att
utveckla ett sant och sunt gudsförhållande. Om du älskar Gud över allt
annat och i allt annat och i alla andra, och att ta emot all den kärlek som
endast Gud kan ge i Jesus Kristus vår Herre och Frälsare, då kommer inget att
fattas dig, och då kommer du inte att bli avundsjuk på någon annan. Då kommer Jesus
också att kunna använda din tro för att göra under. Men så länge du eller jag
är mer upptagna med vårt förhållande till andra människor än vårt
gudsförhållande – hur andra har det och vad andra har – så kan varken du eller
jag till fullo gå in i ett sant och sunt gudsförhållande. Och så kan Jesus inte
göra några riktiga under för oss. Vid första besöket i sin hemstad, Nasaret,
kunde Jesus “endast bota några få
från sina sjukdomar”, ty de flesta behövde botas från sin avundsjuka.
Broder Frans-Eric T.O.R.
· De fyra naturliga dygderna är: (1) klokhet (2) rättvisa (3) uthållighet och (4) måttfullhet.
· De fyra övernaturliga eller teologiska dygderna är: (1) tro (2) hopp och (3) kärlek.