Den 14:e söndagen under året 2010

Årg. C, Luk. 10:1-9

Inledning

Jesus sade: ”Skörden är stor men arbetarna få… och utsåg ytterligare 72 lärjungar och sände dem före sig två och två till varje stad och plats dit han själv tänkte gå.”

Det som jag skulle vilja betona i samband med den här texten är just den nödvändiga insikten om att det jordiska livet aldrig får betraktas som ett självändamål. Det är just denna insikt som motiverar evangelisation. Det jordiska livet skall vara en förberedelse för det eviga livet. Det är den tid som står till vårt förfogande att förbereda oss för vårt möte med Gud. På sätt och vis menar dock Jesus, att lärjungarna redan nu kan påbörja skördearbetet eftersom trons frö redan ligger i hjärtats åkermark.

Men vad är det som skall skördas. Jo, det som skall skördas av Jesu lärjungar, den frukt som vi skulle kunna kallas livets egentliga frukt, är de själar som är dragna till Gud, som vill befrias från sina synder och försonas med honom – själar som är redo att omvända sig, byta riktning i livet, inrikta sig mot det eviga snarare än det förgängliga.

Endast som en fotnot vill jag tillägga att en del själar som inte blir mogna för skörd under detta livet – här kan man t.o.m. tänka på barn som dör under späda år – kan tänkas mogna i en tid bortom den tid vi lever i, för de har inte avvisat Gud, likaså vuxna som aldrig får höra evangeliet förkunnas på ett trovärdigt sätt. Omoget vete är inte att betrakta som ogräs, om vi nu tänker på Jesu liknelse ”Om vetet och ogräset”, MEN, ett sådant resonemang kan omöjligen leda till slutsatsen, att Gud kommer att förvandla ogräs till vete, efter det att skördetiden är förbi. Ogräset blir inte draget till Gud; ogräset vägrar att lyssna till Evangeliet och bekymrar sig inte om synd. Ogräset har sagt sitt definitiva "Nej" till Gud. Alla människor kommer inte att vinna evig frälsning. Jesus är faktiskt entydig på den punkten.

Första delen

Nåja, det första som måste lyftas fram beträffande evig frälsning är att himmelen är inget annat än ett liv i Gud. Kristi evangelium är en uppmaning att påbörja detta liv i Gud här och nu. Vidare, liv i Gud är inte bara något slags teoretiskt medgivande om sannolikheten att Gud existerar och att människans existens inte upphör med den fysiska döden. Inte heller skall man tillskriva någon som helst betydelse åt ett ständigt åberopande av Gud som inte manifesterar sig i ett liv som ”bär omvändelsens frukter” – helighet, bön, kärleksgärningar m.m.  

Vad jag talar om nu är faktiskt ett liv som syftar till förening med Gud. En sådan förening förutsätter givetvis försoning med Gud genom Guds enfödde Son, vår Frälsare, Jesus Kristus. Den förutsätter det liv som Jesus Kristus kallar oss till att leva; det förutsätter att vi låter Guds Helige Ande ta sin boning i våra hjärtan.

Innebär detta att endast medvetna kristna kan bli frälsta? Nej, men det innebär att den som medvetet, och av egen fri vilja, avvisar Jesu Kristi evangelium kommer att gå förlorad i det tillkommande livet. Den som inte kunnat komma till tro på Jesus Kristus kan förmodligen få möjlighet därtill i en tid bortom den nuvarande tiden – precis som jag sade beträffande spädbarn.

Men det som är viktigt att komma ihåg är att det inte finns någon annan väg till Gud utom Jesus Kristus, eftersom han är Guds enfödde Son. Han säger: ”Jag är vägen, ingen kommer till Fadern utom genom mig”. Detta är det första.

Andra delen

För det andra vill jag styra vårt tänkande bort från alla kvantitativa frågeställningar beträffande frälsning. Vi skall inte tänka på hur många som blir frälsta till sist eller hur många goda gärningar en rätt tro kommer att resultera i, hur mycket tid den frälsta själen skall ha tillbringat i bön eller något sådant. Vi skall inrikta oss på frågeställningar om den särskilda livskvalité som ett äkta gudsförhållande medför. Vilka själar som skördas, antingen under livets gång eller vid det jordiska livets slut, då den fysiska döden inträffar, är frågan om vilka människor som är i stånd att finna lycka i Gud. Ingen kan finna sin lycka i Gud som inte längtar efter honom. Alltså är den viktiga fråga man behöver ställa sig själv: Är jag i stånd att finna lycka i Gud?

Vilka är då de själar som vid det jordiska livets slut inte kan finna sin lycka i Gud? Jo, de som inte kan finna sin lycka i Gud är de människor som har något annat, eller någon annan, till sin gud än Gud. En sådan människa lever livet i brott mot det första budet – ”Du skall inga andra gudar ha vid sidan om Gud!” Om vi vill anknyta till hur Jesus sammanfattar lagens första tavla kan vi säga att den som inte kan komma till himmelen är – ”Den som inte älskar Gud av hela sitt hjärta, all sin kraft, hela sitt förstånd och all sin själ.” Himmelen skulle inte vara någon himmel för den som inte längtar efter Gud. För den skulle himmelen vara värre än helvetet. Den som älskar något annat än Gud med ”hela sitt hjärta, all sin kraft, hela sitt förstånd och all sin själ” skapar faktiskt ett helvete åt sig själv redan nu. Vidare, den som ”älskar Gud över allt” är precis den som också ”älskar sin nästa som sig själv”, ty han älskar alla som Gud älskar – och därmed gläder sig över var och en som vinner evig frälsning. Himmelen blir inte förstörd för honom p.g.a. att den ene eller den andra också vunnit inträde.

På sätt och vis skulle man kunna konstatera att Gud måste låta människan fortsätta att söka det som hon egentligen söker, även efter döden. Han har ju skapat henne med en fri vilja. Just därför säger Jesus i sina instruktioner till de 72 lärjungarna som han sänder ut till de städer och platser som han själv ämnade sig: ”Har ni kommit till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg, ’Till och med dammet som har fastnat på våra fötter här i staden, skakar vi av. Behåll det! Men så mycket skall ni veta – Guds rike är nära.’”

Avslutning

Alltså skall vi inte föreställa oss att vår existens kommer att få en annan inriktning efter döden än den vi har haft i livet. Himmelriket är inte att likna vid Sveriges pensionssystem – att alla är försäkrade och får lön, men en del har fler poäng och får högre lön. I himmelriket får alla det maximala som de kan ta emot, ty aposteln Paulus säger: ”Gud skall bli allt i alla”. Den som inte längtar efter Gud är inte i stånd att ta emot honom, och det finns inget annat än Gud och de som är i Gud som kan bestå i evighet, ty Gud är den yttersta verkligheten. Helvetet består endast av illusioner som skapats av den Onde som Jesus kallar ”lögnens fader”.  Men var inte rädd – från dessa illusioner kan man befrias av Jesus Kristus redan nu.

Broder Frans-Eric T.O.R.