Den 19:e söndagen under året 2009

Joh. 6:41-51

Inledning

Det står att många av judarna förargade sig över att Jesus hade sagt: "Jag är det levande brödet som har kommit ner från himmelen... Den som äter det brödet skall leva i evighet, ty brödet jag ger är mitt kött och jag ger det för att världen skall leva".

Man frågar sig varför många av judarna var arga därför att Jesus sade så. Hur uppfattade de det som Jesus sade?

Man får givetvis inte glömma att de som blev arga hade antingen varit med om brödundret, då Jesus välsignade fem kornbröd och två fiskar så att de räckte åt mer än 5000 människor, eller hade hört talas om det. De sökte upp honom på andra sidan Jordan och frågade: "Vad gör du för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra?" Jesus vägrade att göra under på beställning. Istället säger han: "Jag är livets bröd". Sedan säger han: "Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen…. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom.

Det står också att "många av hans lärjungar, d.v.s. många utöver de tolv apostlarna, sade "Detta är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det?" Och till sist står det att "många av hans lärjungar drog sig tillbaka så att de inte längre följde honom."

Många människor var alltså stötta över vad Jesus sade. Därför är det viktigt att veta exakt vad han menade.

Första delen

För det första skall det sägas att folket inte kunde veta att det som Jesus sade hade att göra med Altarets Sakrament, Jesu Kristi kropps och blods Sakrament, ty Jesus hade ännu inte instiftat den Heliga Mässan. Den Heliga Mässan instiftades i hemlighet kvällen innan Jesus dog på korset. Endast de tolv apostlarna var närvarande. Detta innebär att människor i gemen och kanske även Jesu lärjungar trodde att hans ord måste ha med hans egen död att göra – särskilt när de hörde honom tala om dem som skulle ”äta hans kött och dricka hans blod” – ord som står i samma kapitel men inte i dagens text. De förstod att Jesus på något sätt profeterade om sin egen död och menade på något sätt att de som hörde på honom skulle vara ansvariga. Alltså menar en del människor som blev stötta att Jesus ville skuldbelägga dem.

Andra delen

För det andra blev en del som hörde på Jesus stötta därför att han gjorde anspråk på att kunna skänka människor evigt liv. De var kanske inriktade på ett gott liv på jorden och ville inte höra hans tal om himmelen. De väntade att Guds Messias skulle rädda dem från Roms makt och grunda ett nytt rike åt dem här på jorden, men Jesus antyder istället att även om han dör, så är han odödlig – odödlig som Gud själv är odödlig – och att han egentligen har kommit för att skänka människor evigt liv snarare än ett rike på jorden. De säger: "Den här Jesus, är han inte Josefs son? Vi känner hans far och mor! Vem tror han att han är?" Alltså menar en del av dessa människor att Jesus är galen.

Avslutning

Apostlarna kände sig nog besvärade över Jesu ord och hans sätt att bemöta folket. Därför frågar Jesus dem: "Vill ni också lämna mig?" Talesmannen, Simon Petrus, svarar: "Till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord."

Petrus talade i tro, men det är inte säkert att han kunde förstå vad Jesus egentligen menade heller. Det chockerande innehållet i Jesu undervisning, fastän det för stunden var obegripligt för hans åhörare och även för apostlarna, skulle sitta kvar i deras minnen. De skulle förstå det sedan han uppstått från de döda och sedan de reflekterat över hur han instiftade Altarets Sakrament i den övre salen natten innan han lät sig offras på korsets altare.

Men vad säger Jesu ord till oss katolska kristna som redan tror att hans kropp och blod verkligen är närvarande i Altarets Sakrament, och att hans kropps och blods offer åter blir framburet varje gång den Heliga Mässan firas? Inte kan vi bli lika berörda, eller eventuellt upprörda, av vad han sade dem som hörde på honom på andra sidan Galileiska sjön för länge, länge sedan?

Jo, det kan vi bli och det borde vi bli om vi vågar begrunda saken. Ty vad Jesus sade är inte endast en abstrakt förklaring av en objektiv sanning. Han menar att i någon mening är både du och jag ansvariga för hans död eftersom också vi är syndare i behov av frälsning från synden, döden och djävulen. Han menar att evigt liv kan man endast vinna genom honom – genom hans kropps och blods offer på korset, eller som han sade på ett annat ställe: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Både Påven Johannes Paulus II och den nuvarande påven, Bendiktus XVI, har nyligen velat inskärpa denna sanning i encyklikan DOMINUS IESUS. Och många människor tog anstöt. De frågade med bestörtning – menar Katolska Kyrkan fortfarande att den kristna tron inte är bara en tro bland många – en väg till himmelen bland många? Menar Katolska Kyrkan fortfarande att Jesus från Nasaret är helt unik bland alla religions- grundare, profeter och lärare? Svaret är ”Ja” fastän det som vi inte vet också måste komma till uttryck – att det inte är vi som tror, som sätter gränsen för när en ärlig sökare, som inte avvisar den gudomliga nåd som Gud skänker varje människa, kan komma till tro på Jesus Kristus. Kanske kan en frälsande tro uppstå i ”mellantiden” – tiden mellan tid och evighet, tiden efter döden, precis som en troende syndares slutgiltiga rening sker då.

Sådan spekulation är viktig för att undvika att man tar anstöt i onödan över vad Jesus säger, men udden i vad Jesus faktiskt säger är oundviklig. Han säger att vi alla är syndare – ansvariga för hans offerdöd, och att han är världens ende Frälsare.

Broder Frans-Eric T.O.R.