Den 19:e söndagen under året 2010

Luk 12:32-48

Inledning

Vi skall stanna inför dessa ord hämtad ur dagens evangelietext: Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen åter […] Den tjänaren som vet vad vår Herre vill, men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. Men den som av okunnighet gör sådant, som förtjänar prygel, han skall piskas endast med några få rapp. Av den som har fått mycket skall det utkrävas mycket, och den som anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.

Vad Jesus talar om i detta evangelium är hans återkomst och den yttersta domen.

Första delen.

Det första som alla skall veta och förstå är alltså att Jesus Kristus förklarar att Guds frälsningsplan innebär att han skall komma tillbaka vid världens undergång och tidens slut. Den här världen kommer inte att bestå för alltid. Detta bekräftar även naturvetenskapen. Vad naturvetenskap inte kan veta något om är att en ny himmel och en ny jord skall komma till. (Upp. 21.1) Vidare måste vi veta och förstå att alla inte kommer att bli frälsta. Ja, om alla skulle bli frälsta, då hade "frälsning" varit ett meningslöst begrepp. Alla kommer inte att träda in i himmelriket eller ta del av den nya jordens liv. Jesus säger: Där din skatt är, där kommer också ert hjärta att vara. Det finns många, väldigt många som inte har det som hjärtat skattar högst i himmelen, d.v.s. hos Gud.

Vad Jesus vill säga om beredskap inför hans återkomst i liknelsen om tjänarna vars mästare (husägaren) är bortrest har alltså att göra med andlig beredskap. Det har givetvis också med vår beredskap inför döden att göra. Han liknar vår situation vid husägarens. Husägaren kan inte veta när tjuvarna tänker bryta sig in i hans hus och stjäla från honom. Vi kan inte veta när det jordiska livet eller vårt eget liv i tid och rum, nådens tid, kommer att ta slut. Alltså måste vi alltid vara redo. Detta är det första.

Andra delen.

Det andra som detta evangelium vill säga oss är att vi kommer att dömas, inte bara efter något slag namntro, vår yttre samhörighet med kristendomen, utan också efter våra gärningar. Det finns många som är namnkristna. Detta betyder dock inte att tro är oviktig. Är vi ärliga så vet vi att vi är syndare. Vi har brutit mot Guds bud, Kristi bud och Kyrkans bud. Vi har syndat i tanke, ord och gärning, både i vad vi har gjort och i vad vid har underlåtit att göra. En levande tro på Jesus Kristus och delaktighet i Kyrkans sakramentala liv, inklusive bruk av Botens Sakrament säkerställer att vi kan åberopa hans offerdöd på korset som ett fullgott försoningsoffer inför Gud. Vad jag nu talar om är alltså personlig tro på Jesus Kristus och på den kyrka som han har grundat. Detta är det andra.

Tredje delen.

Den tredje delen av det som Jesus säger i dagens evangelietext handlar om skärselden och helvetet. Han säger: Den tjänare som vet vad vår Herre vill, men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. Men den som av okunnighet gör sådant, som förtjänar prygel, han skall piskas endast med några få rapp. Av den som har fått mycket skall det utkrävas mycket, och den som anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.

Det finns människor som inte anammar den kristna tron och det finns kristna som inte anammar den katolska tron, d.v.s. går in i den kyrka som Jesus själv har grundat. Sker det av okunnighet, så kan man vänta förbarmande av Gud. Det finns människor som aldrig hört talas om Jesus Kristus och hans kyrka. Det finns människor som aldrig har kunnat överväga konversion eller omvändelse av psykologiska och kulturella skäl. Den stora faran är för människor som har fått mycket, d.v.s. som fått veta allt om den kristna tron och om den sanna kyrkan, men som av lättja, likgiltighet, envishet, rädsla, oviljan att bryta med synd, m.m. vägrar att omvända sig och/eller låter bli att efterleva sin tro. De kommer att få sitt straff, kanske ett evigt straff om de verkligen är förhärdade, men i varje fall många piskrapp i skärselden. Naturligtvis så är det endast Gud som kan döma vad som finns i en människas inre. Men i stränga ordalag påminner Jesus om att han kommer att verkställa en dom. Och då kommer det inte att spela någon roll om vi har handlat som de flesta eller ej. Gud dömer var och en för sig enligt hans eller hennes egentliga möjligheter.

Avslutning

Men Jesus avslutar med ett mycket uppmuntrande ord i detta evangelium. Han säger: Av den som har fått mycket skall det utkrävas mycket, och den som anförtrotts mycket skall få svara för desto mera. Vad han menar är den som tar emot vad Gud har att ge, den som tror vad Jesus förkunnar har mycket ansvar, men han kan också glädja sig över att han kommer att få en evig belöning som överstiger allt som han skulle kunna föreställa sig. Vad han än har offrat för trons skull, vad han än har offrat för att hålla sig på den smala vägen till Guds rike, så kommer den skatt som han har i himmelen hos Gud att överträffa allt han kunde föreställa sig. Jag vet att många som försummar det kristna, det katolska, det andliga, det religiösa, det moraliska ser på troende människor som om de har gått miste om allt det roliga i livet, men Teresa av Avila, ett helgon, en mystiker med mycket humor, sade så här: När den troende ur det himmelska perspektivet ser tillbaka på sina uppoffringar och prövningar under det jordiska livet, så kommer det att te sig som en enda övernattning på ett dåligt hotell.

Broder Frans-Eric T.O.R.