Inledning
Dagens
evangelium, som fokuserar på aposteln Petri bekännelse, tillsammans med
parallelltexten i aposteln Matteus evangelium som återger Jesu löfte till
Petrus, är mycket viktig för Katolska Kyrkan som har bevarat aposteln Petrus
särskilda uppdrag genom läran om påvens, d.v.s. den romerska biskopens,
särskilda nådegåva eller karism. I aposteln Matteus evangelium står det
nämligen att efter det att aposteln Petrus bekänt sin tro, så säger Jesus till
honom: "Du är Petrus (vilket var namnet som Kristus gav Simon) och
på denna klippa (Petrus betyder ju klippa) skall jag bygga min kyrka och
dödsrikets portar skall inte få makt över den. Jag ger dig himmelrikets
nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himmelen och allt vad
du löser på jorden skall vara löst i himmelen."
Numera
är alla ansedda bibeltolkare överens om att aposteln Petrus hade en
särställning bland apostlarna. Tyvärr betyder inte detta att alla är överens om
den romerska biskopens särställning idag, för man kan inte utläsa ur den Heliga
Skrift något som bevisar att det finns en speciell petrinsk succession eller en
särskild apostolisk. Man kan endast hänvisa till Kyrkans obrutna tradition
beträffande dessa saker, och den kyrkliga traditionen i Öst och Väst skildes åt
efter år 1000. Kyrkorna i Öst styrdes av flera patriarker och blev ganska
självständiga gentemot varandra; kyrkorna i Väst fick inte egna patriarker och
var direkt beroende av Påvens styre.
Jag
brukar tillägga att det är min fasta övertygelse att det patriarkala styre som
råder bland de ortodoxa och det påvliga styre som råder hos oss katoliker kan
och kommer att försonas, men idag vill jag koncentrera mig på uppgiften att
förklara varför frågan om hur Kristi Kyrka styrs är intimt förknippad med
frågan om bekännelsen av den sanna tron, ty de från oss skilda protestantiska
kristna menar att Kyrkans styre inte är avgörande för bekännelsen av den sanna
tron.
Alltså
låt oss ställa den här frågan så: "Varför fick apostlarna ett särskilt
uppdrag och varför fick Petrus ett särskilt uppdrag bland apostlarna? Vi
skulle kunna ställa frågan på ett provokativt sätt: "Varför bestämde
inte Jesus att Kyrkan skulle, till exempel, styras demokratiskt, med
ämbetsfunktioner som kunde övertagas av vem som helst som ägde de nödvändiga
mänskliga kvalifikationerna?"
Första
delen
Svaret
kan omöjligen bara vara att demokrati ännu inte var uppfunnen, ty det är
uppenbart att Jesus uttryckligen ville ge sina apostlar fullmakten att
undervisa i hans eget namn och förvandla bröd och vin till hans eget kropp och
blod under den offermåltid som han instiftade i den övre salen natten innan han
korsfästes på Golgata. Visserligen säger han att hans apostlar skall vara
tjänare, men detta säger han just därför att han själv är Guds och människans
tjänare och de har fått sitt ämbete från honom och skall utöva det som han
utövar det. Jesus säger faktiskt, att apostlarna skall döma Israels tolv
stammar och han testamenterar åt dem delaktighet i hans konungsliga, prästerliga
och profetiska ämbeten. Jesu fullmakt, den som alla apostlar mottager och den
särskilda fullmakten som Petrus mottager, är en personlig nådegåva. Den meddelas
sakramentalt och kan inte bara reduceras till en funktion att utövas enligt
majoritetsbeslut.
Om
man ser till Petrus' mänskliga kvalifikationer skulle man kunna peka på hans
mod. Han var den förste som var tillräckligt modig att bekänna att Jesus från
Nasaret var den väntade Messias. Det var han som var modig nog att begära av
Jesus att han skulle stiga ur båten och komma till honom gående på vattnet. Å
andra sidan var det han som inte bara flydde då Jesus blev tillfångatagen av
sina fiender, utan den som också förnekade honom offentligt. Och även i dagens
evangelium står det att hans egna tankar kunde var fullständigt felaktiga, ty
när han försöker övertala Jesus att han inte måste vandra korset väg, säger
Jesus: "Håll dig på din plats, Satan - dina tankar är inte Guds, utan
människors."
Hade
Jesu lärjungar fått hålla en omröstning efter Jesu uppståndelse, hade Petrus'
med all säkerhet förlorat. Men detta gjorde man inte, ty man visste att han
hade sin nådegåva från Herren. Detta är det första som måste sägas.
Andra
delen
Det
andra som måste sägas beträffande den apostoliska succession som Katolska
Kyrkan biskopar står i och det petrinska ämbete som påven äger, eftersom dessa
strukturer förmedlar nåd, är att erkännandet av de människor som äger dessa
nådegåvor - påven och biskoparna - inte kan skiljas från bekännelsen av den
sanna tron. Den sanna tron är tro på allt som Jesus sade och gjorde - tro på
allt som han gav oss, allt som hans kyrka äger. Man kan inte förklara något som
Jesus har begåvat sin kyrka med som överflödigt, onödigt, tidsbundet och
föränderligt, ty de gudomliga löften som är förknippade med dessa strukturer kan
aldrig omintetgöras.
Det
är givetvis möjligt för Gud att frälsa människor och införliva dem med sin
kyrka i den tillkommande världen genom andra medel än den som står Kyrkan till
buds på jorden. Gud är inte bunden av de nådemedel som han själv har instiftat,
men vi som har tillgång till vad han har instiftat är helt bundna av det som
Jesus Kristus har instiftat under sitt jordiska liv. Vi får inte låta bli att
döpa våra barn, fira den Heliga Mässan, bruka Botens Sakrament o.s.v. Vi får
inte låta bli att höra på dem genom vilken Kristus talar med apostoliskt
auktoritet och lyda den som äger den fullmakt han har givit åt Petrus. Detta är
den katolska tron.
Avslutning
Ni
bör dock inte dra slutsatsen att man endast behöver på ett mekaniskt sätt
hålla-för-sant vad Katolska Kyrkan lär och på ett mekaniskt sätt lyda påven och
biskoparna. Jag talar om tro på Kyrkan inte bara som för-sant-hållande. Både
påvarna och biskoparnas uppfattningar och handlingar som människor kan visserligen
vara felaktiga. Petrus felade som människa men upphörde inte att vara klippan
på vilken Kyrkan skulle byggas.
Ja,
Guds nåd kommer alltid att strömma på nytt genom de kanaler som han en gång har
skapat. Kyrkan uppstår alltid och på nytt som Kristi Mystiska Kropp på jorden -
detta är vad Jesus menar då han säger att "dödsrikets portar kommer
inte att besegra den". Därför får vi aldrig överge den heliga,
katolska och apostoliska Kyrkan, försöka lemlästa den eller smida planer för
att göra om den enligt diverse mänskliga modeller. Nej, vi måste alltid bekänna
oss till den och tjäna den såsom vi bekänner oss till Kristus och tjänar honom,
ty Kyrkan är Kristi kropp och vi är hans lemmar och den gudomliga nåden kommer
alltid att genomströmma den på nytt när vi åkallar Gud. Jesus Kristus är sin
kyrkas osynliga huvud medan påven är Kyrkans synliga huvud. Likaså förhåller
det sig med en biskop och hans stift. Men, märk väl! Beträffande Kristi Kyrka
på jorden och dess gudomliga uppdrag, så är det synliga lika viktigt som de
osynliga - i annat fall hade Kristus aldrig behövt instifta den - grunda den på
en synlig och i mänskligt avseende bräckligt klippa. Nåd är osynlig - men
nådemedlen är alltid synliga - i annat fall kunde människor inte hitta fram
till dem.
Broder
Frans-Eric T.O.R.