25:e söndagen under året 2010.
Årg. C/Luk 16:1-13.
Inledning
Dagens evangelium handlar om pengar. Huvudpersonen i Jesu liknelse är en
skurk – en vd som är en ekobrottsling av värsta slag. När han förstår att han
kommer att få sparken från firman p.g.a. att han har förskingrat så mycket
pengar, kallar han till sig alla som står i skuld till ägaren och skriver av,
eller åtminstone ner, deras skulder. Således skapar han en tacksamhetsskuld hos
många som han vill leva på sedan – kanske genom utpressning.
Vad Jesus berömmer hos den ohederlige förvaltaren är givetvis inte hans
affärsetik eller hans brist på ärlighet, utan just hans beslutsamhet. I
denna liknelse vill Jesus jämföra den påtagliga beslutsamhet med vilken
människor handlar, då det gäller ekonomiska förluster, med den bristande beslutsamhet
med vilken människor handlar då andliga förluster hotar. Man kan t.o.m.
konstatera att de flesta människor inte ens lägger märke till skeendet, då de
står inför en situation som kommer att medföra att de blir andligt bankrutta.
Första delen
Det första som Jesus vill förmedla i dagens evangelium är alltså en varning
för trälbundenhet vid mammon, såväl trälbundenhet vid all den makt och aktning
som pengar och materiella tillgångar kan ge, som själva rikedomen och den lyx
som man kan bli beroende av. Han säger: “Ingen kan tjäna två herrar. Antingen
kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid en ene
och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” Frihet
från mammons tyranni vinner man, dels genom att prioritera Gud och hans bud mer
än pengar, människors aktning och makt över människor, dels genom
offervillighet, genom att frikostigt skänka materiellt stöd till Guds kyrka och
Guds fattiga.
Jesus var mycket tydlig angående förhållandet mellan en människas
ekonomiska moral och hennes andliga tillstånd. Han sade: “Använd den
ohederliga mammon till att skaffa er vänner som kommer att ta emot er i de
eviga hyddorna när mammon lämnar er i sticket.” Man skulle nästan kunna
säga att han menar att det är de fattiga som har makt och inflytande i Guds
rike.
Andra delen
Det andra som Jesus vill förmedla genom dagens evangelium är en
kvalifikation på det föregående. Även den som är helt hederlig i sina
ekonomiska handlingar och offervillig, och som kanske avsätter en del av vad
han har förtjänat till arbetet för Guds rike och till de behövande, även en
sådan människa får akta sig för att låta mammon få makt över honom. Ja,
Jesus talar faktiskt väldigt ofta om rikedomens faror. Just därför talar han om
pengar som om den vore en demon. Han menar att rikedom är såsom en ond
ande som kan och vill snärja oss, även när vi brukar våra materiella tillgångar
i gott syfte. Varför? Jo, därför att man vänjer sig vid att ha det
bekvämare än andra, och man vänjer sig vid att ha mer att säga till om än andra
därför att man betalar sina räkningar. Man tillmäts särskild respekt och
får utöva makt över andra. Man vänjer sig vid fördelar här på jorden, vilket
kan minska längtan efter det som vi alla skall få del av när Guds rike kommer.
Andra former av omåttlighet och anspråk på särskilda privilegier framstår
oftast exakt för vad de är. Andra människor säger ifrån direkt. Men finns det
pengar med i spelet, så blir andra människor mycket diskreta, för att inte säga
lite förljugna. Finns det något som kan splittra en familj så svårt som tvister
om arvet? Finns det någon form av brott som är så allmänt förekommande som just
ekonomiska brott – att hävda att det som tillhör andra tillhör mig? Finns det något
annat som så kan höja helt ovärdiga, omoraliska, okunniga och ohyfsade personer
i andras uppskattning som just pengar?
Och mammons garn snärjer inte endast enskilda människor. Samhället som
sådant kan korrumperas helt av begär på ekonomisk tillväxt. Ja, korruption kan
utbreda sig som en smitta i samhället bland politiker och tjänstemän i den
offentliga sektorn, bland ämbetsbärare i Kyrkan, bland storkapitalister som
bestämmer över vårt gemensamma väl, likväl som bland bidragstagare, barn,
ungdomar och vanliga löntagare. Så fort pengar och materiella tillgångar blir
måttet på allt som vi kallar viktigt i vårt tänkande, är vi på väg att bli korrumperade. Processen
är lika destruktiv i ett socialistiskt system som i ett kapitalistiskt, ty ren
kapitalism och ren socialism bottnar i ren materialism båda två.
Avslutning
“Penningbegär är”, som Aposteln Paulus framhåller i en senare del av sitt
brev till Timoteus, vilket upplästes idag – ”roten till allt
ont” (1 Tim. 6:10). Att Paulus säger så, beror på detta, att penningbegär
kan förenas hur lätt som helst med maktmissbruk och sexuell omoral, ty både
makt och sex köps ofta för pengar eller underlättas av social status och
samhällelig makt.
Vi vet inte exakt vad den förbjudna frukten i Edens lustgård var, fastän
etiketten på Evas handling var olydnad – men alla förstår att den måste
uppfattas som symbol för viljan att vara sin egen gud eller åtminstone Guds
jämlike. Man kan dock nästan föreställa sig att bladen på trädet på vilken den
förbjudna frukten växte, det träd som ormen slingrade sig i, mitt i paradiset
trädgård, hade dollarsedlar eller eurosedlar till blad. Den som själv har gott
om pengar, eller som har tillgång till mycket pengar, kan alltid uppträda som
en gud bland människor, vad han än förespråkar för politik eller
samhällssystem.
Ormen sade till Eva: “Ät! Ni kommer inte att dö. Ni skall bli som gudar
som får bestämma själva vad som är gott och ont.” Men mammon är en falsk
gud, inte bara därför att han inleder oss i frestelsen att vara olydiga mot den
sanne Guden, utan därför att, hur mycket pengar man än samlar och hur man än
fördelar dem, så blir alla som tillber mammon utan någon “skatt i himmelen”.
Den som tillber mammon måste ha sitt hjärta fäst vid det jordiska hela tiden –
han måste kontrollera börsnoteringarna dagligen. Jesus varnar oss: “Där
din skatt är där kommer också ditt hjärta att vara.” Och märker man inte
ens själv att man har blivit andligen bankrutt, så kommer inte många andra
människor att säga till, utom Jesus.
Broder Frans-Eric T.O.R.