28:e söndagen under året 2009

Mark. 10:17-30

Inledning

Till skillnad från flera andra berättelser om rika människor som kommer i kontakt med Jesus har den unge mannen i dagens evangelium inte kommit över sina rikedomar på ett ohederligt sätt. Det kan tänkas att han bara ärvt sina pengar. Han var mycket religiös – en moraliskt medveten person. I varje fall bedyrar han att han inte överträtt ett enda av Guds bud. Ändå förstår han att något väsentligt fattas i hans gudsförhållande. "Gode Mästare, vad skall jag göra?" frågar han ödmjukt.

Jesu svar får läsaren att baxna. Jesus säger: "Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga, så skall du få en skatt i himmelen". Varför ett sådant krav? Den förmögne Sackeus, som var en offentlig syndare, en skrupelfri tullindrivare i Jeriko, gav endast "hälften av vad han ägde åt de fattiga" efter det att han omvänt sig och "betalt fyrdubbelt tillbaka åt alla som han hade bedragit".

Men egentligen kan man inte jämföra dessa två fall, ty, som det framgår av texten, ville Jesus kalla den rike ynglingen i dagens evangelieläsning att gå in i den inre kretsen av sina lärjungar och leva som han själv levde. Det står att Jesus, som kunde genomskåda varje människas inre, "såg på honom med kärlek"; d.v.s. med samma broderliga kärlek som han såg på sina apostlar, dessa som redan hade "lämnat sina hus, sina mödrar och fäder, bröder och systrar, åkrar, och allt”, för att dela hans liv. Just därför satte Jesus avsiktligen fingret på den svaga punkten i den unge mannens gudsförhållande.

Vad vi vill veta, givetvis, är varför detta livets goda behöver vara ett hinder för den som vill vinna det eviga livet hos Gud. Vi är nog lika förskräckta som apostlarna som frågade: "Vem kan då bli frälst? ” om det Jesus säger är sant – att det är oerhört "svårt för dem som har pengar att komma in i Guds rike".

Första delen

För det första måste det självfallet sägas att det inte är endast pengar som kan vara till hinders för ett äkta gudsförhållande. Då man väljer Jesus Kristus som sin Herre och Frälsare kan man vara tvungen att välja bort mycket annat – annat som inte behöver vara ont, men som t.ex. kostar för mycket i tid och energi så att man inte hinner med ett andligt liv. Vidare, att Jesus utfrågar den rike ynglingen om hur han har hållit Guds bud, visar att medvetna avsteg från Guds bud automatiskt utesluter en människa från Guds rike. Det är ju inte alla som skulle våga påstå i likhet med den rike ynglingen att de har hållit Guds bud ”till punkt och pricka” – att de aldrig har stulit eller ljugit för att fullfölja sina jordiska ambitioner; att de aldrig tillfredsställt sig sexuellt utanför det livslånga äktenskapet; att de aldrig gjort något som skulle kunna bringa en annan människas liv i fara; ja, att de inte ens haft begär efter det som tillhör en annan eller åtrå till en kvinna som tillhör en annan. Det är inte alla som skulle våga påstå i likhet med den rika ynglingen, att de konsekvent hedrat sina föräldrar och hållet Guds namn och Guds dag för heliga, att de aldrig gjort en avgud av något eller någon.

Det är, som sagt, inte endast pengar som kan vara till hinders för ett äkta gudsförhållande, men det är heller inte sällan så att pengar är ett hinder. Detta är det första.

Andra delen

Men vi vill bättre kunna förstå varför just något som är gott kan vara till hinders för att kunna nå fram till Gud som är det Högsta Goda. Att brott mot Guds bud kan vara ett hinder för den som vill följa Jesus Kristus är egentligen uppenbart. De flesta allvarliga sökare vet att synd skadar syndaren även när synd inte får några påföljder som stör livets gång.

Det är emellertid betydligt svårare för de flesta att inse att även den människas frälsning är i fara, som tycks leva ett fullständigt moraliskt liv i förhållande till andra människor, om hon inte eftersträvar att älska Gud över allt annat, eftersom Gud är meningen och målet med varje enskild människas existens. Detta innebär att Gud också kallar vissa människor till särskilda uppoffringar. Alltså bör varje människa som vill komma in i Guds rike också söka det specifika i Guds vilja för honom eller henne. Man skall inte bara utgå från att Gud inte vill något särskilt med mig, något utöver det som han vill också med andra. Det räcker inte om jag bara gör som andra – och särskilt inte i dessa tider då så påfallande många som bär det kristna namnet lever helt sekulariserat, d.v.s. ett avkristnat liv. Fastän Jesus endast kallade vissa som apostlar, hade de som han faktiskt kallade riskerat sin frälsning om de hade avböjt. Ytterst är detta vad dagens evangelium vill lära oss. Sök Guds vilja för ditt liv – han är inte bara det Högsta Goda i abstrakt mening utan också det Högsta Goda för dig. Detta är det andra.

Avslutning

Innerst inne förstod den rika ynglingen allt detta när han vände sig till Jesus och frågade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?" Därför ställde Jesus en motfråga: "Varför kallar du mig god? Ingen är god förutom Gud!" Ja, Gud är verkligen god – det Högsta Goda. Och när Jesus säger "Följ mig!" – menar han att vi endast kan uppnå det Högsta Goda i hans efterföljd.

Den rike ynglingen erfor alltså Guds särskilda kallelse att omedelbart och med odelat hjärta söka det Högsta Goda, men han avböjde för sina pengars skull. Inte att undra på att han "gick sin väg bedrövad".

De flesta kallas inte som den rika ynglingen att genast, och helt och hållet, bryta upp från bestyr och bekymmer i den här världen, men alla kallas så småningom, genom den fysiska döden, och den som tror på evangeliet skall kunna ta emot den Eviges kallelse, också i dödens stund, med glädje, ty alla måste till sist bryta upp från detta livet – helt och hållet – och lämna detta livets goda bakom sig för att uppnå det Högsta Goda.

Broder Frans-Eric T.O.R.