29:e söndagen under året 2009

Mark 10:35-45

Inledning

Det är uppenbart att Jakob och Johannes trodde att Jesu rike (Guds kommande rike) skulle grundas på jorden. De bad honom: Låt oss få sitta bredvid dig, den ene till höger och den andre till vänster. Enligt parallelltexten i Matteus' evangelium skickade de sin moder att ställa denna fråga. Vi förstår att saken var en familjeangelägenhet. Det är inte bara individer som konkurrerar med varandra om jordisk framgång – familjer konkurrerar också. Vems barn framstår tydligast som vinnare i livet?

Naturligtvis måste vi förstå att det inte var lätt för judar eller galiléer att ta till sig Jesu undervisning om Guds rike. Jesus sade att Guds rike redan var mitt ibland dem som lyssnade till honom. Vad han menade var dels att Guds rike redan var närvarande i hans egen person, eftersom han var den väntade Messias, dels att de som levde enligt hans lära redan hade börjat förverkliga Guds rike genom att följa de värderingar som präglar det – kärlek till varandra, kärlek till nästan, kärlek mot fiender m.m. I den meningen kunde han också säga att det Gudsrike som var mitt ibland hans åhörare redan fanns invärtes bland hans följeslagare. Men att tävla med och sporra varandra till tro och goda gärningar är något helt annat än att vilja vinna makt över andra och belönas med makt och materiella ting.

Till sist blev Jesus avrättad därför att en falang bland judarnas religiösa ledare fick romarna att befara att Jesus från Nasaret kunde tolkas som en bland de många galileiska messianister som förespråkade uppror mot Rom, trots att Jesus förklarade utan omsvep för Pontius Pilatus att hans rike inte var av den här världen, att om hans rike hade varit av den här världen, då hade hans följeslagare kämpat med svärd, vilket Jesus inte tillät dem att göra. Men i denna stund var ju Jakob och Johannes beredda att kämpa med svärd, därför lovar de genast att de var redo att döpas med den bägare som han skulle dricka. De hade ingen aning om att det dop som Jesus skulle döpas med var hans offerdöd på korset. Ja, de var beredda att slåss med andra för Guds rike. De förstod inte alls att den kamp man måste utkämpa för att gå in i Guds rike är den inre kampen med sig själv. Som jag har nämnt förut – detta är skillnaden mellan det kristna jihad och det muslimska. Vad vi också behöver förstå är att även när vi omfattar den rätta läran om Guds rike, så har vi syndiga människor lätt att stå kvar med en fot i ett jordiskt rike, ja, kanske att låta vårt hjärta delas mellan flera jordiska riken, istället för att låta det vara i himmelen där vår eviga skatt hålls i förvar.

Första delen.

För det första måste vi förstå att människan är en sammansatt varelse – hon består av kropp och själ, av kött och ande. Gud avsåg med vår skapelse att själen, d.v.s. vårt förstånd och vår vilja, skulle styra kroppen, att människans ande skulle råda över alla hennes fysiska behov och begär. Detta är dock möjligt endast för den människa som älskar Gud över allt och i allt. Genom sitt syndafall upphävde människan villkoren för att förbli i ett sådant paradisiskt tillstånd. Guds styre, Guds rike, var inte längre en möjlighet för henne. Kvinnan motstod inte frestelsen att tro att hon kunde vinna något som är mer än Gud genom olydnad mot Gud. Och mannen frestades att tro detsamma, kanske därför att han blev mer kär i kvinnan än i Gud. I varje fall vet vi att försoning med Gud genom syndernas förlåtelse nödvändigtvis måste vara brännpunkten i Jesu förkunnelse om Guds rike, ty att gå in i Guds rike är inget annat än att återvända till paradiset. Detta är det första.

Andra delen.

För det andra måste vi förstå att även om en människa tar till sig sanningen om människan och om Gud, låter sig döpas, eller ifall hon redan är döpt, gör bruk av botens sakrament och börjar leva som omvänd, så måste hon räkna med att åtminstone falla i mindre allvarlig synd, men kanske också allvarligare synd, i framtiden. Omvändelse är ett dagligt företag – en vandring på helgelsens väg. Att bestämma sig för att vinna evigt inträde i Guds rike är ett livstidsprojekt för oss människor som ju är behäftade med "arvssynd". Vi halkar lätt tillbaka i vanor som vi och våra förfäder skaffat oss i våra jordiska riken, börjar tävla med varandra, även i Kristi kyrkas gemenskap, som om vi utan vidare skulle kunna behålla den status vi uppnår i människors ögon då vi träder inför Guds ansikte vid den yttersta domen.

Tredje delen.

Hur blir det beträffande olikheterna mellan människor i himmelens eviga rike? Blir vi varandras jämlikar? Aposteln uppmuntrar oss inte att tänka så. Det står i Paulus första brev till korintierna: En härlighet har solen, en annan härlighet har månen, åter en annan härlighet har stjärnorna, ja, den ena stjärnan är inte lik den andra i härlighet – och så kommer det att bli vid de dödas uppståndelse […] Vår Herre Jesus Kristus talar också om de som blir först och de som blir sist i himmelriket. Men jag tror att man måste tillägga, att eftersom alla som träder in i himmelens eviga rike kommer att få växa i härlighet i all evighet, så äger var och en i varje stund allt som han förmår äga och är därför helt salig.

Broder Frans-Eric T.O.R.