Andra påsksöndagen 2009

Inledning

Egentligen vet vi ingenting om varför Tomas inte var med de övriga apostlarna när Jesus, efter sin uppståndelse från de döda, visade sig för dem. En del menar att hans frånvaro beror endast på slump. Andra menar att hans frånvaro är avhängig av Guds plan - att Gud lät detta ske för att förse dem som sedan skulle komma till tro genom apostlarnas förkunnelse med ett starkt vittnesbörd om Jesu kroppsliga uppståndelse. Ett vet vi säkert: Tomas vägrade att acceptera någon annans vittnesbörd om Jesu uppståndelse och i detta syndade han mot Gud. Han uppträder nästan som en modern eller postmodern skeptiker – och vägrade att ta emot evangeliet om han inte blev överbevisad av sina egna sinnesförnimmelser.

Man kan naturligtvis filosofiskt invända mot Tomas hållning att ingen människa helt kan leva enligt principen att man bör vägra tro på det som man själv inte får se eller får bevis för. Men lägg väl märke till att Gud i sin barmhärtighet – och denna söndag kallas just ”Den gudomliga Barmhärtighetens söndag” – ger Tomas ett bevis som tvingar honom till tro. Namnet på denna söndag har dock sitt ursprung i en syn som förunnades Syster Faustina Kowalska, en kontemplativ nunna som Påven Johannes Paulus kanoniserade.

Vad vi skall begrunda idag är det som Jesus säger till Tomas: ”Du tror därför att du har sett mig - saliga de som inte har sett men ändå tror.” Varför säger Jesus så?

Första delen

För det första måste man verkligen ha klart för sig vad det var som Tomas fick se. Han såg Jesus Kristus såsom uppstånden från de döda. Han såg honom i köttet. Han såg sårmärken efter korsfästelsen. Han fick t.o.m. ta på Jesus kropp.

Men efter mötet med den Uppståndne var det mycket mer som Tomas bekände än att Jesus verkligen hade uppstått. Han utbrast: ”Min Herre, och min Gud!” Att Jesus var Gud och inte bara en människa kunde vare sig Tomas eller någon annan människan se, ty Jesu gudom var ju osynlig. Gud är osynlig enligt sin natur. Men enligt traditionen omhöljdes Jesu mänskliga natur av ett ljus som Gud lät skina genom ett mirakulöst ingripande. Just detta gör att vi frågar varför en del människor tycks få så mycket hjälp till tro, medan andra inte får det. Varför får en del uppleva under och övernaturliga fenomen, och andra inte? Är Gud rättvis, då det gäller att avhjälpa människors otro?

Katolska teologer svarar generellt att en del människor behöver mer hjälp än andra och detta vet Gud. Ett annat svar som också nämndes tidigare är att Tomas fick sin hjälp för andras skull, inte endast för sin egen skull. Tomas har en särskild roll att spela i Guds frälsningsplan för hela världen. Hans tvivel stärkte det apostoliska vittnesbördet i allmänhet. Vad som är viktig att påminna sig om är att Gud alltid är rättvis. Han ger var och en just den nåd som han eller hon behöver. Katolska Kyrkan har alltid avvisat det som protestantismen ursprungligen hävdat – att Gud undanhåller vissa människor den nåd som de skulle behöva för att bli frälsta. Katolska Kyrkan lär också att den som får större nåd för att kunna bidra till andras frälsning, låter Gud också prövas hårdare. Detta är det första.

Andra delen

För det andra bör vi komma ihåg att det egentligen inte är tro på Guds existens, eller tro på att han har sänt Jesus Kristus i världen som Frälsare, som är den svåraste utmaningen för den människa som har särskilt svårt att tro. Nej, den största utmaningen i längden är alltid mitt subjektiva tillstånd, mitt personliga Gudsförhållande, som växlar och skiftar hela tiden eftersom det är beroende av hur jag mår – i andligt avseende - men också ofta av hur jag mår fysiskt och psykiskt.

När jag har det svårt kan jag mycket väl fråga mig själv: Kommer jag någonsin att vara i stånd att uppleva vad teologer kallar för det högsta goda? Kan jag vara säker på, att Gud kommer att återgälda de offer som tron kräver av mig under livets gång? Hur skall jag kunna acceptera de prövningar som ibland tycks kunna ta ifrån mig trons glädje?

Vi skall alltså inte vara säkra på att Tomas senare i livet aldrig skulle komma att fråga sig själv varför Gud inte lät honom förnimma den Uppståndne en gång till. Även mäktiga under och stora uppenbarelser hjälper endast – för stunden – sedan fortsätter trons kamp på samma villkor som för oss alla, eftersom tron i längden omöjligen kan få sin näring genom sinnesförnimmelser. På sätt och vis kan man konstatera att ju mer beroende tron blir av under och övernaturliga fenomen, ja, av mäktiga upplevelser över huvudtaget, desto bräckligare den blir.

Avslutning

Det är just därför som Jesus sade till Tomas: ”Saliga de som inte har sett men ändå tror.” Den som lever i tro måste till sist utveckla sin förmåga att umgås med Gud utan att se någonting. Löftet om det saliga åskådandet gäller i det tillkommande livet. Att ständigt under detta livet förnimma den "hjälpande nåden", är inte samma sak som att leva i gemenskap med Gud. Det kan, faktiskt, förhålla sig tvärtom. Den som äger en stark tro kräver inte att få se det ena miraklet efter den andra för att framhärda i tro.

Jesus förkunnade ett Gudsrike som inte kommer bland människor på så sätt att "man kan förnimma det med ögonen" (Luk. 17:20). Därför vägrade många judar att tro på Jesus. Tror man på vad Jesus förkunnade måste man räkna med att gå in i ickeseendets rike. Det är först i vårt nästa liv som vi, enligt Guds löfte, får ”se Honom som han är”. Under detta livet, är det endast genom att gå in i ickeseendets rike, som våra själar kan renas från sitt slaveri under denna världens furste som lär oss att ständigt leva i våra sinnesförnimmelser och av våra sinnesnjutningar. Därför säger Jesus, då han botade en som var född fysiskt blind, att vi måste först "bli blinda för att kunna se" – d.v.s. för att kunna se den andliga verkligheten. På grund av detta säger Jesus till Tomas: ”Saliga de som inte har sett men ändå tror.”

Men då och då, som till exempel när den uppståndne Jesus visade sig för Saulus som omvände sig och blev den store Aposteln Paulus, uppenbarar sig Jesus och söker förmå människor tro, precis som han gjorde för Tomas. Det gjorde han också i en privat uppenbarelse för Syster Faustina Kowalska, långt efter apostlarnas tid och detta har också skett med många andra helgon. Men, som sagt, detta gör han inte bara för deras egen skull, utan för alla som kommer till tro genom dem, och på så sätt får uppleva hans barmhärtighet.