Inledning

Två gånger om året läser vi evangeliet om Jesu bestigning av berget Tabor, hans förklaring och hans kroppsliga omdaning inför apostlarnas ögon - vi läser om det i augusti på själva Kristi Förklarings Dag och nu, på andra söndagen under fastetiden. Detta evangelium är alltså ett mycket viktigt evangelium och Kyrkan vill att vi skall läsa det ur två olika perspektiv. På Kristi Förklarings Dag är det lämpligt att vi koncentrerar oss mer på Kristi gudomliga natur som uppenbarades som en himmelsk verklighet, en evig verklighet. På andra söndagen under fastetiden koncentrerar vi oss mer på Kristi mänskliga natur, den verklighet som dolde hans gudomliga natur under hela hans jordiska vandring fram till hans offerdöd på korset.

Judarnas föreställningar om den som Gud sände i världen och det rike han skulle grunda kan, för enkelhetens skull, reduceras till tre.

(l) En del väntade att Guds Messias skulle vara en krigarkonung som Kung David eller Judas Mackabeus. Guds rike skulle upprättas som ett jordiskt rike genom tro på Gud och hans löften, lydnad för Guds Lag, men inte utan vapenmakt och heligt krig. Så var det under det Gamla Förbundet då Israels befriades från den egyptiska träldomen och intog det utlovade landet. Att religion och politik inte kan skiljas åt.

(2) En del judar väntade dock inte att Guds rike skulle upprättas av en krigarkung, utan av en lärare eller profet som skulle fullkomna folkets tro på Gud och folkets lydnad för Guds Lag genom att noggrant följa fädernas alla stadgar. Sedan skulle Gud själv ingripa i människans historia, kanske genom naturkatastrofer eller övernaturliga händelser och så återställa Israel utan att själva den beväpnade kampen skulle behöva spela den avgörande rollen.

(3) En tredje syn som fanns bland judar på Jesu tid var att en himmelsk gestalt - en som liknade en människa och som kallades ‘‘Människosonen’’- men som egentligen var en gudomlig gestalt skulle komma vid världens undergång. Han skulle döma alla människor i enlighet med deras tro på Gud och lydnad för hans Lag och upprätta ett Gudsrike, i samband med de dödas uppståndelse som en början på en ny tidsålder, ett tusenårigt rike, på jorden.

Första delen

Vad var det då som den innersta kretsen av lärjungarna, Petrus, Jakob och Johannes, insåg på berget då Jesu utseende omdanades och hans kläder blev skinande vita, och han lyftes upp inför deras ögon och samtalade med Moses och Elias? Jo, de insåg att Jesus var mer än människa. De insåg att han var den levande Gudens Son - det som Petrus bekände i Caesarea Filippi då han kallade Jesus ”Messias och Guds Son”, fastän de var medvetna om att han oftast kallade sig själv för ‘‘Människosonen’’ – en benämning för en himmelsk gestalt som profeten Daniel sade skulle komma på himmelens skyar.

Vad lärjungarna inte kunde förstå då Jesus talade till Moses och Elia på berget Tabor var det som sades om hans ”bortgång”, vilket står endast i Lukas evangelium, en parallelltext till dagens evangelium, som är hämtat ur Markus evangelium. Varför skulle Jesus tala om sin död och uppståndelse? Judarna hade ingen förställning om att vare sig ”Guds Messias” eller ”Människosonen” skulle dö – att han skulle lämna Guds folk, då han nu hade kommit. Därför förstod de ingenting då Jesus sade: ‘‘Berätta inte för någon vad ni har sett innan Människosonen har uppstått från de döda.’’ Varför skulle Jesus dö? Varför skulle han inte framträda inför hela Israel och visa alla människor vad han hade visat dem på berget?

Kanske började lärjungarna tro att Jesus talade om någon slags symbolisk död – att hans ord var, om jag nu får lov att anknyta till den pågående debatten i dagspressen – ett slags ”poesi” – att Jesu död inte skulle bli en verklig död och att hans uppståndelse inte skulle bli en verklig uppståndelse. I varje fall anar vi att Jesu lärjungar avvisade tanken på att hans ord bokstavligen handlade om hans framtid. I likhet med alla judar var de inriktade på att den som Gud skulle sände i världen skulle upprätta ett rike på jorden – och de ville tolka hans ord så att det skulle bli lättare för andra att tro på honom.

Andra delen

Efter sin förklaring på berget lät Jesus sin mänskliga natur åter dölja sin gudomliga natur. Han gav sig själv i syndiga människors händer. De grep honom och korsfäste honom. Från korset säger Jesus till den botfärdiga rövaren: ‘‘Idag skall du vara med mig i paradiset - i Guds rike.’’ Vad säger detta om Guds rike?

Ja, för det första säger detta att Jesu offer är vägen in i Guds rike. Jesus frambar som ett offer det som Adam och Eva vägrade frambära som ett offer - lydnad för den himmelske Fadern. De åt olydnadens frukt – de ville njuta av tanken, av känslan att de var ”gudar” – att de var Guds jämlikar – precis som den moderna och postmoderna människan. Att det var nödvändigt för Jesus att offra sig åt Gud för vår skull beror givetvis på att ingen av oss är oskyldig - vi är alla syndare. Vi kan alltså inte frambära oss själva som en ren offergåva. Ingen av oss kan åstadkomma fullkomlig lydnad inför Gud på grund av arvsynden. Vi har en ärftlig böjelse till olydnad.

Det andra som Jesu död på Golgata säger oss om Guds rike är att vi inte kommer att uppleva Guds rikes fullhet förrän efter vår egen uppståndelse, ty först då kan den nåd som vi har mottagit i det heliga dopet vinna en fullkomlig seger i varje syndig människas inre.

Avslutning

På förklaringens berg insåg lärjungarna att Jesus verkligen var mer än människa, men ännu kunde de inte förstå varför han måste dö, varför han måste bli ett offer. Därför slog de bort den tanken. De tolkade hans profetiska ord som symboliska uttryck – som poesi, eftersom de trodde att de redan var i stånd att ta Guds rike i besittning.

De var oförmögna att förstå vad synd är – de var orealistiska beträffande sin egen synd. De kunde inte förstå på vilket radikalt sätt synden hade dem i sitt grepp förrän de såg Jesus pinas och dö på korset. Jesu lidande på korset är den rätta bilden av varje människas synd. Denna bild, kontrasten till bilden av Jesus på det höga berget, skall vi begrunda ofta under fastetiden.

Jesus lät apostlarna njuta en stund på berget, något han förunnar alla som tror på honom. Men låt oss vara på det klara med att han gör det därför att han vill skänka oss styrka i kampen att gå vidare på korset väg.