Askonsdag 2010

Inledning

I dagens epistel säger aposteln Paulus: Den som aldrig hade syndat har Gud för vår skull gjort till ett med synden, eller, man kan också översätta så, den som aldrig hade syndat har Gud gjort till synd, eller, om vi vill få fram andemeningen genom en parafras – till ett offer för synd. Den som aposteln talar om är, givetvis, vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus. Vad han vill säga är, att vi har blivit försonade med Gud genom Kristi offerdöd på korset, genom det offer som åter aktualiseras för oss då Kristi kropp och blod blir närvarande under den Heliga Mässan på altaret mitt ibland oss.

Men, om det förhåller sig så, varför manar Kyrkan oss att göra bot för våra synder, vilket hon gör med eftertryck under fastetiden? Varför säger Kristus i dagens evangelium (1) att vi bör fasta, (2) att vi bör ge allmosor och (3) att vi bör ägna oss åt bön i avskildhet. Han säger att Gud ser det vi gör i det fördolda och skall belöna oss. Vad är det för lön vi kan vänta? Vad är det för lön som Jesus talar om i detta evangelium?

Första delen

För det första är det helt klart för den som läser den Heliga Skrift och som har blivit undervisad i Kyrkans lära om Guds nåd, att vi inte kan åstadkomma vår egen försoning med gärningar som vi gör i kraft av vår egen strävan. Vi blir frälsta från våra synder genom vår tro på Kristi offerdöd och hans segerrika uppståndelse från de döda, inte genom våra gärningar. Samtidigt begriper den som verkligen reflekterar över saken, att den som åberopar syndernas förlåtelse genom Jesu Kristi gärning, också måste vara beredd både att gottgöra sin synd genom särskilda gärningar och genom att vandra vidare i livet på bättringens och helgelsens väg.

Föreställ dig själv som en krigsförbrytare. Du har utfört någon slags illdåd. Många människor har mistat livet eller fått utstå svårt lidande p.g.a. vad du gjort. Du ställs inför en internationell domstol och din skuld blir klarlagd. Sedan, som genom ett under, blir du benådad. Skulle du inte vilja gottgöra dina brott på alla möjliga sätt? Skulle du inte vilja ägna de år som du har kvar i livet åt att göra gott i alla sammanhang? Skulle inte mänskligheten kunna vänta sådant av dig? Skulle inte Gud kunna vänta något sådant av dig?

Att du skulle benådas var villkoret för att du skulle kunna ägna dig åt goda gärningar, inte en ersättning för gottgörelse. Så förhåller det sig också med Guds domstol och Guds nåd. Jesus Kristus har redan pläderat för att du skulle få möjlighet att göra vad Johannes Döparen begärde av alla botfärdiga syndare som kom till honom, ty han manar dem som han döper, att frambringa omvändelsens frukter.

Andra delen

För det andra förstår var och en som reflekterar över saken, att en frälsande tro inte endast är tro på Frälsaren utan också tillit till honom under det att vi dag för dag genomför vår omvändelse från synden, d.v.s. låter honom omdana oss genom den Helige Andes verk i vårt inre. Andens verk kan dock inte ske med mindre än att jag, med Jesu hjälp, tuktar den gamla människan som alltjämt lever kvar inom mig fastän jag har tagit avstånd från hennes styre.

Och kroppen måste tuktas så att den verkligen kan bli till den Helige Andes tempel. Om vår egen mänskliga ande säger ju Jesus i Getsemane: Anden är villig, men köttet är svagt! Både köttet och psyket, mitt ego, måste tuktas så att det är berett att älska andra såsom mig själv. Ja, jag menar att även kroppen måste tuktas. Man blir gärna för lat att göra det goda som man vet att man bör göra om det innebär fysisk ansträngning.

Förståndet måste också tuktas så att det erkänner att intellektuella insikter utan bön aldrig kan leda till förening med Gud, ty det var just genom att äta av kunskapens träd i syfte att bli Guds jämlike, att bli sin egen gud, som människan från början föll i synd och förlorade vad katekesen kallar den heliggörande nåden och blev behäftad med arvsynd. Bön är den bästa medicinen mot det högmod som lockar oss till syndens olydnad, om den har sin upprinnelse i ett erkännande av den vanmakt som råder i oss p.g.a. vår dragning till synd.

Vidare måste vår trygghet i mängden materiella tillgångar som står till vårt förfogande också tuktas, ja, utplånas, ty vi vill inte att det skall gå för oss som för dåren i evangeliet som plötsligt dog och fick lämna allt han hade samlat åt andra. Alltså menar Jesus att fysisk fasta, hjärtats bön och de egna allmosorna är absolut nödvändiga aspekter av den gottgörelse som håller den gamle människan i schack och således motverkar syndens skador på vår själ. Även han som hade en ofördärvad mänsklig natur och var helt utan arvsynd fastade i 40 dagar.

Aposteln Paulus säger: Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning. Att fasta, att ge allmosor och att bedja är en viktig del av detta andliga arbete. Lönen är vår egen frälsning som inte kan ske utan detta arbete.

Tanken om universell frälsning gör nonsens av allt andligt arbete, förstås, och det jordiska livet över huvud taget. Därför är andligt arbete ett frivilligt arbete. Det konstateras att det är genom människans fria vilja som hon omskapas till Guds likhet. Guds gåva till oss, den gåva vi kallar nåd – är inte en ersättning för andligt arbete, utan en kraft som fordrar just samarbete.

Avslutning

Du och jag behöver göra bot för våra synder om vi inte är redo för att helgonförklaras idag. Det finns inte ett enda helgon som inte varit botgörare under det jordiska livet. Vi behöver alla gottgöra våra synder, små som stora, om vi en gång skall kunna träda inför den levande Guden i förtröstan på den syndernas förlåtelse som Jesus Kristus vunnit för oss på korset. Som Profeten Daniel, som gick rakt in i Nebukadnessars brinnande ugn, vilket vi också kan förstå som en bild av skärselden. Vi skulle vilja träda inför den levande Guden och röra oss fritt i den förtärande elden med alla hans helgon, vilket är hur den Heliga Skrift beskriver Gud – röra oss utan fruktan i den förtärande elden som är Gud utan att bli svedda eller skadade därför att det inte finns något orent kvar i oss.

Broder Frans-Eric T.O.R.