Askonsdag 2009

Inledning

I dagens epistel säger Ap. Paulus: Den som aldrig hade syndat har Gud för vår skull gjort till synd, eller, man skulle kunna översätta så, Den som aldrig hade syndat har Gud gjort till ett offer för synd. Den som Aposteln talar om är givetvis vår Herre och Frälsare, Jesus Kristus. Vad han vill säga är, att vi har blivit försonade med Gud genom Kristi offerdöd på korset, genom det offer som återaktualiseras för oss då Kristi kropp och blod blir närvarande mitt ibland oss, genom det heliga mässoffret.

Men, om det förhåller sig så, varför manar Kyrkan oss att göra bot för våra synder – och särskilt under fastetiden? Varför säger Kristus i dagens evangelium att vi bör fasta, ge allmosor och ägna oss åt bön på rätt sätt, d.v.s. inte som en uppvisning för andra, utan för att Gud som ser i det fördolda ...skall ge oss lön?

Första delen

För det första är det helt klart för den som läser den Heliga Skrift och som har blivit undervisad i Kyrkans lära om Guds nåd, att vi inte kan åstadkomma vår egen försoning. Vi blir frälsta från våra synder genom vår tro på Kristi offerdöd och segerrika uppståndelse från de döda. Samtidigt begriper den som verkligen reflekterar över saken, att den som åberopar syndernas förlåtelse genom Jesu Kristi gärning, måste också vara beredd både att gottgöra sin synd genom särskilda gärningar och genom att vandra vidare i livet på helgelsens väg.

Föreställ dig själv som en krigsförbrytare. Du har verkställt någon slags illdåd. Många människor har mistat livet eller fått utstå svårt lidande p.g.a. vad du gjort. Du ställs inför en internationell domstol och din skuld blir klarlagt. Sedan, som genom ett under, blir du benådad. Skulle du inte vilja gottgöra ditt brott på alla möjliga sätt? Skulle du inte vilja ägna de år som du har kvar i livet åt att göra gott i alla sammanhang? Skulle inte mänskligheten kunna vänta sådant av dig?

Att du skulle benådas var villkoret för att du skulle kunna ägna dig åt goda gärningar, inte en ersättning för gottgörelse. Så förhåller det sig också med Guds domstol och Guds nåd. Jesus Kristus har redan pläderat att du skulle få möjlighet att göra vad Johannes Döparen begärde av alla botfärdiga syndare som kom till honom – att de i fortsättning skulle frambringa omvändelsens frukter.

Andra delen

För det andra förstår var och en som reflekterar över saken, att en frälsande tro inte bara är tro på Frälsaren utan också tillit till honom under det att vi dag för dag genomför vår omvändelse från synd, d.v.s. låta honom omdana oss genom den Helige Andes verk i vårt inre. Andens verk kan dock inte ske med mindre än det, att vi med Jesu hjälp, tuktar den gamle människa som alltjämt lever kvar inom oss fastän vi har avsagt dennes styre. Kroppen måste tuktas så att den verkligen kan förvandlas till den Helige Andes tempel. Om vår egen ande säger Jesus i Getsemane: Anden är villig, men köttet är svagt! Psyket, egot, måste tuktas så att det är beredd att älska andra såsom dig själv. Förståndet måste också tuktas så att det erkänner att intellektuella insikter utan bön aldrig leder till förening med Gud, ty det är just genom att äta av kunskapens träd i syftet att bli som Gud, d.v.s. att bli Guds jämlike, att bli sin egen gud, att människan från början föll i synd och förlorade den gudomliga nåden. Bön är just den nödvändigaste medicinen mot den högmod som lockar oss till syndens olydnad. Vår trygghet i mänger av materiella tillgångar måste också tuktas, ty vi vill inte att det skall gå för oss som dåren i evangeliet som plötsligt dog och fick lämna allt han hade samlat åt andra. Alltså menar Jesus att fysisk fasta, bön och allmosor är nödvändiga aspekter av den gottgörelse som håller den gamle människan i skack och således åstadkommer syndens skador på vår själ.

Och när vi nu tänker på krigsförbrytare, så kan vi ta fram praktexemplet som förekommer på T.V. och i kvällstidningens spalter då och då. För några år sedan frågade man en inhemsk luthersk biskop, några präster och ytterligare några andra om en sådan som Adolf Hitler kunde bli frälst och komma till himmelen - underförstått komma till himmelen genom tron allena, d.v.s. i enlighet med Luthers lära. Ja, då, de flesta ville försäkra oss om, att också Hitler skulle få himmelrikets glädje med oss andra. Ingen ens undrade om Hitler ville dit. Ingen undrade om hans inträde i himmel skulle förutsätta en attityd förändring, mot judarna t.ex. Slutsatserna verkade som ren och skär universalism. Alla kommer att bli frälsta vare sig de tycks vilja det eller ej. Alla gick utifrån att Gud kommer att förmå alla att det rätta. Men, om det förhåller sig så, vad är meningen med vårt jordiska liv? Är människans jordiska liv bara underhållning för Gud? Ett slags dokusåpa som vi tvingas att medverka i?

Ja, tanken om universalfrälsning gör nonsens av det jordiska livet och varje tanke om människans frihet. Och Gud ändå framstår som grym. Vidare måste det konstateras att utan fri vilja kan inte människan vara skapad till Guds ära eller likhet. Guds gåva till oss, den gåva vi kallar nåd – skulle framstå som vårt öde bara. Men Guds gåva till oss var inte billig. Han gav oss sig själv i Jesus Kristus – som ett offer – i krubban och på korset.

Vad jag vill säga är detta: Om Hitler skulle kunna komma till himmelen så måste detta ske genom omvändelse, botgöring och gottgörelse. Han måste bli en ny människa. Annars skulle han inte kunna trivas i himmelen. Per definition innebär himmelen förening med Gud, och denna förening förutsätter rening, eftersom Gud är, enligt vad den Heliga Skrifta betygar, en förtärande eld . Sådan är Guds helighet. Och den gudomliga elden vore värre än helvetets eld för den orene.

Avslutning

Antagligen är det inte lika illa med oss som med Adolf Hitler. Men du och jag behöver ändå göra bot för våra synder om vi inte är redo för att helgonförklaras. Vi behöver gottgöra våra synder, små som stora, om vi skall en gång kunna träda inför den levande Guden i förtröstan på syndernas förlåtelse som Jesus Kristus vunnit för oss på korset. Som Profeten Daniel, som gick rakt in i Nebukadnessars brinnande ugnen, vill vi träda inför den levande Guden och röra oss fritt i den förtärande elden med alla hans helgon, utan fruktan för att bli svedd eller skadad.