Den Heliga Familjen 2010

Inledning

Vår Herre och Frälsare Jesus Kristus har inte plötsligt uppenbarat sig som en kringvandrande predikant, en undergörande profet, som om han hade transporterats hit från ett annat solsystem i en annan galax. Som alla vet, blev han född i Betlehem i Judéen och växte upp i Nasaret i Galiléen efter att ha varit i Egypten under sina tidiga år som flykting. För dem som inte tror framstår han som en vanlig människa och inget annat. Om hans historiska existens råder absolut inget som helst tvivel. Jesu Kristi födelse i tid och rum av en viss kvinna och på en bestämd geografisk ort, hans nationalitet, språk och kultur är alltså en viktig aspekt av vår tro.

Vi som tror på vad hans lärjungar och vittnen om honom intygat och den tro hans kyrka har bekänt sig till från början och under de sista 2000 åren, förstår dock att han inte bara var en vanlig människa, utan såväl sann människa och sann Gud, – att han hade två naturer – såväl en gudomlig som en mänsklig.

Att Jesus Kristus också har vuxit upp i en mänsklig familj är en ytterst viktig aspekt av vår tro att han var sann människa. Människan är mer än en fysisk varelse. Jag tänker på det faktum att människans natur inte är endast fysisk utan också har en psykisk och social dimension, vilket har oerhört mycket med hennes uppväxt i en familj att göra – med hennes mor och far. När Kyrkan vidhåller att Gud har instiftat äktenskapet från begynnelsen innebär detta att Gud har skapat människan på så sätt att hon blir vad hon skapades till att vara genom sin uppväxt i familjen – och i nödfall måste man kompensera denna brist.

Människans tidiga erfarenheter, först och främst hennes förhållande till mor och far, och även hennes erfarenheter i familjen som tonåring, är lika grundläggande för hennes mänsklighet som hennes genetiska sammansättning. När Kyrkan talar om den Heliga Familjen, då hon talar om Jesus, Josef och Maria som en familj, vill hon säga något om vad som är viktigt för alla människor och för alla människors andliga utveckling. Kyrkan är mycket bekymrad över familjelivets sönderfall i vår egen tid och alla politiska attacker på familjen som hotar den naturliga familjens fortbestånd som samhällsinstitution.

Första delen

Det första som jag vill framhålla idag är alltså att familjelivet har en stor betydelse för människans allmänmänskliga och andliga utveckling.

En människas psykologiska sammansättning, hennes självkänsla, könsidentitet, förmåga att relatera till andra och hennes relation till samhälle och mänskliga auktoriteter, hennes förmåga att utbildas m.m. påverkas av, ja, formas av hennes liv som barn och ungdom i en familj. Det vet alla forskare som inte styrs av det som nu anses vara politisk korrekt. Fattas den naturliga familjen, då måste man kompensera den genom släktingar, vänner, adoption etc.

Att detta också är fallet för vissa andra däggdjur är beviset på att denna slutsats är vetenskaplig och inte endast en produkt av värdekonservatism. Ja, även ett höns som kläcks på fabriken blir aldrig helt och i alla avseenden som en kyckling som kläcks under en höna som ruvar på ägg och som får växa till under hennes vingar och lära sig allt som en kyckling bör veta från henne. I ännu högre grad är detta sant för en hund och för människan, som i mycket mindre grad är styrd av genetiskt programmerade drifter.

Kyrkan har också förstått att den naturliga mänskliga familjen är ytterst viktig vad gäller andlig fostran. Den spelar en stor roll i utvecklingen av en harmonisk gudstro, av moral, av vår kapacitet för bön, och vårt sinne för religiös upplevelse m.m. Således har Kyrkan alltid döpt spädbarn och betonat föräldrarnas grundläggande ansvar för barnets uppfostran i den kristna tron.

Givetvis måste det också sägas med detsamma att vi lever i en fallen värld och vi, till skillnad från Jesus och Maria, bär på arvsyndens smitta. Jesu familj var utkorad av Gud och benådad på ett särskilt, ja, på ett unikt sätt. Min uppfattning är att i vårt eget samhälle och i vår egen kultur har familjen en mycket utsatt position. Idag tycks lagstiftare styras ganska hårt av den helt obevisade hypotesen att den naturliga biologiska familjen är oväsentlig för människans utveckling. Familjens ställning undergrävs rättsligt och ekonomiskt. Man experimenterar med människor under sin uppväxttid i vårt samhälle, som om observerbara psykologiska och sociologiska fakta var något som kunde förändras efter behag och i enlighet med senaste politiska ideologier.

I varje fall vill jag fastslå att Jesus inte var som en “alien”, en utomjording, som damp ner från yttre rymden och började låtsas vara en av oss, och att alienationen, som många människor erfar i vår tid då de inte har kunnat anamma det som människor bruka ha gemensamt, beror på krisen i familjelivet.

Andra delen

För det andra måste det framhävas att Kyrkan betraktar familjen inte bara som en av Gud instiftad samhällsinstitution, utan också manar de troende att göra sina hem till små kyrkor i Kyrkan.

Häri ligger en utmaning alltså. Vi alla kommer till korta då vi jämför vårt liv med den heliga Familjens liv, också vi som lever i klosterfamiljer. Vi lider alla av vår medfödda böjelse till synd. Jesus var lika oss i allt utom synd. Också Maria var bevarad från första ögonblicket av sin tillblivelse från varje fläck av synd. Josefs hjältemodiga helighet har alltid också varit ett objekt för de troendes vördnad – också han var utkorad – vald av Gud och tog emot särskilda nådegåvor.

Varför är det så viktigt att veta om Guds särskilda urval av dessa personer – dessa helgon? Jo, därför att vi behöver dem som en biktspegel, då vi rannsakar oss beträffande vårt eget leverne – hur vi lever i våra äktenskap, i våra familjer – och i våra klosterfamiljer.

Framträder de andliga och moraliska värderingarna som är absolut omistliga för det kristna livet över huvud taget i våra hem? Offervillig kärlek, moralisk disciplin och andlig strävan? Dessa är omistliga dygder vare sig vi lever i ett sakramentalt äktenskap, i en kristen familj eller i ett kloster.

Å andra sidan är det lika viktigt att understryka att Jesus, Josef och Maria, betraktade som den Heliga Familjen, inte bara är förebilder för oss, de är våra förebedjare – förebedjare som vet och förstår att även många djupt troende människor får leva i förhållanden som är långt från idealet och att det inte alltid är vi själva som helt är ansvariga för hur vi har fått det i livet. Vidare får vi alla leva med våra egna tidigare misstag och synder såväl som våra föräldrars och vårt samhälles. Att leva med sina misstag är också en viktig aspekt av ens kallelse, faktiskt – det kallas för botgöring.

Avslutning

I alla våra svårigheter med att förverkliga kristna ideal i våra förhållanden till våra närstående människor vill alltså Jesus, Maria och Josef vara våra förebedjare såväl som våra förebilder, men de vill vara mer. Den Heliga Familjen utgör också ett slags mänsklig treenighet vars inre dynamik är avsedd inte endast att präglar våra äktenskap, familjer och våra klostergemenskaper, utan också ett mysterium vi får gå in i – gå in i och finna samhörighet med. Maria vill vara vår moder. Josef vår fosterfader. Jesus vår broder. Ett sådant privilegium har vi i egenskap av vår adoption som Guds barn genom det Heliga Dopet – ett privilegium som tillkommer oss om vi verkligen eftersträvar att leva i vårt dopförbund, hur stora svårigheterna än blir som möter oss.

Broder Frans-Eric T.O.R.