Den Heliga Familjen 2009

Inledning

Det är katolsk sed att inte endast bedja till Jesus Kristus, utan också till den saliga jungfrun Maria och även till den helige Josef, Jesu fosterfar. Vidare är dessa tre, den heliga familjen, ett föredöme i sitt sätt att umgås med varandra, inte bara för familjer, utan för all kristen gemenskap. Varför?

Första delen

För det första blir det uppenbart för den som reflekterar över saken, att Jesu familjeliv var en väsentlig aspekt av Guds människoblivande. Varför? Jo, därför att en människas existens betyder mer än att hon är människa i psykologisk eller genetisk mening. Det innebär att hon kan tänka som en människa, d.v.s. utifrån vad man erfar genom sinnesförnimmelser, och att man har överhuvudtaget realiserat sin mänskliga potential genom mänskliga erfarenheter. En del av detta sker i normala fall genom att hon blir uppfostrad i en familj.

Det finns faktiskt dokumenterade fall av människor som har varit totalt isolerade från kontakt med andra människor. Barn till exempel som har fostrats av djur. Även när dessa sedan integrerats i ett mänskligt sammanhang, förblev de flesta svårt handikappade.

Att Guds människoblivne Son hade en gudomlig såväl som en mänsklig natur betyder därför att han också genomgick en mänsklig utveckling i psykologisk och sociologisk mening. Han var barn. Han var en ungdom. Han hade mycket att lära sig och det är säkert att han lärde sig mycket av sina föräldrar. Men ett barn lär sig inte allt genom sina föräldrar – i synnerhet gällde detta Jesus. En god familj måste också ta emot det som barnet har att lära ut. I dagens evangelium står det om Jesus, att när han försvann från familjens gemenskap och förblev i templet under tre dagar "satte han sig mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor så att alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar som han gav." Det kan tänkas att det inte var så lätt för Maria och Josef, när de var trötta efter att ha letat reda på honom, höra honom berömmas av de skriftlärda i Templet.

Andra delen

För det andra får vi inte föreställa oss att när Kyrkan och den Heliga Skrift slår fast att Jesus var lik oss i alla avseenden utom att han var fri från synd, och att detta innebar att han inte överträdde Guds bud, att han just därför inte hade något som helst behov av ett gott exempel eller en religiös fostran. För att som människa "älska Gud med hela sitt hjärta, all sin kraft och hela sitt förstånd och sin nästa som sig själv" behövde han ett mänskligt exempel. Familjens uppgift är alltså inte bara att bestraffa överträdelser – i så fall hade den Heliga Familjen inte mycket att bidra till Jesu utveckling, som sagt. Men familjens uppgift är också att vara ett gott exempel – att manifestera den kärlek som kommer från Gud – på ett mänskligt sätt och i mänskligt sammanhang.

Jesus, som många pojkar, gick i sin fars fotspår beträffande yrke. Han blev snickare. Under största dela av sitt jordiska liv ägnade sig Jesus åt detta yrke. Vi förstår också att han lärde sig att bedja hemma och i synagogan genom Josefs försorg.

Här bör man lägga mest vikt vid det att den Heliga Familjen levde ett liv fokuserat på Gud ¾ de levde ett liv med Gud i centrum, med Gud i brännpunkten. Tyvärr måste vi konstatera att det moderna familjelivet oftast är mycket fattigt på den transcendentala nivån. Detta är ödesdigert för barnens andliga utveckling. Man kan inte fostra barn i den kristna tron om tron reduceras till plikt, familjesolidaritet o.s.v. Människan kan aldrig bli vad hon var skapad till att vara utan att hon kommer i ett intimt gudsförhållande som inte endast bygger på människans behov av Guds hjälp i kriser, utan också på insikten i vad det vill säga att betrakta Gud som den yttersta verkligheten, och att leva i den verkligheten såväl som den jordiska verkligheten.

Tredje delen

För det tredje är det nödvändigt att påpeka vad judarnas förväntan att Messias familj skulle spela en mycket viktig roll i ett återupprättat Israel betyder i det nytestamentliga sammanhanget. Jesus underströk ständigt att andligt släktskap är helt avgörande vad gäller Gudsrikes ankomst. Ibland låter det som om han föraktade naturliga släktskapsband. Han frågade retoriskt t.ex. ¾ ‘‘Vem är min moder, min broder och min syster?” och svarade: ‘‘Den som gör min himmelske Faders vilja är min moder, min broder och min syster!” I dagen evangelium, som berättar om en episod i Jesu barndom när hans föräldrar hade letat efter honom i tre dagar, sedan han saknats i ressällskapet hem från Jerusalem, och Maria utbrister då de hittar honom i templet: "Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga!" svarar han: "Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i min faders hus?"

Vad Jesus säger framhäver två väsentliga sanningar om den heliga familjen ¾ dels att den helighet som är förknippad med Jesu familj inte beror på biologiska, utan på andliga principer, dels att den helighetsdynamik, den tillväxt i helighet, som präglade Jesu familj inte är något exklusivt och otillgängligt för människor som inte är släkt med honom. Han tänker givetvis på sin egen lärjungagemenskap då han säger: ‘‘Här är min moder, mina bröder och mina systrar!” Kyrkan är också en gemenskap och den gemenskapen får aldrig domineras av biologiska, ekonomiska, sociologiska, eller psykologiska principer, d.v.s. av rastänkande, av nationalitetstänkande, av politiskt tänkande, av klasstänkande. I "Faderns hus" skall alla vara välkomna.

Avslutning

Naturligtvis är vår livssituation och även vårt familjeliv präglat inte bara av det som Gud har velat lägga ner i människan, utan också av den synd som alltid gör sig gällande i en fallen värld. Den synden gör sig gällande även i troende familjer och i kristna gemenskaper, och även i Kyrkan betraktad som en jordisk trosgemenskap. Idealet, den Heliga Familjen, får aldrig bli en irrelevant kliché eller en moralisk pekpinne som vi slår andra med för att göra dem modlösa.

Familjegemenskapen Jesus, Maria och Josef skall vara en helande gemenskap i vilken vi har blivit infogade trots vår benägenhet till synd och i vilken vi får umgås trots att bristerna är så påtagliga hos oss, våra familjer och våra gemenskaper. Även när vi möter vår egen synd och andras i vårt gemensamma liv får vi hos Jesus, Maria och Josef erfara den gudomliga kärleken även som förståelse och förlåtelse. Att vi kallar Jesu familj för den heliga familjen betyder visserligen, att den är upphöjd över alla andra familjer och gemenskaper på jorden, men inte att Jesus, Maria och Josef skulle sakna medlidande med oss vanliga syndare. Maria och Josef visste varför Guds Son hade blivit människa och att han skulle offra sitt liv för oss syndare långt innan andra, inklusive hans lärjungar, började ana det. Maria och Josef blev således delaktiga i Jesu lidande för oss på ett särskilt sätt och är därför delaktiga i vår frälsning på ett särskilt sätt. Just därför ber vi också om deras förbön.

Broder Frans-Eric T.O.R.