Heliga trefaldighetsdagen 2009

Inledning

Det finns tyvärr väldigt många människor som har utvecklat en negativ inställning till allt vad "dogmer" heter p.g.a. hur vi nuförtiden använder orden ‘‘dogm’’ och ‘‘dogmatisk’’ i vanligt tal. I dagspressen betyder uttrycket att man håller som en absolut sanning det som är ovisst och tvingar sin egen åsikt på andra. Därför vågar man knappast påpeka att läran om den Heliga Treenigheten, är att betrakta som Kyrkans grundläggande "dogm" om Gud.

För en katolsk teolog betyder "dogm" inget annat än väsentlig, d.v.s. grundläggande lära - en sanning som är en omistlig beståndsdel av Kyrkans insikter i vad Gud har uppenbarat. En "dogm" innehåller sanning som människan inte kan komma fram till genom bruket av sitt eget förnuft. Men, märk väl att "dogmens" funktion inom trosundervisning är såväl att förhindra rationalistiska bortförklaringar av trons mysterier - som förminskar vad Gud vill att vi skall veta om honom, förklaringar som gör honom begriplig genom att förminska själva Guds mysterium - som att förse oss med väl formulerade sammanfattningar av trons innehåll.

Det är givetvis enklare att tala om en Gud, än att tala om en enda Gudom som manifesterar sig och verkar genom tre olika gudomliga personer. Men enkelhet leder fel här, för den kristna gudsläran handlar om ett mysterium som vi kan få insikt i, men som vi aldrig kan greppa till fullo. Gud är ju inte precis som vi människor. Varje enskild människa är en enda person – men själva Gudomen kan inte reduceras till en enda person. Detta är något som vi visserligen kan förstå, men som vi inte kan föreställa oss. Den Heliga Skrift intygar ju att ”ingen människa kan se Gud” – just därför kan ingen människa föreställa sig Gud på ett enkelt sätt.

Första delen

Läran om den Heliga Treenigheten är alltså inte, som många påstår, ett klumpigt försök att göra det obegripliga begripligt. Än mindre är det ett försök att göra något enkelt mer komplicerat för att konfundera människor. Detta är det första som måste betonas. Den som t.ex. säger att Jesus Kristus var bara en människa, som modernistiska teologer och muslimer hävdar, eller att han bara var en ängel som visade sig i mänsklig gestalt, vilket Jehovas Vittnen påstår, avvisar läran om den Heliga Treenigheten. Läran om den Heliga Treenigheten avvisas likväl av den som vill tala om tre eller fler olika gudar i stället för en enda Gud - som Mormonerna gör. Läran om Guds "treenighet", läran att Fadern är Gud, att Sonen är Gud och att den Helige Ande är Gud, är absolut grundläggande för den kristna tron. Förnekar man denna dogm är man inte kristen i egentlig mening, även om man tror på en del som Jesus sade och gjorde

Andra delen

Varför är just denna lära så viktig för den troende kristne? Svaret är att vi människor vill lära känna Gud som han egentligen är även om hans varandes mysterium är svårt att förstå. Detta är det andra.

Läran om Guds Treenighet förmedlar äkta Gudskunskap som inte grundar sig på människors spekulationer. För människan skulle det vara enklare att tänka sig många gudar eller en enda Gud. Men Guds självuppenbarelse visar att Gudsmysteriet varken låter sig reduceras till en enhetsprincip eller upplösas i månggudadyrkan. Hur kan vi vara så säkra på att Kyrkans lära är rätt då? Jo, den andra gudomliga personen i den Heliga Treenigheten har blivit människa just för att göra det möjligt för oss människor att förenas med Gud som är allt varandes källa. Precis som Guds namn var en gåta under Gamla Förbundet, då han sade ”Jag är den jag är”, Jag heter ”Jag är”, så var Guds Sons person en gåta under Nya Förbundet – en gåta som banade vägen för läran om den Heliga Treenigheten.

Avslutning

Till slut vill jag tillägga att vår tro på Fadern, Sonen och Anden, en gemenskap av distinkta gudomliga personer som är helt förenade i sitt varande, tillåter oss att ingå i ett äkta Du och Jag- förhållande till Gud, och förenas med Gud, utan att själva upphöra att finnas till. Vi kallas till förening med Gud genom den människoblivne Sonen, som har tagit på sig vår egen mänskliga natur genom den Saliga Jungfru Maria, och i den Helige Ande, som utgår från Fadern för att ta människors hjärtan i besittning och således upplyfta dem till Gud. Därför kan vi kristna hoppas på ett evigt, men ändå eget liv i Gud, istället för att förlika oss med tanken på att bli uppslukade av ”det stora alltet”, som för oss skulle bli ”det stora intet”. Därför kan vi vara vissa om att vi är på väg till himmelen där vi skall bli det som vi skapades till i oändligt högre grad än nu, och inte till någon slags ”nirvana”, där vi upphör att vara till överhuvudtaget. Lovad vare den Heliga, Odelbara, och Livgivande Treenigheten. Amen!