Inledning
Jungfru Marias upptagelse i himmelen varken beskrivs
eller omnämns i något av de fyra evangelierna. Ja, de första tre evangelierna avslutar
med Jesu uppståndelse och himmelsfärd, det fjärde med den Uppståndnes
uppenbarelse vid Gennesarets sjö. Men
läran om Marias upptagelse är den fromma och den logiska slutsatsen som den
kristna intuitionen alltid dragit beträffande Jesu moder. Vi vet att Maria
bodde hos aposteln Johannes i Efesos, där huset ännu vördas båda av kristna och
muslimer. Märkligt nog tror muslimer både på Marias syndfrihet såväl som hennes
upptagelse i himlen.
Det finns faktiskt inte några reliker av påstådda
jordiska kvarlevor efter Maria. Varför? Därför att man var överens om att hon
blev upptagen i himmelen till själ och kropp och att hennes kropp förhärligades
genom hennes kröning till Himmelens Drottning. Således ser vi i henne målet för
den troendes liv i Jesus Kristus, ty varje troende kristen skall vinna det
eviga livets segerkrans vid den allmänna uppståndelsen. Och eftersom Maria
utkorades bland alla kvinnor för att bli den syndfria modern till den väntade
Messias och hela världens Frälsare, kallade kyrkofäderna Maria, DEN NYA EVA. Idag
skall vi begrunda denna titel i ljuset av hennes upptagelse i himmelen.
Första delen
Maria kallades den Nya Eva i första hand därför att
hon utkorades till att bli Frälsarens moder och således moder till alla som
skulle komma till tro på honom. Därför kallas hon också ”Kyrkans Moder”, den titel som Andra Vatikankonciliet gav henne i
dess apostoliska konstitution ”Om Kyrkan”.
Som Frälsarens moder är hon den som enligt Guds egen profetia krossade den
gamle Ormens, d.v.s. Satans, eller djävulens, huvud. Allt detta åstadkom Maria genom sin gudomlige
Son, Jesus Kristus.
Läran om Marie avlelse, vilken inte var befläckad av
arvsynden, understryker Guds utkorelse av henne. Berättelsen i Evangeliet om
hennes ”JA” till att föda Guds Son som en jungfru, gör det klart att den
förbannelse som vi kallar arvsynd inte skulle drabba honom. Precis som naturvetenskap i någon mån tycks
bekräfta att alla nu levande människor har sin härstamning från den första Eva,
så bekräftar Evangeliet att alla som kommer till tro på Kristus, får betrakta
den nya Eva, Maria, som sin andliga moder. Från korset på vilket Jesus vann vår
försoning med Gud, säger han till den älskade lärjungen, och i förlängningen
till varje sann lärjunge: ”Se din moder”.
Att Maria har fött honom på vilken vi tror, innebär ju att hon har fött oss som
troende. Hon är således ”den Nya Eva”.
Andra delen
Marias upptagelse i himmelen tillfogar dock en helt ny
dimension till hennes titel – ”den Nya
Eva”. Detta är den andra punkten i min predikan. Men varför förhåller det
sig så? Jo, aposteln Paulus kallar Jesus Kristus ”den andra Adam”, d.v.s. ”den
nye Adam”, därför att han är den första människa som har uppstått från de
döda. Han säger: ”Kristus har stått upp
från de döda som förstlingen av de avsomnade, ty eftersom det var genom en
människa som döden kom in i världen, så kom också de dödas uppståndelse genom en
människa. Liksom alla människor dör på grund av sambandet med Adam, så skall
alla göras levande på grund av sambandet med Kristus… Och när Skriften säger
’att den första människan, Adam, blev en levande själ’, men den siste Adam blev
en ande, som ger liv… (förstår vi) att liksom vi har burit den jordiska
människans avbild, så skall vi nu bära den himmelska människans avbild… (Alltså)
när denna, vår förgängliga kropp har blivit iklätt oförgänglighet, och denna vår
dödliga kropp har blivit iklätt odödlighet, så skall detta Skriftens ord gå i
uppfyllelse – ’ Döden är uppslukad i
seger. O död, var är din seger? O
död, var är din udd? Dödens udd är
synden… Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!”
I förlängningen betyder aposteln Pauli resonemang om
Kristus som ”den siste Adam” att hans moder, den av synden obefläckade Jungfrun
Maria, är ”den andra Eva” eller ”den nya Eva”, med tanke på den födelse
inför evigheten som vår uppståndelse kommer att bli. Detta är det andra.
Avslutning
Men låt oss gå vidare! Om vi tänker på vår
uppståndelse till det nya livet som en födelse, måste vi också inse att denna
födelse förutsätter en pånyttfödelse i tron redan under detta livet. Det är just
med tanke vår pånyttfödelse, vår omvändelse och vår helgelse under detta livet,
som den marianska spiritualiteten, den katolska Mariafromheten, har en stor
roll att spela. I detta är Maria den kristnes förebild och vår främsta
förespråkerska. Hon kan bedja för oss på ett särskilt verksamt sätt därför att
hon, till skillnad från de övriga heliga som utgör Kristi mystiska kropp i
himmelen, är just kroppsligen upptagen i himmelen. Hon är den som på ett
unikt sätt delar Kristi seger över döden till fullo i det att hon, även i
himmelen, har ett köttsligt band till oss, eftersom inte bara hennes själ, utan
också hennes kropp är förlöst från dödens band. Hon är ju ”den nya Eva”, vår ”himmelska
moder”, som dock har kvar det som sammanbinder hela mänskligheten enligt
Guds skapelses ordning, nämligen själens förkroppsligade liv. Maria känner med
oss, och känner för oss, på exakt samma sätt som hennes gudomlige Son, Jesus
Kristus, fastän hon är upptagen till himlen. Hon är i sanning vår Moder,
Kyrkans Moder, Barmhärtighetens Moder. Gör henne till din egen Moder också.
Broder Frans-Eric T.O.R.