KRISTI HIMMELSFÄRD 2010

Inledning

På Kristi Himmelsfärds dag 1990 tog vi första spadtaget till kapellbygget här på Franciskusgården. Kapellet blev dock inte invigt till Kristi Himmelsfärds ära, utan till Kristi Förklarings ära. Dessa bägge högtider genom sina liturgier och läsningar ur den Heliga Skrift förmedlar emellertid insikt i besläktade mysterier – människans andliga möjligheter i Kristus, hennes kallelse att erövra, inte bara rymden, utan himmelen – att bli delaktig i själva Gudomen.  Då människan förenas med honom, vår Herre och Frälsare Jesus Kristus – frigörs krafter som har varit fördolda hos människan sedan hennes skapelse till Guds avbild. Då Kristus förklarades på det höga berg som han besteg med Petrus, Jakob och Johannes, och hans utseende förvandlades, fick dessa lärjungar redan en glimt av den härlighet till vilken han återvände då han for upp till himmelen efter sin uppståndelse från de döda.

En aspekt av det mysterium som vi firar idag, men sällan reflekterar över, är alltså, att för en kristen bör det jordiska livet betraktas som ett slags förberedelse för vår egen himmelsfärd. Himmelen, där Jesus Kristus nu regerar som konung, är vårt egentliga hemland. Himmelen är ju det jordiska livets egentliga mål och syfte.  Människan skapades i vad vi kan kalla för himmelens förgårdar – det jordiska paradiset – som får namnet Eden i Första Moseboken – som kanske mer är att betrakta som ett tillstånd än en plats på jorden.  

Utveckling

Det som skedde då Jesus Kristus steg upp i himmelen, får alltså inte betraktas enbart som ett privilegium som med rätta tillkom Guds Son, den som var både Gud och människa, utan som ett bevis på att människan genom Guds nåd kan uppnå allt som hon genom århundraden fåfängt försökt att vinna i kraft av sin egen strävan, då hon har gjort religion av sin naturkunskap, sin teknologi och även av sin magi. Strävan att nå Gud är nämligen urgammal hos människan. Denna strävan är temat i den bibliska berättelsen om Babels torn, ett torn som skulle nå upp till himmelen och ge människan tillgång till Guds hemliga rådslut – göra människan till Guds jämlike. I dag bygger vi rymdfarkoster och satelliter. Vi spanar i de yttre rymderna med avancerade teleskop i ett försök att penetrera både skapelsens begynnelse och tidens slut. Idag frågar människan vad som hände innan "the big bang" då allt blev till, och vad som kommer att finnas kvar efter ‘‘the big crunch’’, då hela vårt universum kollapsar i "ett svart hål". Vi undrar vad existensen av anti-materia kommer att betyda för oss i det långa loppet. Egentligen är svaret uppenbart. Människan kommer att möta Gud – vi har ingen varaktig stad i tid och rum. Men vad vi verkligen behöver veta är inte hur eller när detta skall ske, utan vad Gud vill med oss bortom denna tid och detta rum.

Att manipulera våra egna mänskliga gener, som nu tycks vara möjligt, i hopp om att förlänga människans jordiska liv, eller åtminstone göra människan immun mot många sjukdomar, att försöka höja hennes intelligens, att göra hennes jordiska kropp vackrare, och att göra den starkare, kommer faktiskt inte att göra vårt behov att veta meningen med vår existens mindre aktuell. Inte ens om vi kan förlänga det jordiska livet med 500 eller 5000 år. Att leka Gud är inte samma sak som att finna Gud och förenas med honom.

För att vi verkligen skall kunna veta någonting om Guds avsikt med oss människor måste vi ta del av vad han själv har uppenbarat. Just därför sände Gud sin evige Son, det eviga Ordet, ordet om sig själv, in i världen när han blev människa och föddes av Jungfru Maria – vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Just därför blir förkunnelsen av det kristna evangeliet, det glada budskapet från Gud, alltid aktuellt. Och detta evangelium försäkrar oss om, att Gud är kärlek – att han har oss kära, oss som han har skapat till sin egen avbild. Därför vill han utplåna syndens, dödens och djävulens verk hos oss, det som har vanställt hans bild i oss. Sedan vill han upptaga oss i sitt eviga rike. Så säger också de gamla kyrkofäderna. Gud är ”en människoälskande Gud”.

Avslutning

Då vi firar Kristi Himmelsfärd, firar vi alltså inte bara en enskild händelse i Jesu Kristi förflutna, ett mirakel som inträffade i vår frälsningshistoria. Kristi Himmelsfärd förebådar människans eviga framtid hos Gud, en framtid som vår Frälsare har banat en väg in i. Kristi Himmelsfärd är därför en kallelse såväl som en frälsningshistorisk händelse. Vi är kallade att leva ett liv befriade från alla bekymmer som uppstår i samband med det jordiska livets betungande villkor. Att Gud har låtit oss veta, att vi har ett mål bortom det mesta som bekymrar oss under vårt jordiska liv.

Människan har en lägre såväl som en högre natur; hon är, som jag brukar säga, både en odödlig ande, skapad till Guds avbild, och en fysik varelse – ett däggdjur bland andra. Hon är släkt både med änglarna och med djuren. Hon kan emellertid inte bara leva som ett djur bland de övriga djuren. Ett djur är alltid oskyldigt. Ett djur är vad det är – det är skapat att styras av sina fysiska drifter. Däremot är det meningen att människan skall styra sina drifter. Ett djur kan aldrig beskyllas för mord, stöld, lögn, eller omoral – fastän det dödar, stjäl etc. Väljer dock människan att enbart förverkliga sin lägre natur, och leva som om hon vore blott ett djur, blir hon inte djurisk i egentlig mening. Hon blir demonisk. Det som skiljer människan från djuren är inte bara hennes intelligens – utan hennes rationalitet – det som vi efterlyser då vi frågar om en människa är förståndig. Rationalitet är något helt annat än att betraktas som ”smart”. Nej, då människan försöker leva endast i det fysiska, det materiella – då hon försummar det andliga, blir hon inte ett djur; hon blir som en fallen ängel – en demon.

Då vi nu firar Kristi Himmelsfärd firar vi alltså vår kallelse att leva bland änglarna – att komma till vårt himmelska hemland, vår kallelse att förenas med Gud. Ja, vi är kallade att, tillsammans med vår Frälsare Jesus Kristus, inta vår plats i himmelen som är t.o.m. en högre plats än änglarnas, ty Jesus Kristus, Guds evige Son, blev inte en ängel, utan just en människa – en av oss, vi som blivit döpta och tror och praktiserar vår tro är förenade med honom. Och från himmelen, från den himmelska Faderns högra sida, kallar Kristus oss att följa honom dit han har gått, och att alltid leva ut vårt jordiska liv i ljuset från himmelen.

Broder Frans-Eric T.O.R.