Kristi Lekamens högtid 2010

För många icke-katolska kristna, som inte alls, eller inte till fullo, delar den katolska tron på Kristi verkliga närvaro i Altarets Sakrament, ter sig vår tillbedjan av Kristus i Sakramentet, både då vanliga mässor firas, och då vi håller eukaristiska processioner och välsignar församlingen med Altarets Sakrament, som primitiv och naiv. De anser ju att Jesu Kristi närvaro i Altarets Sakrament endast är av symbolisk art, eller att hans närvaro är endast andlig – de anser att hans närvaro inte kan vara knuten till fysiska element, till det bröd och det vin som vi bär fram till altaret. Endast de ortodoxa och orientaliska kristna har samma tro som vi katolska kristna beträffande Kristi realpresens under brödets och vinets yttre gestalter, och beträffande prästerskapets apostoliska uppdrag att frambära Kristi kropp och blod som ett offer varje gång den heliga mässan firas.

Att Katolska Kyrkan håller fast vid sin lära om vår Herres kropps och blods objektiva närvaro ligger till grund för den vördad vi visar då bröd och vin konsekreras, d.v.s. helgas, på altaret, och för den vördnad som vi visar hostiorna som förvaras i tabernaklet för att ge som kommunion till sjuka och döende. Utan tro på den objektiva närvaron vore sådan tillbedjan bara vidskepelse, vilket gör följande fråga aktuell: Varför har Kristus instiftat Altarets Sakrament så, att fastän hans offer sker på ett osynligt sätt på altaret i det himmelska tabernaklet då den heliga mässan firas på ett altare i en kyrka här på jorden, och fastän hans närvaro efter offret förblir osynlig, fördold under brödets och vinets yttre gestalter, synlig tillbedjan fordras? Varför påkallas synlig tillbedjan? Varför lyfter vi upp Sakramentet? Faller på knä inför det? Varför sjunger vi inför det? Varför bränner vi rökelse inför det och incenserar det?

Svaret är att läran om Jesu Kristi objektiva närvaro i Sakramentet hjälper oss att pröva huruvida vi har en levande tro på Guds människoblivande i Jesus Kristus, hans offerdöd på korset och han kroppsliga uppståndelse. Om Gud verkligen blev en människa av kött och blod för 2000 år sedan, om han verkligen offrade sig för våra synder på korset för 2000 år sedan, om han verkligen uppstod kroppsligen från de döda för 2000 år sedan, då kan han också förvandla bröd och vin till sitt kött och blod idag och låta sig offras för våra synder idag. Men om allt som står i Evangeliet bara är sagor och symboler, då kan han inte vara närvarande på altaret idag på det sätt som Katolska Kyrkan menar att han är. Det som jag tror att han gör nu måste stå i rimlig proportion till vad jag tror att han gjorde då. Min tro på det under som sker varje gång den Heliga Mässan firas, är alltså oskiljaktig från alla under som beskrivs i hans Heliga Evangelium.

I dag tar vi tillfället i akt, att med särskild högtidlighet visa vår tro på Jesus Kristus och vår kärlek för honom med riter som gör vår tillbedjan av hans närvaro mycket påtaglig. Som herdarna vid krubban tillber vi den människoblivne Guden i Altarets Sakrament, som Johannes, den älskade lärjungen vid korset, tillber vi den korsfäste Herren i Altarets Sakrament, och som Maria Magdalena vid graven tillber vi den uppståndne Frälsaren i Altarets Sakrament, ty han är lika visst här som han var där.

Broder Frans-Eric T.O.R.