Kyndelmässa 2010

Inledning

Då den förstfödde sonen blev framburen i templet, frambar man också ett offer för honom. Hade familjen råd, offrade man ett får. Den heliga familjen hade inte råd. Maria och Josef offrade två turturduvor.

Det vore lätt för oss att förstå varför man skulle frambära ett "tackoffer", men detta offer var faktiskt inte ett "tackoffer", utan ett offer som skulle "friköpa" den förstfödde Sonen från tempeltjänsten, ty man menade att den förstfödde sonen tillhörde Gud. Man tänker genast på Abraham vars tro Gud prövade genom att begära offret av hans ende son, Isak, född då hans föräldrar redan var gamla – den genom vilken Guds löfte om ett utvalt folk av Abrahams säd skulle gå i uppfyllelse. Man tänker också på egyptierna vars förstfödda söner gick till spillo då de motstod Guds vilja då Israels barn skulle befrias från träldomen. Och man tänker också på profeten Samuel vars föräldrar skänkte honom åt Gud och lät honom göra tjänst i templet redan som pojke.

Vi förstår givetvis att Jesus, som var judarnas väntade Messias, skulle göra tjänst som överstepräst inför sin himmelske Fader å hela mänsklighetens vägnar – men inte i templet. Altaret som han tjänstgjorde vid var korset på Golgata. Där blev han hela mänsklighetens överstepräst, och hela mänsklighetens syndoffer – Gud rena lamm som borttager världens synder. Vidare sade Jesus, att han själv, d.v.s. hans kropp, skulle bli det Nya förbundets tempel, ett tempel byggt av levande stenar, lemmar i hans mystiska kropp eller kyrka. Och som vi vet, förstördes hans kropp, då han led och dog på korset, men blev återuppbyggd på tre dagar genom hans uppståndelse från de döda.

Paradoxalt nog bar Maria och Josef fram ett friköpningsoffer för den som skulle bli ett offer som skulle friköpa hela mänskligheten från syndens, dödens och djävulens makt. Ja, Jesu offer kan försona även den som inte kunde bli försonad genom det Gamla förbundets djuroffer, därför att han avsiktligt hade begått svåra synder. Den som av hjärtat åberopar vad Jesus gjorde för oss då han dog på korset, och som låter sitt liv och leverne omdanas i hans uppståndelses kraft och i lydnad för hans kyrka, som är han mystiska kropp, kan vinna förlåtelse för alla synder. Så motsägelsefullt det verkar att även den som kan göra detta behövde förlossas från den vanliga tempeltjänsten!

Utveckling

Om denna paradox slog den gamle Symeon eller ej, vet vi inte, men han profeterade över Maria och sade: "Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid ... och genom din egen själ skall det också gå ett svärd, för att mångas innersta tankar skall uppenbaras".

Att svärdet också skulle gå genom Marias själ förstår vi lättast. Hon skulle ju stå under korset på Golgata. Hon skulle stå där som en moder, ja, som hans moder och hela mänsklighetens moder, och låta honom offras genom ett inre samtycke – så att säga – låta honom offras för oss syndare som han blev människa för att rädda undan synden, döden och djävulen. Helt förenad med honom, men också med oss, medgav hon att det måste ske såsom han själv hade sagt.

Men hur skall vi förstå profetian om, att Jesu offer av sitt eget liv på Golgata för att vinna syndernas förlåtelse åt Israel och åt hela mänskligheten, skulle bli till fall eller upprättelse för var och en av oss? Jo, den som i tro gör anspråk på att Jesu offer gäller för hans egna synder blir upprättad inför Gud – han blir rättfärdiggjord, han blir befriad från sin syndabörda, från sin skuld. Men den som avvisar Jesu offer, som inte vill ha honom till sin frälsare, som inte erfar något behov av en frälsare – för den gäller ordet – "han skall komma på fall", vilket Jesus själv förklarade då han sade: "Ingen kommer till Fadern utom genom mig".

Avslutning

Men … men, skulle många vilja protestera, vore det inte helt godtyckligt om Gud skulle utesluta från evig frälsning dem som inte kunde veta något om vad Jesus har gjort på korset, eller som av psykologiska, sociala eller kulturella själ inte kunnat anamma den kristna läran?

Svaret är – att enligt den katolska tron kommer var och en, även den som under sin livstid verkligen inte kunnat åberopa Jesu offerdöd i sin strävan efter försoning med Gud, ändå att erbjudas den frälsande nåden, kanske vid övergången från detta liv till livet efter detta. Den katolska läran är ju att Gud skänker varje människa så mycket nåd hon behöver för att vinna evig frälsning. Men denna lära skall inte göra någon av oss som hört och förstått evangeliet trygga i sin otro eller tröga i att utöva sin tro, ty Gud kan och kommer att avläsa hjärtats alla hemligheter. Men han kommer inte att göra sin nåd oemotståndlig för den som är avvisande.

Idag skall vi dock glädja oss över det ljus som har upplyst frälsningens väg för oss. Vi skall glädja oss över att Gud har velat upprätta oss i sin Son, Jesus Kristus. Vi skall glädja oss med Hanna och Symeon, som profeterade över vår Frälsare i det gamla Templet, och låta oss byggas upp som levande stenar i det nya Templet som är hans mystiska kropp och kyrka, där hans kropps och blods offer dagligen blir framburet för vår helgelses skull.

Broder Frans-Eric T.O.R.