Kyndelsmässa 2011

Inledning

Tidigare i Kyrkans historia har man på Kyndelsmässodagen betonat Jungfru Marias tempelgång eller rening såväl som Jesusbarnets frambärande i Templet. Enligt Mose lag skulle kvinnor genomgå en reningsceremoni 40 dagar efter det att de hade fött barn. Seden har ofta blivit missuppfattad till förargelse för många människor, eftersom man i okunnighet om den mosaiska lagens rätta innebörd drog slutsatsen att Kyrkan ville säga att sexualitet, barnafödandet, och även kvinnan var på något sätt smutsiga.

Den egentliga tanken, enligt rabbinernas tolkning av Gamla Förbundets krav på kvinnans rening 40 dagar efter barnets födelse, är att fram till den 40:e dagen skall kvinnan ägna sig helt åt barnet – en höghelig uppgift. Tänk på det faktum att judarna använder uttrycket "böcker som orenar händerna", för just kanoniska böcker. Man använder en liten pinne i silver för att hjälpa ögat att följa texten för att inte behöva använda fingret. Det finns givetvis inte någon tanke på att bokrullen är smutsig, utan snarare på att den som inte är helgad inte får beröra bokrullen som är helig.

Likaså rengör katolska präster kalken från Kristi blod efter den Heliga Kommunion, inte därför att Kristi blod skulle vara smutsigt, utan därför att det som har helgats till det Heliga Mässoffret och den Heliga Kommunionen inte får hällas bort som om det vore vanligt vin och således vanhelgas. Vidare, de invigda bröden, oblaterna, hostiorna, som blir över efter den Heliga Kommunionen får inte beblandas med bröd som inte har helgats som om inte det fanns en absolut avgörande skillnad, utan dessa blir ställda för sig i tabernaklet

Utveckling

Det verkar lättare för oss att förstå varför man frambar ett offer för det nyfödda barnet, att man offrade ett lamm eller två turturduvor för den förstfödde sonen. Ja, det vore ju lätt att förstå om offret i fråga hade varit ett "tackoffer", men offret var faktiskt ett offer som skulle "förlossa" den förstfödde sonen. Vad menas då med denna "förlossning"? Skulle Jesus, som är vår Förlossare vare i behov av förlossning?

Den sanning som ligger bakom Mose lag på denna punkt är mycket viktig. Allt liv är givetvis en gåva från Gud. Det är inte föräldrarna som skapar liv; föräldrarna ger det liv som Gud har skapat vidare. De är Guds medarbetare. Och enligt den katolska tron är det Gud som omedelbart skapar själen. Föräldrarna kan endast ge det fysiska livet vidare. Det är Gud som omedelbart gör varje människa till hans avbild, då han skapar hennes odödliga själ – människans ande. Men enligt gammaltestamentlig lag är det just den förstfödde sonen som egentligen är skyldig att göra tjänst i templet.

Vår Herre Jesus Kristus var sann människa. Han var också sann Gud, men han hade en riktig människas kropp – hans fysiska tillblivelse var inte en illusion – och även en mänsklig själ, omedelbart skapad av Gud i den Saliga Jungfru Marias moderliv. Han var Gud från evighet, men blev också sann människa här i tid och rum. Alltså var han skyldig att göra tjänst i templet.

Men han föddes som Israels Messias för att uppfylla det löfte som Gud gav sitt utkorade folk genom Abraham. Således profeterade gamle Symeon över Maria och sade: "Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid ... och genom din själ skall det också gå ett svärd för att mångas innersta tankar skall uppenbaras." Skulle då inte Jesusbarnet bli till glädje för Maria?

Ja, Symeons ord leder våra tankar från Tempelberget till Golgatas berg. Marias son skulle bli förrådd av en av hans egna lärjungar, förnekad av den som han utvalde till den "klippa" på vilken Nya Förbundets kyrka skulle byggas och övergiven av alla apostlar utom Johannes. Folkets präster och lärare skulle begära att deras fiender, romarna, skulle korfästa honom, och Maria skulle stå med Johannes bredvid hans kors och dela hans skam. Den som Gud hade sänt i världen genom henne skulle korsfästas som en brottsling, en upprorsmakare, och en falsk messias – till skam för sitt folk och sin familj. Varför? Jo, därför att han skulle bli offret som åstadkom vår försoning med Gud vars fiender vi hade blivit genom våra synder.

En vanlig judisk pojke fick befrielse från tempeltjänst genom offret som blev framburet i samband med sin moders rening. Jesus befriades från tempeltjänsten för att frambära sig själv som offer för våra synder, inte i Templet utan på Golgata.

Avslutning

Men glöm inte att detta svärd som genomborrade Marias själ måste få genomborra varje troende människas själ. Skall vi följa Jesus hela vägen från Tempelberget till Golgata, då måste vi också räkna med att förena oss med honom i hans offer. Han sade ju till dem som ville bli hans lärjungar: "Tag mitt kors på dig varje dag!".  

Också du och jag måste vara beredda att offra även det som tycks betyda mest för vårt jordiska liv och vår jordiska lycka, det som tycks vara fullständigt nödvändigt. Och du och jag kan inte ens räkna ut i förväg hur detta kors, vårt kors, kan tänkas gestalta sig. Det blir fel om man ens försöker. Därför skall vi glädje oss med Maria och Josef i dag. Men vi skall inte glömma att den Frälsare, den Förlossare, som Gud har sänt i världen byggde upp ett rike som inte är av den här världen. Ändå är svärdet, som skall genomborra din själ, inget annat än hans eget kors. Såsom han blev upplyft på korset, så kommer korset att lyfta dig upp över det jordiska om du inte avvisar det, och förvandla varje tanke om den jordiska lyckan, som du eventuellt går miste om, till evig salighet.

Broder Frans-Eric T.O.R.