Marie besökelse 2010

Inledning

Vi har precis firat Pingstdagen, den Helige Andes Högtid, och begrundat Andens utgjutelse över apostlarna då de tillsammans med Jesu moder och några av Jesu bröder och systrar, d.v.s. hans släktingar från Nasaret, och några av de kvinnor som betjänade Jesus och apostlarna med sina tillgångar, bad i Övre salen om att bli utrustade med "kraft från ovan" efter det att han hade farit upp till himmelen och givit dem uppdraget att "göra alla folk (överallt på jorden) till hans lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn". Ja, vi har också firat den Heliga Treenighetens Högtid då vi har begrundat förhållandet mellan den himmelske Fadern, och hans enfödde Son från all evighet, som blev en människa, Jesus Kristus. Och denne "ande", den Helige Ande, som blev utgjuten över Jesus Kristi kyrka i vardande, hans mystiska kropp, som fick och alltjämt har till uppgift att fortsätta med hans frälsande uppdrag på jorden – var och förblir förutsättningen för Kyrkans världsvida mission, det som vi kallar evangelisation.

Vi kanske undrar varför Maria, som redan blev helt överskuggad av Guds Ande när Guds enfödde Son från all evighet, det gudomliga Ordet blev kött och blod i hennes moderliv, vilket är Evangelisten Lukas beskrivning av det som skedde vid Ängelns bebådelse, skulle behöva en gång till mottaga Guds Ande, som vi också kallar Sanningens och Kärlekens Ande. Svaret är att även Jungfru Maria, som var utkorad till att bli den väntade Messias och Frälsarens moder, hon som helt bevarades från arvsyndens fläck på grund av denna utkorelse, inte kunde klara sin uppgift utan att ständigt och på nytt fyllas av den Helige Andes gåvor och kraft. Från korset gav ju Jesus henne ett nytt uppdrag då han sade – "Se din moder!" – till den älskade lärjungen Johannes, han som stod tillsammans med henne tätt intill korset. Således klargjorde han att hon skulle bli varje lärjunges andliga moder, ja, också Kristi Kyrkas moder, och hela mänsklighetens moder – förmedlerskan av den gudomliga nåden med vilken han ville frälsa varje människan från synden, döden och djävulen.

Också denna uppgift, att vara vår andliga moder i Kristus, var givetvis något som skulle ske genom Andens kraft. Och vi förstår att Maria, som genom det gudomliga Ordets människoblivande blev Guds tjänarinna och Frälsarens moder, måste då också betraktas som den Helige Andes brud. Det var självklart egentligen att hon skulle leda apostlarna i bön om den Helige Andes utgjutelse inför deras uppdrag att evangelisera världen.

Första delen

Men vi får redan en föraning om Marias roll som en förebild för alla evangelister då hon, redan havande med den väntade Messias och Frälsaren, besöker sin kusin Elisabet som på sin ålderdom blivit havande på ett mirakulöst sätt med Johannes Döparen som skulle bli den väntade Messias och Frälsarens förelöpare. Evangeliet intygar ju att Johannes, fastän Elisabeth inte bevarades från arvsynden från sin utkorelse såsom Maria, helgades redan i Elisabets sköte. Således berättar evangelisten Lukas: ‘‘När Elisabet hörde Marias hälsning, sparkade barnet till i hennes sköte och hon fylldes av den Helige Ande och ropade med hög röst: ‘Välsignad är du mer än andra kvinnor och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig, att min Herres moder kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning, sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig är du som trodde, ty det som Herren har låtit säga dig skall gå i uppfyllelse.’ ’’

Maria behövde dock inte säga ett ord, då hon kom fram till Elisabets hem. Hon behövde inte förklara sig. Ändå blev hon den första evangelisten då hon reste till Juda bergsbygd – till Elisabets hem.

Andra delen

Den Saliga Jungfrun Maria är inte bara vår förebedjerska med tanke på vårt uppdrag att tillsammans med biskoparna, apostlarna och diakonerna evangelisera. Hon är vår förebild. Låt oss då se hur hon handlade då Ängeln bebådade vår Herres människoblivande i hennes moderliv genom Andens kraft.

För det första ser vi att hon lät sig övertygas om Guds nåd. Ängeln sade: "Hell dig, Maria, full av nåd!"  Maria ifrågasatte inte budskapet om Guds nåd. Hon skulle bli med barn. Hon hade kunnat betrakta detta bud som olycksbådande. Hon hade redan bestämt sig för att leva sitt liv som ständig jungfru. Josef hade trolovat sig med henne på den premissen. Han skulle bli hennes beskyddare, och hon skulle följa sin kallelse till ständig jungfrulighet i gengäld mot att hon skötte hans hem. Hon accepterade Gud nåd utan att veta vad Josef skulle säga om att hon nu skulle föda ett barn som inte var hans. Hon måste ha trott att hon skulle bli övergiven. Hon skulle betraktas som en äktenskapsbryterska. Och det är ofta så att Guds nåd blir oss given under omständigheter som närmast liknar en katastrof. Världen betraktar inte en sådan tro på Gud som helt ändrar vår livsinriktning som en välsignelse. Världen vill behålla sina barn. Världen gillar inte religiös tro då den tycks bli till hinder för annat, då den intar första platsen bland våra prioriteringar. Men Maria tvekade inte. Hon var "full av nåd" och tog emot "nåd utöver nåd" i förlitan på Gud. En sann evangelist måste lita på Gud under alla omständigheter – säga "Ja" under alla omständigheter.

För det andra behåller Maria sin ödmjukhet. Hon säger, "Jag är Herrens tjänarinna". Evangelisten får aldrig peka på sig själv. Han har sin "storhet" i Gud. Vi som vill lyda Herrens bud att evangelisera får aldrig bli högmodiga eller övermodiga. Herren kallar oss till att vara tjänare och tjänarinnor. Maria förkunnade inte Evangeliet med ord, men det är givetvis också nödvändigt att det glada budskapet om Jesus Kristus blir iklätt ord. Men vare sig vi förmedlar Evangeliet i ord eller gärningar, så skall vi göra detta på ett sätt som tillåter att Jesus Kristus förblir den som människor fokuserar på. Ja, även om vi får gåvan att profetera, göra under, bota sjuka och ta oss an nödställda, så skall vi aldrig tillåta att människor gör oss till brännpunkten för sin tro, sitt hopp och sin kärlek. Med Maria skall vi inget annat önska än att förbli "Herrens ringa tjänare och tjänarinnor". Således kan "Andens gåvor" som vi får för andras skull förenas med "Andens frukter" – "tro, hopp, kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, saktmod, självtukt och allt sådant". Inget är ju så evangeliserande som sann helighet. Aposteln Paulus intygar ju att större än alla andliga gåvor är just "kärleken" – den kärlek som lyser fram som helighetens krona. Och i detta sammanhang, då vi firar Marie besökelse, säger Jesus – "Se, din moder," se hennes kärlek, den gudomliga kärleken, och älska andra med den.

Avslutning

Vem kan betvivla att det var just den Helige Ande som ledde Maria att besöka sin gamla kusin Elisabet då hon blev med barn på sin ålderdom? Säkert kunde hon ha tänkt att hon hade nog med sina egna bekymmer, men hon vägleddes av Guds Ande som manade henne inifrån. Således blev hon den första evangelisten. Både Elisabet och barnet i henne, Johannes, gladde sig över att Maria, den besökande, bar den väntade Messias och Frälsaren under sitt hjärta och Maria behövde endast bekräfta det som de redan förstod. Hon sade: ”Den Mäktige Guden har gjort stora ting med mig. Hädanefter skall alla släkten prisa mig salig, ty han har kommit ihåg sin barmhärtighet  […] den som han lovade åt våra fäder."

Broder Frans-Eric T.O.R.