Nyårsdagen 2010

Inledning

Både Kristi födelse och Kristi uppståndelse firas liturgiskt under 8 dagar, vilket kallas för en oktav. Nyårsdagen är alltså julens oktavdag. Men enligt den gamla romerska ordningen firas dagen också som en Maria-dag. Enligt andra traditioner har man fokuserat på Jesu namngivning i enlighet med evangelietexten: "När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken, fick han namnet JESUS, det namn som ängeln hade gett honom innan hans mor, Maria, blev havande. "I den grekiska kyrkan och även i västerlandets medeltida kyrka betonade man själva omskärelsen. Man betonade att Jesusbarnet hade blivit född under det gamla förbundet. Man lyfte fram att Jesus var av Abrahams säd och omskuren i enlighet med Mose lag. Man framställde omskärelsen som en förebådelse av Kristi offer på korset, eftersom omskärelsen infördes genom Abraham, vars tro testades genom kravet på att han skulle vara beredd att offra Isak, sin ende son och arvinge. Numera tänker folk mest på det borgerliga årets början, fastän den tanken tidigare har kopplats till Påven Sankt Silvesters mässa den 31 dec., det gamla årets sista dag, eftersom denne påve döpte Konstantin den Store och så inledde den kristna tron som blev den romerska världens och, på sätt och vis, den då kända världens, officiella tro.

Första delen

Ängeln Gabriel befallde Josef, Jungfru Marias trolovade, att Guds människoblivne Son skulle få namnet JESUS eller JEHOSHUA, som betyder just "frälsare". Namnet var dock inte ovanligt och detta faktum kanske visar på det judiska folkets längtan efter en frälsare.

Ett av de svåra problem som Kyrkan brottas med i vår tid är just att en hel del människor inte tycks erfara något behov av någon "frälsare". Ibland säger människor också - ‘‘Jag känner inget behov av Gud.’’

Naturligtvis förhåller det sig så att många människor inte vågar begrunda livets mening och mål överhuvudtaget. De är rädda att de skulle tappa farten om de började att "grubbla". De har ordnat så att de är fullständigt upptagna med sina timliga bekymmer och njutningar. De hinner inte med någon rannsakan av sitt eget själsliga tillstånd. De möter tanken på sin eviga framtid med en axelryckning. De föreställer sig att de kommer att klara sig om de tänker, talar och handlar som majoriteten av människorna. De har aldrig hört vad Jesus sade om den saken: "Bred är vägen som leder till förtappelsen och många är de som vandra den, men den väg är smal som leder till livet", d.v.s. det eviga livet hos Gud. (Matt. 7:13)

Det är givetvis nödvändigt att precisera vad som menas med "frälsning". Från vad vill Jesus Kristus rädda oss och till vad?

Om man analyserar Jesu budskap, t.ex. budskapet i hans liknelser, upptäcker man att nyckelbegreppet är ‘‘Guds rike’’. Vad menade då Jesus med ‘‘Guds rike’’? Ja, vad man genast kan säga är att han inte var någon sionist. Han uppfattade inte syftet med Guds frälsning som ett återupprättande av en fri och oberoende judisk stat. Han förklarade för Pontius Pilatus som ville få reda på om han ville stifta uppror mot den romerska kejsaren, att hans rike, ‘‘Guds rike’’, inte är av den här världen.

Men Jesus syftade heller inte bara på ett liv efter detta då han talade om ‘‘Guds rike’’, utan också på ett liv i den här världen som redan nu grundar sig på Gud, betraktad som den yttersta och eviga verkligheten. Den som är redo att träda in i Guds rike är alltså den som låter Gud upprätta sitt styre i hans liv redan nu, som inte styrs av det som styr människor på den breda vägen. Han sade: Fråga inte vad ni skall äta, vad ni skall dricka och vad ni skall kläda er med. Efter allt detta far hedningarna. Sök först Guds rike och allt det andra skall tillfalla er också. (Matt. 6:21-22) Han sade: Jag har kommit för att ni skall ha liv – överflödande liv! (Joh. 10:10) Och han sade: Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen!" (Joh. 6:54) Detta är vad som menas med frälsning – att komma till tro på Jesus Kristus och hans offerdöd och uppståndelse. Detta är vad som menas med omvändelse: att byta riktning i livet och gå in på den smala vägen.

Andra delen

Till skillnad från namnet Jesus, är det inte så lätt att fastställa exakt vad namnet Maria betyder. Allmänt anser man att namnet kan betyda – "fru", d.v.s. ‘‘dam” – i adlig bemärkelse. Kyrkan har alltid kallat Maria ‘‘Vår Fru’’, eftersom de troende vill visa respekt för henne såsom Frälsarens moder. Han kallas ju ‘‘Vår Herre”. Vi möter många som kallades Maria i Evangeliet: Maria från Magdala, Maria från Betania, och även Maria, Clopas hustru, som var släkt med Jungfru Maria och moder till några av dem som var Jesu släktingar i Nasaret. Hennes namn var lika vanligt som hennes sons namn.

Att judarna ansåg att den kvinna som utkorades till att vara Messias’ moder skulle inta en mycket speciell plats i frälsningshistorien framgår av ett spontant lovord som riktades mot Jesus. Han använder det för att belysa Marias och varje sann lärjunges egentliga kallelse. Detta ord står i ett senare kapitel av Lukas evangelium: ‘‘En kvinna i folkskaran höjde sin röst och sade... ‘Salig är den kvinna som födde dig och vars bröst du har diat!’‘‘

Jesus svarade på ett gåtfullt sätt. Han sade: ‘‘ ‘Säg i stället - Saliga är de som hör Guds ord och tar vara på det.’ ’’ Uppenbarligen var kvinnans tänkesätt präglad av judarnas strävan att återupprätta ett eget rike på jorden under en konung av Davids hus. Detta var, som sagt, inte Jesu mål. Han ville upprätta sitt rike, sitt styre, i människornas hjärtan.

Att vi vänder oss till Maria som förebedjerska därför att hon var och förblir vår Herres Jesu Kristi Moder är emellertid helt i sin ordning. Redan vid Jesu första under, vid bröllopet i Kana, är det Maria som begär om sin gudomlige Sons hjälp på brudparets vägnar då vinet tar slut. Överallt i den Heliga Skrift har vinet också en symbolisk betydelse – det står för livets glädje – det överflödande livet. Men vi får inte inbilla oss att Marias böner kommer att hjälpa oss till den glädjen utan att vi också säger "Ja" till Gud och Guds plan för oss på samma sätt som hon sade sitt "Ja". Hon upphör inte att vara trons förebild då hon framträder som vår förebedjerska.

Avslutning

När vi katolska kristna säger att Maria är vägen till Kristus betyder inte detta att man vandrar på en annan väg till Gud än den som Jesus förkunnade eller att man har hittat en genväg. Marias väg är inte heller en omväg, som en del protestantiska kristna menar. Visst är det Marias son, Jesus Kristus, som sade: ‘‘Jag är vägen!’’ Men glöm inte att Jesu väg in i vår värld var en via Mariae, en mariansk väg.

Således är en av de enklaste bönemetoderna att bara upprepa dessa två heliga namn – ‘‘Jesus, Maria…” Att bedja så är en kombination och en förenkling av två stora bönetraditioner – Rosenkransen med sina dekader av bönen ”Hell dig Maria, full av nåd, Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt Jesus”. Bed för oss nu och i vår dödsstund” och den östkyrkliga Jesusbönen: ”Herre Jesus Kristus Guds Son, bed för mig syndare”. Att ropa ut dessa heliga namn från ditt inre är alltså i sig bön. ”Jesus, Maria, Jesus Maria, Jesus Maria…”

Broder Frans-Eric T.O.R.