Pingstdagen 2009

Inledning

När judarna firade Pingstdagen kom de ihåg hur Mose hämtade de två stentavlorna med tio Guds bud ner från berget Sinai åt Israels barn som var samlade vid bergets fot. Syftet med högtiden var att ihågkomma hur Gud gav sitt folk Lagen genom Mose på denna dag, men högtiden var också en glädjefylld skördefest, då man tackade Gud för den första skördens goda gåvor. Kopplingen av dessa två motiv tjänade till att understryka att Guds Lag också var en gåva – lika viktig som livets gåva och den föda som upprätthåller livet. Ja, enligt den gammaltestamentliga tron var Lagen den största gåva Gud någonsin har gett oss människor efter själva livets gåva, ty Guds Lag lär oss hur vi skall kunna leva på ett sätt som är Gud behagligt – han som har givit och upprätthåller allt liv.

Vi kristna kommer också ihåg hur Gud, genom Jesus Kristus, han som var en profet större än Mose, gav oss en mycket stor gåva på Pingstdagen - han gav oss den Helige Ande som vår gudomlige Hjälpare – Anden som skriver Guds Lag i våra hjärtan. Vid sin himmelsfärd sade Jesus till apostlarna: ”Stanna kvar i Jerusalem och vänta på Faderns utlovade gåva.”

Men vem är den Helige Ande, denne Ande som nämns varje gång vi gör korstecknet och åkallar Gud den Treenige?

Utveckling

Det är faktiskt lättare att börja besvara denna fråga genom att säga vad Guds Ande inte är. Guds Ande är inte en opersonlig kraft. Ibland talar man om ljus och värme i samband med en erfarenhet av Guds Ande, men Andens kraft har ingenting med materia eller fysikalisk energi att göra. Den är inte något biodynamiskt fenomen. Den har inte med vår sexualitet att göra. Inte heller är Guds Ande en aspekt av vår psykologi eller vår kreativitet. Den kan inte identifieras med vår vilja eller vårt intellekt eller vårt känsloliv.

Inte heller får den Helige Ande förväxlas med de änglar och andar som utgör Gud himmelska härskaror, ty Guds Ande är inte skapad av Gud som änglarna och andarna i den osynliga skapelsen. Guds Ande är gudomlig. I likhet med Fadern och Sonen är Gud Ande – Gud - och således oskapad. Den är en av de tre gudomliga personerna i själva Gudomen, den som vill ta sin boning i varje människa, som underkastar sig Gud och hans eviga Ord, den enfödde Sonen, som blev människa – Jesus Kristus.

Guds Ande vill också åstadkomma vår helgelse – göra oss heliga – åter upprätta Guds avbild i oss. Kraften som finns hos den Helige Ande är den övernaturliga attraktionskraft som helighet äger.

Hur gör då Guds Helige Ande denna attraktionskraft verksam i oss?

På tre sätt.

Första delen

För det första upplyser Guds Ande vårt förstånd så att vi verkligen öppnar vårt sinne och obehindrade av syndens mörker kan förstå vad som är gott här i livet och vad som är det högsta goda - så att vi kan förstå att Gud är livets högsta goda.

Andra delen

För det andra styrker Guds Ande vår vilja så att vi verkligen eftersträvar att göra det goda. Den gör oss förmögna att "ge järnet".

Tredje delen

Och, till sist, den Helige Ande renar vårt känsloliv så att vi kan prioritera våra högre och ädlare känslor framför de känslor som vi får genom köttslig njutning – känslor som uppstår genom tillfredställelse av våra drifter, också drifter som inte har med sex att göra, t.ex. tillfredsställelsen vi får genom att hämnas på våra fiender eller sätta oss i säkerhet på någon annans bekostnad.

Sammanfattning

Det är just dessa tre aspekter av Andens verksamhet i oss – (1) att upplysa vårt förstånd, (2) att styrka vår vilja och (3) rena vårt känsloliv, som fulländar syftet som Guds Lag hade från början. Genom sin övernaturliga attraktionskraft förvandlar Anden allt som kan upplevas av den syndiga människan som något negativt i Lagen till något gott, något positivt. Lagen låter oss syndiga människor se oss själva utifrån en negativ spegelbild – våra brott och våra brister. Anden låter oss se oss själva utifrån en positiv spegelbild – vad vi förmår genom Guds nåd. Alltså låter den Helige Ande oss inse vart vi är kallade och han hjälper oss samarbeta med Guds nåd fullt ut.

Avslutning

Varje utgjutelse av den Helige Ande sker vid en given tidpunkt. Just därför firas Pingstdagen till minne av den första allmänna utgjutelsen av Guds Ande över den nytestamentliga Kyrkan, den första församlingen s.a.s., lärjungagemenskapen som steg ut ur övre salen på Pingstdagen och började förkunna Kristi frälsningslära. Således blev Kyrkan döpt i den Helige Ande precis som Jesus blev döpt i Helig Ande då han steg upp ur Jordan som den av Gud erkände Messias och Frälsaren – ty Kyrkan är Jesu Kristi mystiska kropp.

Katolska Kyrkan lär att den Helige Ande meddelas genom det Heliga Dopets Sakrament och att den Helige Andes liv i oss stärks genom Konfirmationens Sakrament. Men Andens verksamhet i oss är alltid en process. Och den Helige Andes liv i oss får näring då vi mottager Jesu Kristi Kropps och Blods Sakrament. Men eftersom synden blir till hinder för Andens verksamhet i oss, är Botens Sakrament en nödvändighet, då vi vill att den Helige Ande skall återvända till oss och bygga vidare på den boning han fick i oss genom det Heliga Dopet. Och den Helige Andes verk i oss kan även stärkas genom personlig bön och genom andra troende människors förbön, vilket den karismatiska rörelsen har betonat.

Den viktiga fråga som var och en av oss bör ställa sig själv idag är huruvida jag har öppnat mig för en personlig pingst. Är jag öppen för den kraft från ovan som Jesus lovade sina lärjungar, då måste jag kröna Jesus till konung över mitt liv – vilket var budskapet på Kristi Himmelsfärds dag. Vidare måste jag bekämpa varje intrång som synden gör i den boning som den Helige Ande har gjort åt sig i mitt hjärta, i den inre kammare dit jag går för umgås med honom. Jag måste vara vaksam på tecknen, så att mina gamla skötesynder inte blommar upp på nytt.

Ja, jag måste betrakta min kropp som Andens tempel och undvika omoral och otämjda köttsliga lustar som en smittkälla som kan beröva mig den renhet som jag måste äga om jag en gång skall ”se Gud”. Anden är alltså inte motsatsen till Mose Lag i moralisk mening, utan vill överträffa den genom att skriva Kristi Lag, Kärlekens Lag, Helighetens Lag, i våra hjärtan. Detta så att vi inte endast undviker det onda och gör det som vi är strängt förpliktade till genom Guds bud, utan också allt det som vi är förmögna till att göra om vi verkligen vandrar i Jesu Kristi fotspår och hänger oss åt den självuppoffrande kärleken – den gudomliga kärleken – den kärlek som blev synlig för oss på korset, kärleken mellan Fadern och Sonen som är Guds Helige Ande. Vägen dit heter underkastelse och överlåtelse, men målet – livet i den Helige Ande – heter befrielse, ty endast Guds Ande kan åstadkomma vår gudomliggörelse, vår förening med Gud – en förening i vilken människan befrias från sig själv genom att överträffa sig själv.