Sjätte Påsksöndagen 2009

Årg. ”B” Joh. 15:9-17

Inledning

I dagens evangelium utlovar Jesus glädje åt sina lärjungar, ja, han lovar dem fullkomlig glädje. Detta löfte är givetvis inte villkorslöst. I så fall hade det varit meningslöst. Jesus säger: ”Bliv kvar i min kärlek och lyd mina bud”.

Ändå är det viktigt att lägga märke till att löftet inte gäller endast för ett liv efter detta. Jesus uttrycker sig inte så här: ”ni skall bara kunna glädja er i det tillkommande livet”. Nej, han lovar glädje även under detta livet, men en glädje som skall fullkomnas i det tillkommande livet.

Första delen

Var och en som hör detta löfte vill naturligtvis veta om Jesu löfte förutsätter någon form av självsuggestion. Innebär löftet att den troende bara inbillar sig att han är glad därför att han inte tillåter sig att fundera över hur andra lever och vad andra får ut av livet? Är trons glädje endast något för människor som har misslyckats med att skaffa sig något annat i livet att glädjas åt, för människor som måste nöja sig med religion därför att de inte har något annat? Är det så att andra är tokiga i golf, i popmusik, i bingolotto, i hästar, och helt inriktade på pengar, sex, politik, makt, o.s.v. men att den som saknar andra intressen eller som inte har framgång på något annat område – blir religiös?

Nej, Jesus menar inte att den glädje han erbjuder är en ersättning, ett substitut, för annat som kan vara till glädje för de flesta människor. Han menar att han har kommit för att skänka oss den sanna glädjen, han har kommit för att skänka oss den enda form av glädje som kan bestå.

Den glädje som Jesus skänker är alltså präglad av frid, som inte är endast förnöjsamhet utan också fulländning – ‘‘frid som består’’ - ‘‘frid som övergår allt förstånd’’. Mycket av detta som världen kallar för glädje är en jakt efter något som absolut inte kan bestå. Den varar endast i spänningens ögonblick, då man är ung, eller endast om man lyckas slå ut alla konkurrenter, eller endast då en massrörelse skapar en känsla av samhörighet. Mycket hänger på ”antecipation” - överdriven förväntan som går över så fort den uppfylls Den glädje Jesus utlovar har villkor, men den är inte beroende av psykologiska faktorer, utan av vad filosofer kallar ontologiska faktorer. Den bygger på människans varande såsom människa – på hennes väsen som Guds avbild. Ty människan längtar till sist efter att bli mer än människa. Hon vill gudomliggöras. Bli som Gud, förenas med Gud. Detta är det första.

Därmed har jag nu inte sagt att den glädje Jesus skänker saknar den beståndsdel som brukar kallas spänning, ty ett liv i Gud, vilket per definition är oändligt – bjuder på nya utmaningar i det oändliga. Det är endast då vi själva gör Gud liten och tråkig som vårt trosliv blir tråkigt.

Andra delen

Ingen blir väl häpen över att genforskare som försöker utforska allting också har gett sig i kast med att hitta en gen som avgör om en människa blir lycklig i livet eller inte? Några forskare menar att de redan har hittat indikationer på att en del människor är programmerade för att vara lyckligare än andra. De säger också att vår lycka beror mest på mindre ting. Dessa forskare påstår att det som vi uppfattar som stora förändringar i vårt liv – att man hittar kärlek med ett stort ”K” eller vinner 10 000 000 kronor endast påverkar vårt lyckotillstånd under en förvånansvärt kort tid.

Kanske har dessa forskare rätt beträffande lycka. Den som känner sig lycklig måste kunna glädje sig över det som utifrån ett jordiskt perspektiv är små ting. Den som kan fröjda sig över små ting, över det som livet bjuder på varje dag – kan vara lycklig ganska ofta. Man hittar inte kärlek med ett stort ”K” varje dag – man vinner inte 10 000 000 kronor på bingolotto varje dag. Den som endast kan vara lycklig över stora ting är dömd i förväg till ett fåtal lyckliga stunder. Just därför kan religiöst sinnade människor vinna, inte bara den glädje bortom tid och rum som människan är skapad till, utan också timlig lycka. Hon har ett säkert hopp om att nå fram till livets stora mål, men kan avspänt njuta av mindre ting på vägen. Detta är det andra.

Tredje delen

Men nu vill jag påminna om att lycka ändå är något annat än glädje, i varje fall något annat än den glädje som Jesus talar om. Därmed har jag inte sagt att lycka är oviktigt. Men även detta att vara lycklig över små ting – över de många ting som Gud har skapat - är inte samma sak som sann glädje, ty sann glädje finner man endast i Gud, inte i vad Gud har skapat. Endast hos Gud finns den glädje som består även då jag möter svåra prövningar i livet som tillfälligt berövar mig lyckan. Den tillåter mig också att älska människor som inte nödvändigtvis gör mig lycklig. Detta är en annan viktig punkt. I annat fall kunde inte Jesus befalla oss att älska varandra. Kan man befalla någon att älska? Ja, men endast om den som får befallningen älskar Gud över allt och alla!

Detta som jag nu försöker säga vilar på en viktig teologiskt princip. Skapade ting och skapade varelser – också de människor som är viktigast för mig – får jag inte älska istället för Gud eller mer än Gud. Att göra så är avgudadyrkan, och den som dyrkar som Gud den eller det som inte är Gud, är dömd till besvikelse, till grämelse, till sorg - och den som håller ut i sin avgudadyrkan till det jordiska livets slut är dömd till evig besvikelse, grämelse, sorg och till helvete - inte därför att Gud vill undanhålla honom eller henne evig glädje, utan därför att vissa människor, ja, en hel del människor, gör sig oförmögna till att ta del av den sanna glädjen. Falska gudar kan inte skänka äkta glädje. Och vilka är vår tids falska gudar? Pengar, köpenskap d.v.s. materialism, det som kallas "konsumism", omoraliskt bruk av vår sexualitet med endast tillfällig njutning som syfte, makt över andra människor som används på ett egoistiskt och även demoniskt sätt […] Listan kan göras längre. Ni vet själva vad som hör dit. Sådant som gör människan besviken på livet och sig själv.

Avslutning

Hurudan är då den sanna glädjen i den sanna Guden? Jo, den glädjen har sin upprinnelse i att stå i ett levande förhållande till den som är den yttersta verkligheten – också människans yttersta verklighet. Den skänker förnöjsamhet i kombination med den oändliga spänning som endast den Oändlige kan skänka – den Evige som aldrig blir gammal. Och Jesus är vägen dit – vägen till Fadern – alltings Ursprung och Mål. Han säger, ”Jag är vägen, sanningen och livet” och i dagens evangelium säger han: ”Jag är glädjen!”