Tredje påsksöndagen
2009
Inledning
Endast evangelisten Lukas
berättar vad Jesus gjorde då han visade sig för två lärjungar på väg till byn
Emmaus. Denna berättelse finns i samma kapitel som dagens evangelium. Dessa bägge
berättelser är Lukas’ speciella bidrag till vår Herres Jesu Kristi
uppståndelses historia. Lukas vill egentligen klarlägga ordningsföljden i de
olika uppenbarelserna efter Kristi uppståndelse på ett noggrannare sätt.
Vi är kanske inte lika
intresserade av att förstå ordningsföljden i de olika uppenbarelserna som
tolkningsspecialisterna är, men det är viktigt för oss att lägga märke till något
annat som evangelisten Lukas också betonar, nämligen att det var just när
Jesus utlade den Heliga skrift, och särskilt de ställen som handlar om den
väntade Messias, som lärjungarna kunde känna igen honom. Vidare betonar Lukas att när den uppståndne
Jesus höll måltid, en måltid som tycks likna den måltid under vilken han instiftade
altarets sakrament, det som vi kallar den Heliga mässan .
Det står också att den
uppståndne Jesus själv sammanfattade meningen med sitt liv, död och
uppståndelse med en kort trosbekännelse och således Kyrkans fundamentala
budskap: ”Guds Messias skulle lida och
uppstå från de döda på tredje dagen och syndernas förlåtelse genom omvändelse
skall förkunnas i hans namn för alla folk […]”
Första delen
Detta budskap är kärnan i vad
Katolska kyrkan kallar den Heliga traditionen – den Heliga trostraditionen –
den tradition som kommer till uttryck både i den Heliga skrift och i
Kyrkans levande trostradition – för allt som förkunnades blev inte uppskrivet.
Aposteln Paulus säger t.ex. att han undervisar både muntligen och skriftligen.
Han förmedlar också ett slags trosbekännelse: "Jag meddelade er i min grundläggande undervisning vad jag själv hade
tagit emot - att Kristus dog för våra synder, enligt Skrifterna, att han
blev begraven, att han stod upp på tredje dagen, enligt Skrifterna, och att han
blev sedd av Petrus och sedan av de tolv. Därefter blev han sedd av mer än fem
hundra bröder på en gång, etc.”
Som framgår fick apostlarna ett
särskilt uppdrag, en fullmakt och nådegåva av Jesus Kristus själv för att kunna
bevara den oförvanskade och oavkortade trostraditionen åt oss. Därför fick de
också auktoriteten att styra Kristi kyrka. Och Petrus, enligt Jesu eget beslut,
intog en särställning bland apostlarna för att kunna utöva en unik auktoritet
och enhet bland dem. Kyrkan behövde absolut kunna tala och undervisa i Jesu
Kristi namn med hans egen makt och myndighet. De Heliga skrifterna, inklusive
de fyra kanoniska evangelierna, är faktiskt ett resultat av apostlarnas
efterträdares, d.v.s. biskoparnas, ämbetsutövning i den odelade fornkyrkan. De
bestämde vilka böcker som skulle ingå i Nya testamentet och tolkade dessa med
hänvisning till sin apostoliska auktoritet. Urvalsprocessen var knappast färdig
förrän 300-talet.
Men varför var man så angelägen
om att bevara den rätta trostraditionen – varför lät man inte var och en
tro som han ville om Jesus? Spelar det någon roll om en del utvecklar en
alldeles egen bild av Jesus och en alldeles egen uppfattning om
vad Jesus har lärt? Spelar det någon roll om Jesus bara blir ett samlingsnamn
för enskilt tyckande och enskilt tänkande?
Gör det något om en del t.ex. tror att Jesus har uppstått kroppsligen
från de döda medan andra tror att det som kallas hans uppståndelse endast var
en symbol för hur uppskattade hans lära och liv var?
Jo, det gör en stor skillnad.
Vissa människor hävdar att läran om Kristi uppståndelse bara betyder att man
gillar delar i hans lära och vissa aspekter av hans liv. De säger att vi inte
vet precis vad han lärde eller hur han levde.
Men på sådan ovisshet får inte vår kunskap om frälsningens väg vila.
Det är självklart att det gör
en skillnad om Jesus Kristus var en historisk person och fortfarande är
en levande person eller ej. Det spelar en avgörande roll om vi kan gå in i ett
personligt förhållande till honom också idag eller ej – om han är människors
enda hopp om evig frälsning eller ej – ty vi kan endast vända oss till honom
och få hjälp av honom om vi erkänner honom som den han verkligen var och är.
Tänk efter – spelar det någon roll om man tror att Adolf Hitler var en bra
ledare och hade de rätta idéerna om Europas framtid eller ej? Man kan inte nöja
sig med att var och en får tro som han vill om Hitlers idéer. Man behöver veta sanningen om Hitler.
Nej, Jesus får aldrig bli någon
människas privata tankefoster. Jag kan heller inte få Guds hjälp genom att
hänvisa till mitt eget tankefoster! Just därför är sådana konstutställningar
som ”Ecce Homo” eller böcker som Da Vincikoden mycket skadliga.
Därför måste Kyrkan bevara den
kristna tron intakt och oförkortad med den Heliga skrift och den Heliga
trostraditionen som grund. Vidare måste Kristi kyrka bevara sin förmåga att
frambära ett giltigt offer för våra synder och utdela giltiga sakrament. Detta är prästämbetets, biskopsämbetets och
påveämbetets tunga ansvar. Vår tro får inte relativiseras under påverkan av tidens
ande och människor som bara vill vara politiskt korrekta.
Men detta ansvar är inte
bara ämbetsbärarnas – varje troende i Kyrkan har också del i detta ansvar –
ty var och en är kallad att evangelisera – att sprida tron – den sanna tron
– och försvara den.
Avslutning
Alltsedan apostlarnas tid vet
vi att den nödvändiga fördjupningen av tron hos människor har haft två
brännpunkter - att begrunda den Heliga skrift, d.v.s. de kanoniska skrifterna,
med iver och andakt, och att med iver och andakt ta emot vår Herres Jesu Kristi
kropps och blods sakrament. Det finns
dock ingen magi som blir verksam då vi brukar den Heliga skrift och de Heliga
sakramenten. Att läsa sida upp och sida ner i Bibeln och att ta emot altarets
sakrament dagligen kan inte hjälpa den som medvetet, eller p.g.a. vilseledande
propaganda, eller på grund av sina egna fixa idéer, förfalskar Jesu Kristi
person eller vägrar att leva i enlighet med hans lära och Guds bud.
Just därför har Jesus
uppenbarat sig många gångar och för många olika lärjungar efter sin
uppståndelse från de döda. Han ville att Kyrkans trostradition skulle ha ett
bestämt innehåll med en bestämd trosbekännelse, och förmedlas av en bestämd
succession av personer i en bestämd trosgemenskap, den som han själv grundade –
den Heliga, katolska och apostoliska kyrkan.