DEN 19:e SÖNDAGEN PER ANNUM – ÅR 2011

Inledning

Efter bespisningen av flera tusen människor i ödemarken på andra sidan Genesarets sjö skickade Jesus hem lärjungarna i båten utan honom. Han gick upp på ett berg för att vara för sig själv och bedja. Det hade blivit kväll. Båten som lärjungarna rodde fick motvind och de kunde inte nå land på andra sidan sjön. "Strax före gryningen kom Jesus till dem, gående på sjön […] Alla blev förskräckta och trodde att det var en vålnad. De skrek av rädsla. Men Jesus talade till dem och sade: "Var lugna, det är jag […] Petrus svarade: "Herre om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet." Och Jesus sade: "Kom".

Vad för slags människa var då denne Petrus? Hurudan var den människa som Jesus utsåg till apostlarnas ledare och vars speciella uppdrag i Kyrkan gör honom till den omistliga klippa som Kyrkan måste byggas på? Ingen episod i Petrus’ liv är mer talande än den då Petrus utmanade Jesus att bjuda honom att komma till honom då denne kom gående på vattnet när lärjungarna rodde över Genesarets sjö och hamnade i en storm.

Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: ”Herre, hjälp mig!” Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ”Så lite tro du har! Varför tvivlade du?” Och de steg i båten och vinden lade sig.” (Matt. 14:22 f)

Första delen

Det är helt klart att Petrus är apostlarnas utsedda ledare. Egentligen hette han Simon, men fick namnet apostlanamnet Kefa – på grekiska Kefas eller Petros, vilket betyder klippa. Och Jesus säger, då Petrus före alla andra och i de övrigas namn bekänner hans tro på honom som Guds Messias, att Petrus är ”den klippa på vilken han skall bygga sin kyrka”. Petrus nämns oftare än någon annan apostel i evangelierna och i listor av apostlanamn, står hans namn alltid först.

Trots att Petrus var apostlarnas utsedda ledare varnades han för att han skulle förneka Jesus, vilket han också gjorde. Ändå behåller Petrus sin ledande ställning efter Jesus uppståndelse och himmelsfärd och det är helt klart att han är den som styr den kristna församlingen i Jerusalem fastän inte som en monark utan som den främste bland sina apostoliska kolleger. Mer än någon annan apostel är det han som tycks förvalta Jesu helande krafter.

Vi förstår alltså att Petrus var djärv. Ja, att han var en våghals – en människa som inte var rädd om sig själv. Vi förstår också att Petrus var mer praktisk än teoretisk. Det var nödvändigt för honom att erfara hur tron kunde verka. Han nöjde sig inte bara med att bekänna sin tro, han handlade utifrån sin tro. Detta hindrade inte att han kunde vackla, men det måste också sägas att Petrus öppet bekände framför de andra att han var en syndare, vilket han gjorde vid det stora fiskafänget.

Bilden vi får av Petrus gör det lätt för oss att tycka om honom. Människor som är mindre djärva kan ha svårt med att identifiera sig med den sidan av hans personlighet, men blotta faktum att Petrus kunde misslyckas och misslyckades flera gånger är en garanti på att de flesta på något sätt kan identifiera sig med honom.

Petrus kommer till en stark tro på Jesus Kristus som Guds Messias och Guds Son innan de övriga. Han vågar mest, men samtidigt är han allt för inriktad på att vilja förstå Guds plan och av att erfara omedelbara resultat.

Men varför sjönk Petrus då han steg ur båten?

Jo, av samma anledning som han förnekade Jesus då denne arresterades och skulle dömas till döden. Han litade för mycket på sitt eget mod. Innan Jesus dömdes sade Petrus: "Herre, jag är beredd att gå med dig både i fängelse och i döden." (Luk. 22:33) och "Även om jag måste dö tillsammans med dig, skall jag aldrig förneka dig" (Matt. 26:35), men sedan förnekade han Jesus tre gånger, lika många gånger som tuppen, enligt Jesus egen profetia, gol.

Petrus tycks ha glömt vad han borde ha lärt sig då han steg ur båten och började gå fram till Jesus på vattnet, men sedan började sjunka. Jesus räckte ut sin hand och räddade honom.

Det som Petrus behövde lära sig behöver vi alla lära oss. Det är endast genom Guds nåd som vi kan bli räddade – hur modiga vi än är, hur mycket kunskap om frälsningen vi än har förvärvat och så vidare. Detta är det första.

Andra delen

Precis som Petrus och lärjungarna skulle göra sedan i Caesarea Filippi, då Jesus frågade "Vem säger folket att jag är?" så föll Petrus och lärjungarna ned inför Jesus i båten och bekände: "Du måste vara Guds Son." Vi förstår att Jesus ville leda lärjungarna, också Petrus, steg för steg till full kunskap om hans person, om hans uppdrag som den väntade Messias, och om hans makt som deras och hela världens Frälsare. Deras problem var inte att de trodde för mycket om honom, utan att de trodde för lite. Men han ville inte att de endast skulle tro på honom som undergörare. Därför gör Jesus under främst då han inser att lärjungarna eller folket kan göra andliga framsteg.

Avslutning

Under livets gång kommer det antagligen att storma omkring oss och inom oss många gånger. Vi möts alltså inte bara av stormbyar som träffar oss utifrån. Det är viktigt därför att vi lär oss att bedja på rätt sätt under livets färd vare sig den nu blir lång eller kort, stormig eller lugn. Eftersom vi måste lära oss att bedja under färden och är ofullkomliga i vår tro, är det absolut väsentligt att vi ständigt frågar efter den riktning i vilken Jesus vill styra oss – att vi såsom Jesus ständigt frågar efter Faderns vilja och ber om den Helige Andes vägledning. Det vore ju till ingen nytta om Gud skulle rädda oss undan de stormar som vi fruktar mest i den här världen om detta skulle innebära att vi tog en felaktig kurs på livets hav. Som det heter i den Heliga Skrift: ”Sök först Guds rike” – d.v.s. det rike där Guds vilja styr – ”så skall allt annat tillkomma er”. Trons skepp är ju osänkbart!

Broder Frans-Eric T.O.R.