1:a sönd. i Fastetiden 2011

Årg. ”A” / Mt. 4:1–11

Inledning

I dag, den första söndagen i Fastetiden, skall vi ägna några minuter åt att begrunda “ondskans mysterium” för att vi skall kunna vandra segervisst på omvändelsens väg. En del människor häpnar över att man kan kalla ondska, eller det onda, ett mysterium precis som man kallar Gud ett mysterium. Detta gör man faktiskt, men inte därför att den Onde är Guds jämlike, utan därför att ondskans blotta förekomst är en aspekt av änglarnas och människornas förhållande till Gudsmysteriet, på sätt och vis en aspekt av Guds varande betraktad som skapare. Varför? Jo därför att det onda, i likhet med det gudomliga, är oskapat. Det måste förhålla sig så eftersom Gud inte har skapat ondskan. Men jag måste få lov att förklara detta påstående mer ingående.

Den Onde, som kallas djävulen, men också Satan, Beelsebul och Lucifer, kan inte betraktas som ondskans ursprung. Han är en fallen ängel. Som allt annat som Gud skapade var han god från början. Han är på intet sätt Guds jämlike. Han är en bland andra andar. Han hör hemma i vad vår trosbekännelse kallar “den osynliga skapelsen”. Han är mäktig, ja, den mäktigaste bland andar, men definitivt inte allsmäktig.

Vilka oskapade krafter eller makter har då samverkat till Satans fall? Och vad har han med oss människor att göra egentligen? Redan under de första århundradena efter Kristi död och uppståndelse begrundade teologerna denna fråga. En del kättare kom på vilseledande svar. Dessa menade att det fanns både en ond och en god gud, men en sådan gudsbild motsvarar inte den katolska tron.

Första delen

För det första måste de sägas tydligt och klart att från begynnelsen fanns endast Gud. Han är det Stora Varat – alltings ursprung – allt varandes källa. Om vi frågor vad som fanns förutom Gud, så måste svaret lyda – INTET. Gud var och är den yttersta verkligheten. Man kan tycka att detta måste innebära att det inte fanns något alternativt till Gud, men alternativet till det Stora Varat är just det Stora Intet. Teoretiskt sett, att välja annat än Gud är just att välja det som inte finns till – icke-varande, det som är illusion, och lögn. I praktik innebär ett sådant val, att välja sig själv som sin egen gud. Och så gjorde faktiskt Satan. Han ville bli såsom Gud – göra sig till Guds jämlike.

Man måste komma ihåg att illusioner äger en dragningskraft då vi söker ett alternativ till verklighet. Satan frestade Adam och Eva med ett sådant lockbete. Han sade: “Om ni inte lyder Gud, om ni äter av frukten från trädet som växer mitt i Edens lustgård, om ni äter av kunskapens träd, kunskapen om gott och ont,(så att ni själva får bestämma vad som är gott och ont) så kommer ni inte att dö, såsom Gud har sagt, utan ni själv kommer att bli som gudar.”

Orsaken till Satans synd och människans synd var expansivt högmod. Vi kallar människans ursynd olydnadens synd, men den personliga egenskap, den odygd, som var orsaken till denna olydnad inför Gud var högmod.

Första delen.

Om du betvivlar att rena INTET kan locka människan, kan det kan vara ett alternativ till Gud för rationella varelser, människor som änglar, fundera på den filosofiska existentialisms budskap såsom den kommer till uttryck i ateistisk eller agnostisk tappning: Människan kan inte vara sig själv, kan inte ta ansvar för sitt handlande, så länge hon tror på Gud. Det är först när Gud “dör” för henne, förlorar makten över henne, inte kan fordra lydnad av henne, som hon kan förverkliga sig själv till fullo och ta ansvar för sitt eget liv och sina egna moraliska beslut. Så lyder existentialismens budskap. Det är först då människan tar makten i sina egna händer och avgör själv vad som är gott och ont, då hon äter av den förbjudna frukten, av kunskapens träd på gott och ont, som hon kan förverkliga sin potential och bli övermänniska. Så skulle Friedrich Nietzsche ha uttryckt saken.

Andra delen

Man kan givetvis undra vad Satan har för intresse av oss människor. Svaret är att då man en gång åtager sig att spela schack, så blir det viktigt att ta så många av opponentens pjäser från honom som möjligt. Även om djävulen inte kunde inbilla sig att han kunde vinna, så kunde han ändå försöka uppnå “remí”, d.v.s. en oavgjord match, ett tillstånd som skulle tillåta en skapad varelse som honom att framhärda i att hävda sitt oberoende av Gud därför att Gud alltid måste följa sina egna spelregler. Alltså kan inte ens Gud tvinga den som han själv skapat med fri vilja, d.v.s. människor och änglar, att älska honom och hålla hans bud.

Detta är alltså det andra. Satan är intresserad av oss människor som vilken schackspelare som helst är intresserade av sin opponents pjäser. Det ingår i spelet.

Men nu kommer vi till en ytterst viktig punkt. Gud, till skillnad från Satan, är inte bara intresserad av oss som vilken skackspelare som helst är intresserad av sina pjäser. Gud älskar var och en som han har skapat. Varje skapad varelse återspeglar ju Skaparens härlighet. Gud vill inte förlora en enda av oss i den kosmiska matchen som han utkämpar med Satan.

Också i dag fortsätter Satan sitt schackspel med Gud. Satan vill inte bara existera i det helvete som han själv har åstadkommit. Att djävlas med oss människor är det enda roliga som han har för sig, så att säga. Och han ljuger för oss eftersom han är som Skriften säger, "lögnens fader". Men han måste få vårt samtycke innan han handlar med oss. Han tar sig till vilka lögner som helst. Ibland förnekar han t.o.m. sin egen existens – han säger att han är bara en myt. Ibland säger han att han är lika stark som Gud – satanister har gått på den lögnen. Ibland säger han att Gud inte finns. Ibland säger han att Gud finns men att Gud inte skiljer mellan rätt och fel. Ibland säger han att det inte finns något liv efter detta. Ibland säger han att Gud finns, men att vi har inget ansvar därför att ingen människa kan vara riktigt säker på vad Gud vill. Ibland säger han att Gud tillåter allt som vi för stunden känner för. De flesta faller för den sistnämnda lögnen. Därför är det så lätt för Satan att fresta oss.

Avslutning

Guds död på korset i sin Son Jesus Kristus var något helt annat än den död som de existentialistiska filosoferna tänker då de ständigt säger att “Gud är död”, ty genom Guds död på korset kan Gud göra människan, trots att hon är en syndare, delaktig i sin egen Gudom i sin Son Jesus Kristus och således kan vi uppstå till ett evigt liv i honom.

I varje mänsklig situation, hur desperat livets spel än ser ut i moraliskt avseende, har alltså Gud ytterligare ett drag som kan skänka oss en ny framtid. Detta drag heter – syndernas förlåtelse. Kom ihåg dock att vi inte bara är pjäser i Guds spel. Vi måste samtycka till vad han vill göra med oss och vårt samtycke, om vi vill vinna förlåtelse, heter – bot och bättring.

Broder Frans-Eric T.O.R.