DEN 23:e SÖNDAGEN per annum 2011

Matt. 18:15-20

Inledning

Om vår statsminister, Fredrik Reinfeldt, skulle säga "där två eller tre svenskar är samlade där är jag mitt ibland dem," så skulle alla skratta högt och tycka att han har fått storhetsvansinne. Likaså om Peter Wallenberg skulle säga "där två eller tre svenskar är samlade på banken, där är jag mitt ibland dem", eller om Birgit Nilsson hade sagt, "där två eller tre svenskar är samlade på operan, där är jag mitt ibland," eller om Zlatan skulle säga "där två eller tre svenskar tittar på fotboll, där är jag mitt ibland dem".

Var och en av er förstår, givetvis, att när Jesus Kristus säger: ”Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem,” så talar han om en gemenskap, en trosgemenskap, som är övernaturlig. Han talar om sin kyrka, sin mystiska kropp, den sakramentala gemenskapen som skall utföra hans frälsande gärning i tid och rum.

När han påminner om sin kyrkas auktoritet, säger han: ”Allt ni binder på jorden skall vara bundet i himmelen, och allt ni löser på jorden skall vara löst i himmelen”. Han syftar på den apostoliska fullmakt som hans kyrka äger, den fullmakt som skiljer henne från alla samfund.

I dag kommer vi därför att reflektera över den andliga makt som vår Herre Jesus Kristus har testamenterat åt sin kyrka och vad vi har för andlig nytta av den.

Första delen

För det första vill jag nämna det som Jesus inte uttryckligen tar upp i dagens evangelium, men som ligger till grund för allt som han säger i texten, nämligen, att hans kyrka äger hans egen läroauktoritet.

På många ställen i evangelierna läser vi att Jesu sätt att förkunna Guds ord var unikt. Han var inte som andra rabbiner. Man häpnade över hans makt och myndighet. Jesus citerade t.ex. inte andra auktoriteter, vilket judiska rabbiner alltid gjorde och alltjämt gör. Istället sade han: ”Ni har hört att det är sagt (av den och den) , men jag säger är…” Till sist korsfäste man Jesus på grund av hans unika anspråk.

Denne oerhörda auktoritet som Jesus talade med – den begåvade han sin kyrka med, då han sade till sina apostlar: ”Den som hör er, hör mig! Allt ni binder på jorden skall vara bundet i himmelen och allt ni löser på jorden skall vara löst i himmelen!” Denna makt och denna myndighet testamenterade Jesus åt apostlakollegiet med Petrus – "klippan på vilken har skulle bygga sin kyrka" – i spetsen. Således kunde apostlarna fatta beslut i kyrkliga frågar redan från början; som det står i Apostlagärningarna: ”Vi och den Helige Ande har beslutat”.

Att Katolska Kyrkan, och endast Katolska Kyrkan, fortfarande talar så, beror inte på att katoliker alltid lever upp till sin tro eller att katolska ämbetsbärare är syndfria. Långt därifrån. Detta beror på att Katolska Kyrkan inte kan, inte får, förneka sitt gudomliga uppdrag. Den makt och myndighet hon äger är sakramental – inte personlig. Den tillhör inte ämbetsbärarna betraktade som privata personer. Kyrkan är Jesu Kristi kropp – hans redskap.

Och vad betyder detta för den enskilda troende – den enskilda sökaren? Jo, det betyder att när Kyrkan talar högtidligt i Jesu Kristi namn, så förkunnar hon den sanning som människans frälsning hänger på. Detta är det första.

Andra delen

För det andra vill jag helt kort nämna det som Jesus uttryckligen säger i dagens evangelium, att hans kyrka skall präglas av en bestämd ordning och disciplin. Jag behöver inte säga särskilt mycket om detta. Alla vet att Katolska Kyrkan har en kyrkolag som reglerar dem som förkunnar hennes lära och dem som förvaltar och som brukar sakramenten – en lag som hindrar att man talar och handlar mot den uppenbarade sanningen, inklusive den moraliska sanningen, som vår frälsning hänger på. Kyrkan har alltså en bestämd disciplin som hindrar att hennes ämbetsbärare och förkunnare, inklusive hennes teologer och kateketer, offentligen talar och handlar i strid med vad Kristus lär.

Tredje delen

För det tredje, vill jag understryka bönens makt, då jag talar om Kyrkans makt och myndighet. Nuförtiden diskuterar man gärna vem det är som har makt i samhället, i företagen etc. Många skulle känna sig fria att tala om Kyrkans makt i samma andetag. Men, hör och häpna, alla som ber i Jesu Kristi namn delar Kyrkans makt. Det gör också du och jag – varenda en av oss. När Jesus säger att ”där två eller tre är samlade i mitt namn skall de få allt vad de kommer överens om att bedja om, av min himmelske Fader,” vill han just lyfta fram den makt som bön i hans namn äger, d.v.s. då vi ber om något som överensstämmer med hans vilja, hans undervisning och den absoluta andliga enheten med hans kyrka. Jesu ord om bön får naturligtvis inte misstolkas så, att någon får intryck av att även en liten sekteristisk eller kättersk sammanslutning skulle kunna göra sin vilja gällande hos Gud, bara man åberopar Jesus namn. Ytterst har bön i Jesu Kristi namn alltid med Jesu Kristi mystiska kropp, med hela hans kyrka, att göra, ty Jesus är, som Aposteln Paulus säger, ”huvudet för kroppen som är Kyrkan”.

Denna teologiska princip gäller även då det handlar om bön i familjen, som är mycket viktig eftersom varje familj skall vara en liten "kyrka i Kyrkan", eller vad gäller bön bland särskilda vänner eller i en speciell religiös förening inom Kyrkan.

Visst svarar Gud på enkel, privat begärbön i Jesu namn. ”Hjälp mig! Giv mig det jag ber om i min nöd! Rädda mig i mitt trångmål!” Högst personlig begärbön är faktiskt den form av bön som är absolut grundläggande för människans gudssökande. Men, det som Jesus beskriver i dagens evangelium är snarare att betrakta som mystisk bön – bön i vilken bedjaren identifierar sig helt, förenar sig helt, med Kristus som är mitt ibland bedjarna i hans kyrka. En sådan bön äger mycket kraft. Ja, mystisk bön äger oemotståndlig kraft.

Avslutning

Och ni är alla kallade att bli mystiker, som jag har sagt mer än en gång under detta år. Låt inte detta skrämma er! Mystiker är inte olyckligt lottade människor, som saknar annat i livet och därför är tvungna att ägna sig åt bön. Mystiker är människor som ägnar sig åt det som är mest fundamentalt för människans eviga väl. Himmelen är befolkad av mystiker, ty det finns inte någon salighet, inte någon bestående lycka för människan, utan mystik. Ytterst handlar ju bön inte om att få sin vilja genom hos Gud, utan om förening med Gud.

Jesus vill att också du skall få veta hur du kan göra bruk av den största makt som står till Kyrkans förfogande, hur du kan få tillgång till Kyrkans högsta myndighet – en makt och en myndighet som är större än ämbetsbärarnas. Påven är endast Kyrkans synliga överhuvud. Kristus som är mitt ibland dem som ber i hans namn är Kyrkans osynliga överhuvud. Han vill att du, varje gång du ber, skall bedja den bön han bad till Fadern i Getsemane: ”Ske din vilja, inte min”. Bön gör inte honom till ditt redskap; den gör dig till hans redskap.

Broder Frans-Eric T.O.R.