28:e SÖNDAGEN per annum 2011

Inledning

Jesus var tvungen att ta hjälp av en liknelse för att berätta om himmelriket, eftersom himmelriket är bortom vår föreställningsvärld. Visserligen använder sig Jesus av liknelser då han berättar om andra ting också, bara för att fånga människors uppmärksamhet, ibland genom häpnadsväckande vändningar i själva berättelsen. Den komponenten finns också i dagens evangelietext.

Man kan knappt föreställa sig att människor som var särskilt inbjudna till ett bröllop som en kung ordnar åt sin son, skulle våga utebli, men många beaktar inte inbjudan att gå in i Guds rike, vilken Jesus framför. Man kan knappt föreställa sig att någon kung skulle lösa denna pinsamma situation genom att bjuda in vem som helst från gatan, men Jesus bjuder bokstavligen in alla i Guds rike genom att mana alla till att göra bot och bättring. Han manar alla att omvända sig. (I förbigående måste det nog sägas att verserna som berättar om hur kungens sändebud blev misshandlade och dödade och hur kungen skickade sina soldater för att döda dessa och bränna ner deras stad, nog måste uppfattas som ett tillägg till Jesu liknelse som syftar på de många profeter som Gud skickade till Israel och hur Israels olyckor genom hela frälsningshistorien berör på ohörsamhet.)

Men om vi koncentrerar oss på dem som bara ursäktar sig och på dem som bjudes in från gatan, ser vi att de som inte brydde sig om att klä sig i bröllopskläder inte fick stanna för bröllopsmåltiden. Dessa utan bröllopskläder motsvarar alltså de som kommer till tro, men som inte ägnar sig åt goda gärningar till följd av sin tro.

Finns det något annat som denna liknelse vill säga oss, kan man fråga sig?

Första delen

Jo, då. Det första som liknelsen påminner om är att det grundläggande kristna budskapet handlar om något glädjerikt – en fest, ett bröllop. Gud erbjuder oss något gott genom sin Son, Jesus Kristus. Ja, han bjuder oss på något som är bättre än allt annat – det Högsta Goda. Han bjuder på sig själv. Att säga "Nej" eller dröja är dårskap.

Andra delen

För det andra påminner liknelsen om, att människors ursäkter inte nödvändigtvis handlar om vad vi uppfattar som synd – omoral och överträdelser av specifika bud. Ursäkterna visar att människor prioriterar annat än Gud och hans rike. Många människor föreställer sig att Gud kommer att ha förståelse för dem som försummar honom för livets andra angelägenheter och för andra människors skull. De har fel. Gud är meningen med och målet i vårt liv. Man kan inte älska andra människor på rätt sätt utan att älska Gud utöver och i alla. Att försumma Gud skadar både dig och din nästa.

Tredje delen

För det tredje påminner liknelsen om att Guds inbjudan alltid är en fråga om nåd. Ingen förtjänar att komma in i Guds rike. Ingen förtjänar det eviga livet. Ingen förtjänar att förenas med Gud. Just därför kan Gud låta de särskilt inbjudna ersättas av vem som helst. Ja, i själva verket är alla inbjudna. I slutändan är inte judarna mera välkomna än dem som är av hednisk börd. Inte heller är de som är födda som katolska kristna mer välkomna än konvertiter. Och så vidare. Frälsning handlar om att ta emot Guds nåd och att låta den bära frukt i tro och goda gärningar.

Avslutning

Visserligen har den som gav Matteus' Evangelium sin slutgiltiga form understrukit att de som inte tar emot Guds inbjudan, som ges av nåd och frälsning, kommer att straffas, men lägg väl märke till att egentligen straffar de som uteblir från Messias bröllopsmåltid sig själva. Som jag brukar säga: Helvetets dörrar är låsta från insidan. Synden straffar sig själv. De som prioriterar annat än Gud kommer i bästa fall att få vad de har prioriterat – men inte Gud, inte hans rike. Till slut: den som har Gud får allt, och den som inte har Gud får inget.

Broder Frans-Eric T.O.R.