ANDRA PÅSKSÖNDAGEN 2011 Joh. 20:19-31

Att Aposteln Tomas har fått bära tillnamnet ”tvivlaren” beror inte enbart på dagens evangelietext som berättar om hans tvivel inför de övriga apostlarnas vittnesbörd om Jesu uppståndelse. Ap. Johannes berättar också att när Jesus undervisade dem och sade att Guds hus bestod av många boningar och att han skulle gå bort för att bereda rum åt sina lärjungar eftersom de redan kände till vägen dit, så sade Tomas genast i protest: ‘‘Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då veta vägen?’’ Och när Jesus sade att han var själv vägen till Fadern, så sade Tomas utmanande: ‘‘Visa oss Fadern!’’ Ja, Jesus var tydligen mycket van med att möta tvivel hos Tomas, ty han svarar med vad måste betraktas som ett förebrående tonfall: ‘‘Så lång tid har varit hos er och du har ändå inte lärt känna mig! Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig?’’

Antagligen var Tomas den stora individualisten bland Jesu apostlar. Han var inte med, då Jesus visade sig såsom uppstånden för de andra och när de med entusiasm berättade för honom att de hade sett Jesus, så avvisade han deras vittnesbörd med bestämdhet. ‘‘Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida, så tror jag inte detta.’’ En vecka senare fick han dock se den Uppståndne. Han fick ta i Jesu kropp och förvissa sig om att såren i hans kött var kvar. Då bekände han inte bara att Jesus verkligen hade stått upp från de döda, utan också att Jesus var Gud. Han utbrast: ‘‘Min Herre, och min Gud!’’ Jesus svarade: ‘‘Saliga de som inte har sett men ändå tror.’’

Varför säger Jesus så? Ville han hylla Tomas därför att Tomas nu bekände sig till det som man absolut inte kunde se – Jesu gudom?

Första delen

Jesus kritik av dem som måste "se" innan de kan tro är verkligen svårt för många moderna människor att acceptera. Men kom ihåg att Jesus inte syftade på alla slags påståenden. De flesta av oss har lärt oss att man skall kunna bekräfta sanningshalten i alla påstådda iakttagelser genom bruka sina egna sinnesförnimmelser och logik, men även filosofer erkänner att när man har att göra med en särskild problematik – då påståendet handlar om en unik händelse som inte kan upprepas, då behövs insikt. Och, vi skulle kunna tillägga, då klarar man sig inte utan tro.

Visserligen var Jesu uppståndelse från de döda en kroppslig uppståndelse. Graven var tom, vilket man kunde se, och de som han visade sig för talade med honom, berörde hans kropp, och åt med honom, men eftersom han nu skulle fara upp till himmelen, så måste människors tro på honom i fortsättningen grunda sig på hans utvalda apostlars vittnesbörd. Historien kan egentligen inte upprepa sig. När man talar om en unik historisk händelse måste man kunna acceptera pålitliga auktoriteter.

Naturvetenskapliga fenomen och lagar bekräftas antingen genom upprepade iakttagelser eller genom experiment. Jesu uppståndelse var en fullständig unik händelse. Naturvetenskapliga metoder är alltså irrelevanta då man brottas med en unik händelse. Och låt ingen övertyga dig att något helt unikt inte kan inträffa.  Gud är i sig själv helt unik, och han kan ingripa i människans historia på ett unikt sätt. Om Jesus Kristus är Guds Son, då är det också självklart han måste ha varit den absolut unika människan, och att han också kunde uppstå från de döda på ett unikt sätt.

Vidare kan en unik händelse aldrig vara sannolik. Statistiska metoder som skall bevisa sannolikhet är helt oanvändbara, så klart, fastän en unik händelse är fullständigt möjlig ur logisk synvinkel sett. Detta är det första anledning till att Jesus säger: ‘‘Saliga de som inte har sett men ändå tror.’’

Andra delen

Vi behöver emellertid inte avsluta vårt resonemang med att konstatera att det inte finns något omöjligt eller ologiskt i Jesu uppståndelse från de döda om man tror att han är den som han säger sig vara. Vi kan också konstatera att hans uppståndelse svarar mot något som människan innerst inne hoppas på. Att människor i gemen hoppas att döden inte är slutet, d.v.s. alla människor som också kan hoppas att deras synder kan förlåtas, vore märkligt om Guds inte finns. Varför skulle Gud skapa människan med falska förhoppningar? Tror man inte heller på Gud, har man ett ännu större intellektuellt problem. Varför skulle evolution som sker genom anpassning till verkligheten frambringa människor som hoppas på det omöjliga – det overkliga?

Tredje delen.

Men vem vill inte komma till tro? Vem vill inte ta emot nåd som en gåva från Gud? Skulle inte alla vilja tro? Nej, det vill inte alla! Tyvärr! Och det är inte bara individualism av det slag som vi möter hos Aposteln Tomas som utgör problemet. Det är inte bara intellektuellt grundad skepsis som är problemet.  Den som inte vill ändra inriktningen på sitt liv, sina prioriteringar och på en moral, som endast grundar sig på njutning och bekvämlighet, vill ofta inte komma till tro även när han möter argument mot hans skepsis.  Många vill inte att det skall finnas något liv efter detta därför att man då också måste räkna med Guds dom. Man måste räkna med att avlägga en räkenskap för hur man har levt. Den som inte vill gå in i det rike som Jesus förkunnade, som inte vill låta sin själ renas från slaveri under den fallna världen och den här världens människor, den som lever enbart i och för det som han kan ta i här och nu, vill absolut inte tro. Den som lever för det materiella och det sinnliga måste hoppas att det inte finns något annat efter döden. Därför vill man främja tvivel. Tomas, den store individualisten, tvivlade, ja, han hade svårt att lita på andras vittnesbörd, ja, men egentligen ville han komma till tro. Därför fick Tomas den nåd, den extra hjälp han behövde för att komma till tro och således övervinna sin intellektuellt grundade skepsis.

Avslutning.

Denna söndag kallas just ”Den gudomliga Barmhärtighetens söndag” och har sitt ursprung i en syn som förunnades Syster Faustina Kowalska, en kontemplativ nunna som Påven Johannes Paulus kanoniserade. Enligt det som uppenbarades för henne så skulle förebedjare kunna utvinna den barmhärtighet som Gud avser att skänka åt syndare genom bön för enskilda människor, och för människor i gemen, om man åberopar den försoning med Gud som Jesus förvärvade genom sitt lidande och död på korset, särskilt om man ber vid det klockslag då han uppgav sin ande, kl. 15:00 på eftermiddagen. Visshet om den barmhärtigheten är just vad så många behöver för att avvisa sina tvivel om uppståndelsens budskap – visshet om att allt som de brutit och allt som de har lämnat ogjort kan förlåtas. Ja, det var just visshet om detta som Tomas fick då han fick sticka sina fingrar i hållen efter spikarna på Jesu handleder och fotleder, och sticka sin hand i hållet efter lansen med vilken han blev genomborrad efter det att han offrade sig på korset.

Broder Frans-Eric T.O.R.