Fjärde Påsksöndagen 2011.

Joh 10:l-10 (Årg. A).

Inledning

I verserna som följer dagens evangelietext kallar Jesus sig själv för ‘‘den gode herden” och i själva texten kallar han sig ‘‘dörren’’ eller ‘‘grinden’’ till fårfållan eller fårahuset.

Allt som Jesus säger i detta kapitel om sig själv, och allt som han säger om Kyrkans herdar, det vill säga, om hennes präster, biskopar och påvar, och allt som han säger om fåren, det vill säga, om de troende, bygger på det personliga förhållande som en fåraherde i den antika världen hade till sina får. Herden levde med sina får och kallade sina får vid namn. Fåren kände igen herdens röst, ty herden levde med sina får. Han vandrade med dem för att hitta grönbete. Fåren följde efter herden; han behövde inte driva dem. Det hände också att herden lade sig framför öppningen till fårfållan på natten och bokstavligen blev ‘‘dörren’’ eller ‘‘grinden’’. Ingen fick komma in till fåren utan lov och fåren fick inte gå ut då någon fara förelåg.

När Jesus kallar sig själv ‘‘den gode herden’’ kontrasterar han sig själv med lejda djurskötare som genast övergav fåren då faror hotades därför att de inte var beredda att riskera sina liv för djur som inte var deras egna. När Jesus talar om främlingen vars röst fåren inte känner igen, tänker han dock inte bara på lejda herdar utan också på rövare, det vill säga, falska lärare, som vill stjäla fåren från Jesu  fårahus och övertyga dem att övergå till diverse sekter och rörelser som ligger i strid med Kyrkan, eller att även att vara kvar i Kyrkan utan att underkasta sig hennes lära och ordning.

Första delen

För det första är det helt avgörande beträffande vårt förhållande till Jesus betraktad som ‘‘den gode herden’’ att vårt förhållande till honom blir JUST ett personligt förhållande, d.v.s. ett förhållande till honom som han beskrivs i de kanoniska evangelier och i Kyrkans lära och andliga tradition. Man kan ju  knappast tala om tro på Jesus Kristus, utan att tala om hans person. Han låter sig inte reduceras till en opersonlig kraft, eller princip, eller till en allmän tanke om livets mening.

Det finns ju ganska många människor idag som använder det heliga namnet ‘‘Jesus’’ som en beteckning för sina egna värderingar och föreställningar.

Ett personligt förhållande till Jesus Kristus får alltså inte vara subjektivt i den meningen att man känner sig fri att förfalska hans personliga identitet. Ett personligt förhållande har både en subjektiv och en objektiv sida. Ett äkta personligt förhållande innebär alltid att man har en djup respekt för, och kärlek till, den objektiva verklighet som den andres person utgör. Detta är det första.

Andra delen

För det andra, att följa Jesus Kristus, ‘‘den gode herden’’ i trons lydnad innebär att man inte bara står i ett personligt förhållande till honom, utan också att man står i ett riktigt lydnadsförhållande till honom. Lydnaden är ju den viktigaste aspekten av vad vi kallar för omvändelse och det svåraste. Om man skall förändra sin inriktning i livet och följa ‘‘den goda herden’’ då måste man också lyda honom.  

Förhållandet mellan ‘‘den gode herden’’ och hans får kan omöjligen bli ett förhållande mellan jämlikar. Fåren följer herden.  Lärjungen underkastar sig sin andlige ‘‘Mästare’’. På ett mycket entydigt sätt betonade Jesus att endast den som håller hans bud är hans lärjunge. Just därför talar Ap. Paulus om ‘‘trons lydnad’’.

Avslutning

Till sist vill jag påminna om att ‘‘den gode herdens’’,  d.v.s. ‘‘överherdens’’, beskrivning av sitt uppdrag att vara ‘‘dörren’’ eller ‘‘grinden’’ till fårfållan eller fårahuset skall vara en ständig utmaning för både präster och folk. Både fåren och Kyrkans alla herdar skall vara medvetna om, att liknelsen inte lämpar sig för en tolkning som endast betonar Dopets Sakrament som en formsak i samband med inträde i Kyrkan betraktad som fårahus  eller fålla,  eller endast som en upplevelse, som man förunnades  vid någon tidpunkt under livets gång och så blev ‘‘porten’’ till ett mer medvetet liv i Kyrkan.

Nej, ‘‘grinden’’ till fårfållan  brukades dagligen ty fårahuset eller fållan är inte Kyrkan betraktad utifrån som de troendes gemenskap med strukturella bestämmelser för medlemskap, utan också Kyrkan betraktad inifrån, som det inre templet, ett mysterium, hjärtats helgedom. Där skall Jesus Kristus vara ‘‘dörren’’ som vi går igenom vid början av varje dag med den goda föresatsen, att allt vi tänker, säger och gör skall tänkas, sägas och göras i Jesu namn.

Han är dock också dörren som vi skyndar tillbaka igenom vid dagens slut med kunskap både om våra andliga framgångar, det positiva som vi har gjort under dagen – och våra andliga misslyckanden, det negativa, det onda som vi har gjort och som vi har bär skuld för, och det goda som vi har underlåtit att göra. Eftersom Jesus är den goda herden, har han lika mycket omsorg om oss hur det än har gått för oss, bara vi återvänder i botfärdighet och tacksamhet för att be honom att rengöra och binda upp våra syndasår innan vi sänds ut bland våra medmänniskor igen.

Jag är ‘‘dörren’’ säger Jesus – ‘‘dörren’’ till Kyrkan –  ‘‘dörren’’ till Faderns hus i himmelen med de många boningarna – och ‘‘dörren’’ till den andliga utveckling i mitt inre som kan göra mig till den jag egentligen vill vara. Jesus säger: Jag är ‘‘dörren’’ – använd mig!

Broder Frans-Eric T.O.R.