Inledning
Hur definierar man ett helgon? Ja, hos folket är begreppet inte nödvändigtvis positivt. Det kan faktiskt vara pejorativt att kalla någon för ett helgon. Man menar då att människor som är allvarligt troende inte skämtar, aldrig kan ta en sup, inte har något behov av att roa sig o.s.v. Ibland kallar man någon ett helgon då man tycker att han eller hon är helt opraktisk – att hon inte rör sig i den verkliga världen – att man är som sockersöt gipsfigur på en piedestal. Bakom attityden döljer sig antingen tanken att synd egentligen är en etikett som Gud har satt på allt som är roligt, på allt som är praktiskt, och modernt, på allt som vanliga människor, som inte lider av konstiga hämningar, behöver för att känna sig tillfredsställda i livet. Alternativt, tänker man att "lagom är bäst", och att helgon går till överdrift med sin religion, vilket medför att de förlorar sans och balans.
Men en sådan attityd borde väcka frågor hos den som verkligen begrundar saken. Vad är en människa - egentligen? Vad är lyckan" Då Jesus definierar olika aspekter av helighet i sina saligprisningar, hävdar han att det är endast helgon som utifrån sina egna premisser kan bli lyckliga till slut.
Första delen
För det första kan vi dock vara överens om med gemene man att hans förutfattade meningar om helgon stämmer i ett avseende – helgonen är annorlunda. Att vara annorlunda är inbegripet i begreppet "helig".
När något helgas, det främsta exemplet är bröd och vin som helgas på altaret, då avskiljer man dessa naturliga ting eller människor för Guds särskilda och exklusiva bruk – de "konsekreras" – säger man, vilket är vad man gör då man inviger kyrkobyggnader, viger präster och så vidare. Vigvatten är alltså vatten som är helgat, som har blivit annorlunda än vanligt vatten. När en man och en kvinna gifter sig enligt Kyrkans ordning, säger vi att de har blivit vigda, ty kristet äktenskap, det religiösa förbundet som de har ingått i, skall vara ett heligt förbund med heliga privilegier och heliga förpliktelser – något annat än att bara vara "hooked up" för att kunna ha sex eller vara sammanboende därför att det blir biligare än att vara "särboende". De sammanvigda skall vara trogna varandra under hela livet och återspegla Jesu Kristi förhållande till Kyrkan – de skall vara beredda att offra sig för varandra.
Egentligen gör ett helgon inget annat än att efterleva sitt dopförbund till fullo. Han eller hon gör allvar av att vandra på helgelsens väg som var och en av oss är kallad att göra. Han eller hon gör vad som kan göras för att bygga upp Guds kyrka, Guds folk, på jorden till ett heligt folk – med småkyrkor, kristna familjer – i den stora Kyrkan.
Varför skall detta vara till anstöt även för en del som bär det kristna namnet? Jo, därför att människan enligt sin lägre natur, d.v.s. den fysiska naturen, är ett djur, ja, ett flockdjur. Och ingen får avvika i flocken. Numera är den flock som vi tillhör mycket sekulariserad. Alla bara väntar på att hacka på den som inte beter sig precis som de övriga hönorna i hönshuset, på den som tänker annorlunda, som tänker på sin högre natur, på Guds lag och livet efter detta. En ensamvarg skapar problem för flocken som endast vill leva som djur, som endast vill leva för det fysiska och det materiella.
Men kom ihåg att ett helgon inte blir annorlunda därför att han vill hävda sig själv – man blir inte ett helgon därför att man bara vill sticka ut. Man blir ett helgon därför att man vill bli det som Gud har skapat oss till att vara, inte det som samhället betraktar som passande i dagens läge. Man vill vara den som Jesus Kristus har dött på korset för att frälsa.
Detta är det första som jag vill betona idag. I teologisk mening är helgon de enda människor som är fulltständigt normala, fullkomligt mänskliga, d.v.s. som lever som de var skapade, till Guds avbild, men helgonens norm är en evig norm – den förändras inte. Egentligen är det majoriteten av människor i den fallna världen som är avvikande – som har blivit något annat än de skapades till att vara.
Andra delen
För det andra måste det ändå sägas att ett helgon kan mycket väl ta en sup och har även ett behov av att roa sig. Helgon har undantagslöst varit glada människor. Detta är vad Jesus menar då han kallar dessa annorlunda människor som efterlever hans "saligprisningar" för "saliga". "Salig" betyder ju "lycklig".
De flesta stora helgon har faktiskt varit ovanligt muntra. De går i kyrkan mycket, ber mycket, söker tillfälle att avlägga ett vittnesbörd om tron och engagera sig i barmhärtighetsgärningar, men de kan också leka. Varför? Jo, därför att Gud också skapade människan till att leka. Glöm inte att paradiset, som i den Heliga Skrift kallas Eden, var en lustgård.
"Ja, ja...", säger de flesta. Det må så vara att "salig" betyder "lycklig" i ord- boken. Men helgon finner sin lycka i helt andra saker än vi – även om de följer med på bio någon gång eller tycker om god mat. Egentligen vill de fasta och göra bot hela tiden. De har inte njutningen i det rent köttsliga.
Det är givetvis riktigt att helgon söker bestående lycka – lycka som kommer att bestå i all evighet, som inte är kortvarig eller ytlig. I den meningen skulle man faktiskt kunna hävda att helgon är "smartare" än vanligt folk. De vet att det som ger lycka när man är åtta inte är det som ger lycka då man är fyrtio, och det som ger lycka när man är fyrtio inte kan ge lycka då man är åttio. De vet att det som ger lycka i evigheten är viktigare än det som stimulerar oss för stunden. Alltså satsar de inte enbart på det timliga. Men de kan ändå njuta av det som ger glädje just nu – här i tiden – ty de vet att evigheten är ett evigt NU.
Knepet med heligheten är att finna den glädje i nuet, som inte kommer att hindra din glädje senare i livet eller för all evighet. Man skulle kunna säga att ett helgon kan ta en sup, men han eller hon dricker sig inte gärna full, ty ingen har någon större glädje av ett bakrus. Ett helgon föreställer sig inte att det vore värt att byta ut den eviga saligheten mot en kortvarig "kick". Helgonen vill se Gud och förenas med honom.
Avslutning
Ja, Gud är det viktigaste för helgonen. De betraktar inte Gud endast som en viktig kontakt som kan ordna upp saker och ting för den som ber om saker och ting här på jorden. Gud är inte ett medel för dem. Han är målet, livets mål – livets avgörande mål, målet utan vilket alla andra mål blir endast tillfälliga illusioner.
Broder Frans-Eric T.O.R.