PALMSÖNDAG 2011
Inledning.
Många utgår ifrån att Jesu inte planerade sitt
högtidliga intåg i Jerusalem, att det hela rörde sig om ett
helt spontant skeende. Det framgår dock från berättelsen om
händelsen, att Jesus hade ett avtal med den som han hade lånat
åsnan av, och således, att det fanns en plan. Vidare ser man att
mönstret för intåget följde ett historiskt mönster.
Det är bara att läsa i Gamla Testamentet hur Kung Jehu tågade
in i Jerusalem eller hur Judas Mackabéus, tågade in i Jerusalem
för att rena templet, en handling som Jesus på sätt och vis
upprepade då han rensade templet från dem som köpte och
sålde.
Vi bör alltså undvika att föreställa oss att
intåget var en mer eller mindre en privat övning bland Jesu
lärjungar. Vi vet hur många lamm som slaktades i Jerusalem –
¼ miljon. Det betyder att 2 millioner människor kan ha firat
påsk i Jerusalem. Alltså måste vi dra slutsatsen att Jesus
ville dra uppmärksamhet till sin egen person – att han ville att de
troende skulle komma till tro på honom såsom Messias, detta trots
att han tidigare hade befallt människor att hålla hans konungsliga
värdighet hemligt. Varför? Varför hade Jesu ändrat sin
taktik?
Första delen.
För det första var tiden nu inne, tiden var mogen. Jesus visste
givetvis att den stora folkhopen, och även människorna kring honom, fortfarande
hade felaktiga uppfattningar angående vad Guds Messias skulle komma i
världen för att göra. Och han ville egentligen inte bli tagen
för en upprorsman. Han ville inte att de skulle tro att han ville
göra uppror mot romarna. Han ville inte att de skulle hoppas på att
Gud skulle gripa in i historien genom ett under och göra så, att
Israel åter blev en fri men enbart jordisk nation bland alla andra
nationer än en gång.
Nej, han ville samla ett nytt gudsfolk, ett universellt gudsfolk, och
grunda ett nytt gudsrike – ett evigt gudsrike. Han ville också att
man skulle erkänna honom som det nya templet, den nye
översteprästen, det nya offret för människans synder, ty
med profetisk insikt visste han att han att både Jerusalem och Templet
skulle förstöras. Han ville riva skiljemuren mellan judarna och
grekerna, d.v.s. hedningarna, inklusive romarna. Det Gamla Förbundets tid
var förbi, enligt hans profetia. Han skulle instifta ett Nytt och Evigt
Förbund i sitt eget blod fastän han förstod att
sadducéerna och fariséerna inte skulle acceptera detta. Men nu, i
denna stund, måste han låta folket utropa honom till Messias, trots
alla deras felaktiga och ofullkomliga föreställningar och
förhoppningar som rådde bland dem om vad den väntade Messias
skulle uträtta enligt Guds plan. Endast när de fick se honom död
på korset och uppstå skulle de kunna förstå skillnaden
mellan Guds plan och deras plan.
Sedan efter det att lärjungarna och folket övergav honom, sedan
Judas hade förrått honom, och efter det att han hade instiftat det
Nya Förbundet i sitt eget blod och det Nya Förbundets
prästerskap, och efter det att han framburit sitt offer på
korset, och efter hans död, uppståndelse och himmelsfärd skulle
man begrunda allt vad han hade gjort, och bära fram hans budskap och
budskapet om honom i det Heliga Landet och i världens alla
länder.
Betyder det att Jesu lidande och död var ett slags självmord
– att han var en"kamikaze" – profet, antikens självmordsbombare i
ett gudomligt teaterstycke? Nej, inte i den mening att hans avsikt var att han
skulle skuldbelägga sitt eget folk för bristande insikt i hans
budskap eller bristande lydnad. Nej, han ville på kostnad av sin egen
död avslöja ondskans mekanismer i människans existens
överhuvudtaget. Avslöja allt som hindrar Guds rike att bli verklighet
bland oss. Hans offer var dock på intet sätt ett av honom iscensatt
skådespel. Han offer på korset var ett objektivt och
nödvändigt offer inför Gud. Guds plan för människans
frälsning innebar att han, med insikt i ondskans alla yttringar och
verkningar, därför att han var både Gud och människa,
å hela mänsklighetens vägnar, och å Guds vägnar,
skulle av sin egen fria vilja ta allas synd på sig, den lydnad i lidande
som Gud kräver, och ge den förlåtelse som endast Gud kan ge.
Jesus gav uttryck åt sin uppgift att vinna förlåtelse åt
oss alla då han sade till soldaterna som spikade honom fast vid korsets
trä: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de
gör!" Försoning mellan Gud och människan genom
mänsklig lydnad och gudomlig förlåtelse, vilken gäller
även för den som vet vad han har gjort, liksom "den
botfärdige rövaren".
Andra delen.
För det andra ändrade Jesus sin taktik därför att han
nu måste gå in i närkamp med den Onde och med hans ondska som
hade fått makt med människan. Det som utspelade sig under Jesu sista
dagar i Jerusalem visade hur både de judiska religiösa
myndigheterna, de romerska politiska myndigheterna, och folket i gemen, var
infekterade.
Synden, döden och djävulen, den oheliga tre-enigheten hade och
har ju makt på jorden, och även bland de religiöst troende,
inte bara, eller främst, bland judarna. Jesus visste att den Ondes
herravälde över människan måste brytas, han visste att hon
behövde inte bara ett bättre liv på jorden, utan också
visshet om ett evigt liv hos Gud – och om Guds kommande dom.
Människor behövde förstå att fienden är inom
oss, att synden hade infekterat våra egna tankar, ord och gärningar,
och att den förmår oss, inte bara att överträda Guds bud,
utan också att lämna ogjort mycket som vi enligt vårt eget samvete
vet att vi borde ha gjort. Var fanns rösterna av dem som kunde ha
protesterat mot Sadducéerna realpolitisk plan att röja Jesus ur
vägen? Säkert var många av fariséerna tveksamma till
handlingens laglighet. Säkert fanns det många i hopen som ville befria
Barnabas som tyckte att det var fel att Jesus skulle offras för den sakens
skull.
Avslutning.
På Palmsöndag blev Jesus utropade av folket till konung.
På Palmsöndag ropade de HOSIANA när de såg honom.
På Långfredag skrek lika många: "KORSFÄST! KORSFÄST!"Alltså
måste frågan ställas till oss. Vad vill vi? Vill vi ha Jesus
till vår konung?
Pontius Pilatus frågade Jesus: “Är du en konung?”
Jesus kunde mycket väl ha svarat: ”Fråga dem.
Fråga folket. Fråga mina lärjungar. Fråga prästerna
och de skriftlärda. Fråga dem som utropade mig till konung
för en vecka sedan. Men du skall veta: 'Mitt rike är inte av den
här världen'". Och så kan vi
föreställa oss att Jesus tänkte – "folket vill inte
ha någon konung, varken i den här världen eller i den tillkommande.
De vill vara sina egna gudar, sina egna konungar. Därför vill de
korsfästa mig idag.”
Broder Frans-Eric T.O.R.