PÅSKNATTENS MÄSSA 2011

Inledning

Jul har alltid varit en mer folkkär högtid än Påsk i västvärlden. Man frågar sig varför eftersom detta inte beror enbart på den sekularisering som har ägt rum i Väst under slutet av det andra årtusendet efter Kristus. På något sätt har den östliga kristendomen haft mer framgång med att lägga en stark betoning på firandet av Jesu Kristi uppståndelse från de döda, vilket är teologiskt riktigt. Jag menar inte att Jul är mindre viktig än Påsk – jag menar att Kyrkan i Väst inte har lyckats med att giva Påsk en lika folklig förankring som Jul. Förklaringen är kanske att allt för många kristna i västvärlden föreställer sig att budskapet om Kristi uppståndelse har endast med det som kommer efter döden att göra. De tror att budskapet om Kristi födelse har mer med detta livet att göra - Gud har blivit människa. Gud är med oss. Men detta är en allvarlig missuppfattning!  

I sitt brev till församlingen i Kolosse skriver aposteln Paulus: Då ni har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden. Ty ni har dött och ert liv är dolt med Kristus i Gud. Och när Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall ni också träda fram i härlighet tillsammans med honom. (Kol. 3:1-4)

Dopet har alltså ännu mer med Jesu Kristi död och uppståndelse och göra än med hans födelse, och därför har Påsk i högsta grad med vårt liv i världen här och nu att göra. Genom det Heliga Dopet blir vi delaktiga i Guds nåd, den heliggörande nåden. Men vad är nåd, vad är den heliggörande nåden? Jo, det är den Heliga och Treeniga Gudens gåva av sig själv åt oss. Det finns ju ingen större gåva som Gud kan ge oss än just gåvan av sig själv. I den västliga kristendomen talar vi gärna om "rättfärdiggörelse" i samband med Guds nåd, och vi tänker, tyvärr, i ganska juridiska kategorier. Vi säger Gud benådar syndare, förlåter dem deras synder och upphäver syndens straff, vilket är just "den andra döden" såväl som "den första döden", den fysiska döden. Så beskriver vi också vad det Heliga Dopet verkar i människan. Men, enligt Katolska Kyrkan åstadkommer det Heliga Dopet ännu mer än så. Gud tar sin boning i oss. I den östliga kristendomen säger man att människan "gudomliggöres". Därför kan man säga, om man vill relatera Julens budskap till Påskens budskap, att Gud blev människa då Jesus föddes i Betlehem för att människan skulle bli Gud, eller att hon skulle gudomliggöras genom hans uppståndelse i Jerusalem. Den Uppståndnes gudomlig liv, det odödliga livet, förmedlas ju genom det Heliga Dopet, och den kraft blir verksam i oss från det ögonblick som vi blir döpta.

Utveckling

"Hur så?" frågar de flesta som har sett spädbarn döpas i fleras generationer. "Finns det någon skillnad mellan ett barn som döpt och ett barn som inte blir döpt? Döper man en vuxen kan det hända att hans egen viljas styrka gör en skillnad, men det är svårt att förstå att Guds nåd, som förmedlas genom Dopets Sakrament, och även genom de övriga sakramenten, gör någon skillnad. Cecilia och Maxim, som kommer att upptagas i Katolska Kyrkans fulla gemenskap och mottaga Konfirmationens Sakrament i natt, är redan döpta, men Konfirmationens Sakrament är ämnad att styrka den Helige Andes verksamhet i deras inre så att de kan avlägga ett gott vittnesbörd om sin tro inför världen och är därför också ett led i deras "gudomliggörelse". Men, säger ni, kanske, Kyrkan konfirmerar många redan i tonåren som tycks försvinna från våra församlingar ganska snart efter dem har mottagit detta Sakrament. Kan då den sakramentala nåden förbli overksam i en människa?

Svaret är "Ja". Guds nåd är inte oemotståndlig – inte heller i det Heliga Dopet! Vi kan ta emot hans gåva av gudomligt liv och sedan döda den genom synd. Vi kan också låta Guds gåva av sig själv vara obrukad, vilket också är synd. Handlar det om spädbarn, så kan det vara främst föräldrarnas synd, men det kan också vara församlingens synd eller även prästernas. Vidare, i en sekulariserad kultur som den svenska, så krävs extra livsuppehållande åtgärder, även vad gäller det andliga livet.

Det händer lätt då vi inte har god vägledning i det andliga livet. Det händer då tonåringar inte rustas för frestelserna som de kommer att möta. Gud tvingar sig på ingen, inte ens den som har tagit emot hans nåd genom ett sakrament, och han tvingar ingen att behålla hans nåd. Vi måste samarbeta med Guds nåd!   Vi måste vårda det gudomliga livet inom oss och ge det näring. I annat fall vore det bättre att vi aldrig hade blivit döpta eller konfirmerade.

Hur skall vi då göra?

Jo, det gudomliga livet som vi har mottagit genom Guds nåd får näring genom Guds Ord och vår Herres Jesu Kristi Kropps och Blods Sakrament. Trofasthet vid söndagliga mässbesök är "A" och "O". Men vi växer också till i nåd då vi ägnar oss åt trons, hoppets och kärlekens gärningar. Goda gärningar är alltså ett slags andlig gymnastik som är nödvändig för nådens tillväxt. Sedan fullkomnas det gudomliga livet i oss genom bön, ty bönens yttersta syfta är fullständig förening med Gud.

Det finns emellertid något som vi måste akta oss för - synd. Nu tänker jag inte på små synder som vi alla begår av mänsklig svaghet, vilken vi är alla behäftade med, utan på allvarlig synd, medveten synd, synd som vi begår av vår egen fria vilja – den synd som är ett "Nej" till att underkasta oss Guds bud och vilja. Allvarlig synd av detta slag tar död på det gudomliga livet i oss. Just därför kallas den för "dödssynd". Men Guds nåd är så stor, att även sådan synd kan förlåtas genom Botens Sakrament – genom att vi biktar vår synd och gör bättring.

Avslutning

Ja, vi som är döpta i Jesus Kristus och har låtit oss konfirmeras bör jämt och ständigt tänka på det gudomliga livet som han har skänkt oss genom det Heliga Dopet. Vi skall dock inte tänka på Guds gåva av sig själv till oss på ett individualistiskt sätt, som om vi ägde något som vi kunde behålla för oss själva genom att utöva någon slags privat och ytterst hemlig religion. Den som tillhör Jesus Kristus tillhör hans Kyrka och skall leva i hans Kyrka, ty Kyrkan är Jesu Kristi mystiska kropp. På jorden är Kyrkan synlig. Detta är katolsk lära. Och du skall synas i Kyrkan. Det är genom det Heliga Dopet som man blir man ympad som en levande lem i denna mystiska kropp och genom Konfirmationens Sakrament rustas man att dra andra dit. Budskapet om Jesu Kristi uppståndelse från de döda var inte någon privat uppenbarelse – det var och förblir ett budskap som skall förkunnas överallt i världen. Det gudomliga livet kan därför inte odlas av någon människa som om man odlade några enskilda celler eller en bit vävnad i ett provrör i det egna andliga laboratoriet. Nej, det gudomliga livet frambringar sin frukt i den världsvida Kyrkan – i den ena, heliga, Katolska och Apostoliska Kyrkan.

Broder Frans-Eric T.O.R.