ANDRA SÖNDAGEN UNDER ÅRET 2011

Årg. A

Inledning

Vi firade vår Herres Jesu Kristi dop i Jordan genom Johannes i söndags. Det som dagens evangelietext berättar om skedde dagen efter, vilket jag också nämnde i min predikan. Johannes såg Jesus åter och sade: “Se! Han är Guds lamm som borttager världens synd” .

Vi hör dessa ord utropas varje gång den Heliga Mässan firas precis innan Altarets Allraheligaste Sakramentet utdelas och vi förstår att dessa ord syftar på Jesus Kristi kropp och blod som är närvarande under brödets och vinets gestalt i det som prästen bär fram som ett offer för våra synder under den Heliga Mässan. Men hur förstod Johannes Döparen de ord som han uttalade? Visste han genom profetisk ingivelse att Jesus från Nasaret skulle offras på korset om ett år eller så?

Johannes var prästson – han var son till gamle Sakarias som själv höll på att bära fram ett offer i templet – ett rökelseoffer – då Guds ängel förkunnade att hans överåriga hustru, Elisabet, skulle äntligen föda honom deras enda barn. Alltså kände Johannes Döparen väl till Israels offerkult och hur viktigt det var att ett felfritt lamm skulle offras morgon och kväll, varje dag, året runt i templet. Men uttrycket “Guds Lamm” har också ett annat syfte som är viktigt i sammanhanget. Judarna uppfattade en bagge med horn som en symbol för en mäktig härskare. Judas Mackabeus beskrivs så i den Heliga Skrift – också profeten Samuel och Kung David och Kung Salomo. Således framkallar tanken på Guds lamm inte bara bilden av ett hjälplöst offerdjur - “ett lamm som skall slaktas” – utan också messianska tankar – lammet blir till en mäktig bagge, en vädur med väldiga horn som skulle kunna besegra sina motståndare.  Det är därför viktigt att vi förenar denna symbolik med den symbolik som är naturligast för oss – talet om ett offerdjur, då vi försöka begripa varför Jesus kallas ”Guds Lamm”, ty det är fullt möjligt att Johannes förenade tanken på den väntade Messias konungsliga uppdrag med tanken på ett offerlamm. I varje fall skall vi inte tänka på Guds lamm som ett hjälplöst offerdjur.

Att Johannes Döparen talade genom profetisk ingivelse betyder givetvis inte att han själv förstod den fulla innebörden av den här motsägelsefulla symboliken – att den väntade Messias skulle besegra hela mänsklighetens yttersta fiender – synden, döden och djävulen genom att låta sig själv offras som en försoningsoffer inför Gud.

För många moderna och postmoderna människor är det dock inte självklart överhuvudtaget, att Guds förlåtelse kräver ett offer eller hur Jesus offerdöd på korset skulle kunna vara ett offer för mina synder.

Första delen

Låt oss då för det första fråga oss om inte Gud, som enligt den Heliga Skrift är ”kärlek”, skulle kunna förlåta synder utan ett offer? Denna fråga har ställts med eftertryck här i Sverige. Ett särskilt samfund, Missionsförbundet, kom till just därför att Paul Peter Waldenström, en from teolog, inte kunde acceptera, att Gud skulle kunna begära att hans Son skulle offras på korset. Han protesterade mot vad teologer kallar den objektiva försoningsläran, en lära som lutheraner och katoliker har gemensamt med ortodox kristna och de flesta kristna. Nåja, vi skall nu inte fördjupa oss i historiken kring frågan. Många enskilda människor har tänkt precis som Paul Peter Waldenström. Vi vill få ett svar på varför Gud inte förlåter synder utan offer?

Häpnadsväckande nog är svaret på frågan om Gud skulle kunna förlåta utan offer – ”Nej” . Gud är ”kärlek”, JA, - men han kan inte gå emot sin egen natur och han är också ”sanning” och ”rättvisa”. Gud är allsmäktig, JA, - men även Gud är förhindrad att förvandla osanning till sanning utan offer och omvändelse. Gud kan inte ljuga om eller förfalska något, inte heller våra brott. Och eftersom synd alltid är ett objektivt brott mot Guds kärlek – och hans bud om den kärlek som vi är skyldiga våra medmänniskor och honom - så kan vi syndare inte försonas med honom utan offer. Offer är, faktiskt, kärlekens språk. Det förstår vi egentligen genom våra mänskliga förhållanden och vårt mänskliga handlande. Om den ena människan bryter mot den andras kärlek, t.ex. om en människa är otrogen mot maken eller makan, eller skadar eller sviker sina vänner, då är förbrytaren absolut redo att offra något, ofta säger man att man är beredd att offra allt, för att försoning skall ske. Det vore inte trovärdigt om någon skulle säga, ja, jag har skadat dig, men jag fordrar att du tro på min ånger och min avsikt att bättre mig utan minsta uppoffring från min sida. Nej, man offrar spontant för att försoning skall äga rum. Man ödmjukar sig, man offrar sin stolthet. Man offrar tid, man offrar också saker och ting av värde. Människans intuition och känsloliv lyder under denna lag – offer är kärlekens språk. Ty kärlekens språk – offer – är ett slags lag som hör till skapelsens ordning och även till människans grundläggande intuitioner och psykologi.  Således vill en syndare till varje pris förvärva rätten att återgå till det ofördärvade förhållandet, förhållandet till den människa som han har förorättat, och även till det ofördärvade förhållandet till Gud. Offrets lag handlar inte så mycket om den förorättades behov, som om mitt behov som syndare att förvärva rätten till den andras kärlek igen. Detta är det första.

Andra delen

Men hur kan jag offra något som skulle kunna åstadkomma försoning med Gud? Svaret är att jag inte kan göra det av mig själv. Det var av ren nåd att Gud mottog djuroffer under det Gamla Förbundet. Det står gång på gång i den Heliga Skrift, också i Gamla Testamentet, att Gud inte behöver “oxars och kalvars blod”. Men av nåd instiftade Gud offerkulten. Lägg märke till detta! I Guds gammaltestamentliga TORAH finns också NÅD. Och under det Nya Förbundet blir vi erbjudna "nåd utöver nåd".

Å andra sidan står det tydligt och klart i den Heliga Skrift att offer av djur aldrig kan åstadkomma försoning med Gud, då vi verkligen bryter med honom genom allvarlig synd, begådd med avsikt och uppsåt. En gång prövade Gud Abraham genom att kräva att han skulle offra sin ende son, Isak, men i sista stund hindrade Guds ängel att Abraham skulle genomföra handlingen. Varför? Jo, därför att en annan människas liv, även mitt eget barns liv, är inte mitt att offra. Därför förbjuder Gud, att vi dräper människor i ett fåfängt försök att vinna hans förlåtelse för våra synder. Men sådana offer var vanliga i hedendomen, vilket bevisar hur grundläggande offrets lag är.

Under det Nya Förbundet blev Gud människa i sin enfödde Son, Jesus Kristus, och lät honom enligt sin mänskliga natur, men av egen fria vilja, offras på korset. Jesus Kristus var i själva verket en mäktig konung, en bagge med horn, men han gjorde sig till ett offerlamm. Och Jesu offer blir mitt offer då jag förenar mig med honom genom tro och lydnad. Detta är det andra.

Avslutning

Till sist behöver vi förstå att det inte finns något mekaniskt eller opersonligt i läran om Jesu Kristi offerdöd på korset som skulle kunna tillåta en syndare att leva kvar i sin synd, samtidigt som han bekänner tro på Jesu offer på korset eller på det heliga mässoffret. Jag kan inte förena mig med den som offrat sig för mig utan att också jag är beredd att förena mig med honom genom att offra mig för honom och för andra. Alltså är det inte alls Guds hållning gentemot mig som förändras genom hans Sons offer, utan min hållning gentemot Gud. Den offrande och den offrade har ju blivit ett i Jesus Kristus. Hans offer blir mitt offer.

Broder Frans-Eric T.O.R.