FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT

Årg B

Inledning

Att Maria hade blivit kallad att leva som jungfru innan sin förlovning till Josef framgår av hennes oförståelse inför ängelns budskap om att hon skulle bli den väntade Messias moder. När Ängeln förklarade att hon ‘‘skulle bli havande och föda en son’’, en son som skulle få namnet Jesus, en son som skulle bli Israels Messias och kallas Guds Son, frågade hon: ‘‘Hur skall detta ske? Jag har aldrig haft någon man?” – underförstått – ‘‘Jag har lovat att förbli jungfru!”

Man måste dra slutsatsen att Maria, kanske i likhet med Johannes Döparen, med vilken hon var släkt, blev avskild att leva som ständig jungfru. Inom judendomen hade esséerna en sådan praxis. Maria tycks redan ha avlagt ett löfte om att leva i sexuell avhållsamhet då Ängeln Gabriel bebådade den väntade Messias födelse. Därför frågar hon när ängeln säger att hon skall bli moder till den väntade Messias: "Hur skall detta ske?" Maria avsåg alltså att ingå äktenskap med Josef, inte därför att hon skulle bilda familj med honom, utan med tanke på att dessa två skulle leva i avhållsamhet tillsammans. Just därför måste ängeln förklara för Maria att den väntade Messias födelse kommer att bli en jungfrufödelse. Ängeln sade: ‘‘Den Helige Ande skall överskugga dig ... och därför skall barnet kallas heligt och Guds Son.”

Men vad betyder Jesu jungfrufödelse för vårt trosliv?

Första delen

Det första som måste sägas om ängelns budskap till Maria är att Jesu jungfrufödelse inte alls berodde på att människans sexualitet misshagar Gud. En sådan tanke vore fullständigt obiblisk och helt oförenlig såväl den judiska som den kristna trostraditionen. I skapelseberättelsen i Första Moseboken står det att Gud själv instiftade äktenskapet mellan man och kvinna. I fysisk mening skapade han människan på samma sätt som djuren, så att fortplantning skulle ske genom sexuell förening.

I detta sammanhang borde det också nämnas, att Katolska Kyrkan alltid har försvarat äktenskapets helighet och lärt ut att äktenskap mellan en man och en kvinna som båda är döpta, blir ett sakrament först när naturligt sexuellt umgänge har ägt rum. Vidare lär hon att barnen endast bör komma till världen genom naturligt sexuellt umgänge och att sexuellt umgänge inom äktenskapet inte är ett hinder för människans gudsförhållande.

Andra delen

Det andra som måste sägas är att Jesu jungfrufödelse givetvis är ett mirakulöst tecken på att han är mer än ett vanligt mänskligt barn. Han var gudomlig samtidigt som han var helt mänsklig. Jesus var inte Josefs son eller någon annan mans son – han var Guds Son, den himmelske Faderns Son, inte bara genom adoption, utan genom födslorätt.

Jesu jungfrufödelse var dock inte ämnad att vara något slags bevis på detta för folk i allmänhet. Detta begriper var och en som reflekterar över saken. Man kan ju inte använda något som bevis som i sig knappast kan bevisas på ett övertygande sätt. Jungfrufödelsen var ett tecken som talar till den som redan är benägen att tro.

För Maria och Josef var alltså Jesu jungfrufödelse ett tecken från Gud på att deras barn verkligen var Israels Messias. Men det var inte ett tecken som de skulle kunna berätta om för att övertyga andra, sådana som inte ens hoppades på den som Gud skulle sända i världen. Om de hade gjort så, så skulle många bara ha beskyllt Maria för att vara en synderska.

Till en början var därför kunskapen om Jesu jungfrufödelse med all säkerhet begränsad till den heliga familjen och en intim krets av troende. Även efter Jesu uppståndelse och himmelsfärd kan det ha dröjt länge innan läran om hans jungfrufödelse blev en framträdande del av den kristna förkunnelsen. Men så småningom blev Jesu jungfrufödelse en omistlig del av katekesen om hans person och lika viktig för den troende som hans uppståndelse från de döda. Den infogades också i trosbekännelsen.

Tredje delen

Det tredje som måste sägas är att Jesu jungfrufödelse riktar vår uppmärksamhet mot den andra världen, där biologisk härkomst inte är avgörande. När Jesus beskriver livet efter uppståndelsen, det eviga livet, säger han: "Vid uppståndelsen tar män sig inte hustrur, ej heller gives hustrur åt män, utan de är såsom änglarna i himmelen." (Matt. 22:30)

För ofta har det varit så, att man enbart betonade den unika födelsens övernaturliga karaktär, men en djupare begrundan av undret ledde till att man blev medveten om en annan aspekt av dess betydelse, en aspekt som är förknippad med själva kallelsen till att leva i kysk avhållsamhet.

Vid vår Herres bebådelse hälsas Maria av ängeln som ‘‘full av nåd’’, och hon kallas ‘‘mer välsignad än alla andra kvinnor’’, inte därför att hon kommer att regera som drottningmoder över ett jordiskt rike, och inte därför att hennes jordiska släkt kommer att föröka sig till antal eller blir mäktig och rik. Nej, Jesusbarnet kommer att bli hennes enda barn, konung över ett rike som inte är av den här världen – ett osynligt rike

Därför är Marias kallelse till beständig jungfrulighet, hennes höga kallelse, också en utmaning till oss som kommer till tro på hennes son. Visserligen välsignar Gud den som ber om hans hjälp på många sätt redan här på jorden, men det är ändå ett grundläggande fel om dina böner handlar mest om dina nuvarande medmänskliga, familjära och materiella förhållanden, som om du kunde ta din eviga frälsning för givet. Jordiska välsignelser av vanliga slag står faktiskt inte i proportionell relation till den himmelska glädjen, som vi ändå vill uppnå. Proportionaliteten mellan lycka under detta livet och salighet i det tillkommande blir ju ofta en omvänd proportionalitet.

Avslutning

Marias jungfrulighet och hennes salighet är alltså intimt förknippade med varandra, ty hennes jungfrulighet var tecknet på att hon, som skulle bli Frälsarens moder, redan ‘‘hade sitt hjärta där hennes skatt var’’ – i himmelen. Och Marias jungfrulighet bör också väcka frågan hos dig – ‘‘Var har jag mitt hjärta och min skatt? ’’

Broder Frans-Eric T.O.R.