FJÄRDE SÖNDAGEN. per annum 2012

Årg B.

Dagens evangelium fokuserar på den absoluta andliga auktoritet, makt och myndighet som Jesus från Nasaret ägde. Vi frågar oss dock, "Varför bestämde Gud då inte, att varje människa skulle "frälsas ifrån allt som är av ondo", både det som kan drabba människan i den tillkommande världen, d.v.s. om hon går förlorad i helvetet, men även "allt som är av ondo" i den här världen – olyckor, sjukdom m.m.

Första delen

Ingen som läser Evangeliet kan undgå att lägga märke till hur ofta Jesus kommer i direkt konfrontation med det onda. Jesus ägnar mycket tid åt att driva ut onda andar och att bota sjuka. Han tycks vara nästan som en magnet för ondska. Men varför skulle en sådan verksamhet ha varit nödvändig? Kunde inte Gud förbjuda de onda andarna att angripa människan? Kunde inte Gud göra människan immun mot alla sjukdomar? Kunde inte Gud göra så att alla människor fick mat för dagen – så att ingen enda behövde svälta? Varför ser världen ut som den gör? Varför präglas människans jordiska liv av så mycket elände?

Som ni förmodligen anar så har svaret att göra med människans frihet – att Gud skapade människan med en fri vilja, vilket innebär att han måste låta omständigheter råda i vårt liv som tillåter, ja, även lockar oss att välja fel. Vi måste också få välja det onda och även bli utsatta för konsekvenserna av andra människors felaktiga val eller för deras uppsåtligt onda gärningar. Ja, mycket som är av ondo beror inte alls på människor utan på sådant som inte kan styras av människan över huvud taget. Och således hotas vi också av att kunna förlora vår tro på Guds godhet.

Man kan givetvis hävda att ytterst ur en abstrakt filosofisk synvinkel finns det inte någon eller något att tro på förutom Gud. Men sett ur en existentiell synvinkel förhåller det sig inte så när människan får fritt reagera på livet. Ja, människan kan bli så berusad av sin egen frihet att hon väljer något som skulle strida mot Guds vilja bara för att hävda sig själv. Den filosofiska ståndpunkt kallas just för existentialism.

Det som Gud kan göra för oss människor är att gripa in i vår värld och våra liv och manifestera sin auktoritet över den Onde och hans anhang och över människor och naturen med profetiska tecken eller bönesvar, men främst genom att själv gå in under människans levnadsvillkor. Därför undervisar Jesus sina lärjungar att alltid bedja "i hans namn". Det finns mycket gott som Gud vill göra men som han inte gör just därför att ingen ber. Gud vill göra det goda han gör i samarbete med oss. Detta är det första.

Andra delen

Men hur skall vi förklara uteblivna bönesvar –hur skall vi förklara vår erfarenhet av sådant? Då vi ber så vänder vi oss till Gud. Vi erkänner hans existens och hans auktoritet, hans makt och hans myndighet över allt som kan plåga oss i vår fallna värld. Vi erkänner också att alla goda gåvor kommer från honom, från honom som är det Högsta Goda. Eller gör vi det? Hur ofta tänker vi på att Gud är det Högsta Goda även när vi ber om något annat som är angeläget?

Ibland kan svaret på varför bönesvar uteblir vara att vi är fast i synd. Fastän vi ber till Gud om det ena eller det andra i den här världen så vill vi inte alltid frigöra oss själva från medveten synd. Ibland har vi faktiskt valt något annat eller någon annan än Gud som det Högsta Goda. Då är det inte Guds vilja som vi söker medan vi ber om något, utan vi vill förmå Gud att göra vår vilja.

Synd är ju ett hinder för bönesvar, men inte ett absolut hinder i alla sammanhang. Ibland kan Gud ge oss vad vi begär trots att vi är kvar i någon synd, och ibland svarar han på våra böner fastän vi inte väljer honom som det Högsta Goda, ty han är barmhärtig och vet att han måste dra oss till sig själv steg för steg. Det finns exempel på detta i Evangeliet. Men ibland ligger det i vårt eget intresse, att Gud inte ger oss det vi ber honom om. Människan är skapad, inte bara för jorden, utan också för himmelen. När Jesus säger, ”Mitt rike är inte av den här världen,” så vill Gud visa att vi inte skall binda vårt sinne ytterligare vid något eller någon i den här världen. Vidare är det inte så sällan som lidande kan vara ett led i vår frigörelse från något som vi har bundit oss vid på ett felaktigt sätt, eller så behöver vi lära oss att offra även det som för stunden tycks vara så viktig för oss.

Det förhåller sig inte som de heretiska "framstegsteologer" menar, som gjorde sin lära gällande inom vissa protestantiska sekter med en kalvinistisk bakgrund och även bland de karismatiska kristna, att uteblivet bönesvar alltid beror antingen på synd eller på en ond ande. Det är inte alltid demonernas verk eller personliga synder som hindrar bönesvar. Det vore att säga allt för mycket och att säga emot vad själva Guds Son har lärt oss. Gud besvarade inte sin egen Sons bön då denne bad att lidandets kalk skulle gå honom förbi i Getsemane och att slippa få erfara att han var övergiven av Gud, vilket är det svåraste som den Onde kan låta komma över oss. Jesus tog dock frivilligt på sig lidandet för vår skull, och därför kunde hans lidande mottagas av den himmelske Fadern som ett välbehagligt offer – priset på människans eviga frälsning.

Nu vill jag inte alls ge intrycket av att Gud sällan besvarar bön eller att han oftast förvägrar oss hjälp under vår stund på jorden med tanke på att han själv är det Högsta Goda, men jag vill ändå göra det fullständigt klart att även uteblivna bönesvar kan också tyda på att Gud vill dra oss till något bättre, att han vill dra oss till sig själv.

Avslutning

Vad innebär nu allt detta för oss. Jo, det betyder att Gud s.a.s. svarar på våra böner även när han inte tycks svara, ty han själv är svaret. Korsets väg är den kortaste vägen till honom i en fallen värld. Fastän vi ber natten igenom, svettas blod och upplever att vi har blivit övergivna liksom hans älskade Son, vår Frälsare, säger han "Nej" ibland. Men i likhet med hans älskade Son, kommer vi att uppstå som segrare över många behov som vi har trott vara mer pressande än vårt behov av Gud. Det är först då vi söker "Guds rike", "ett rike som inte är av den här världen" som Gud kan också ge oss "allt det andra" som är av den här världen.

Om Gud svarade på alla våra böner om jordiska ting, även alla till synes behövliga ting, skulle vi förmodligen bli desto mer jordbundna än vi är. Den som är mer inriktad på Guds gåvor än på Gud kan ju aldrig utvecklas andligen, trots att han verkligen tror på Gud. Och din andliga utveckling är långt viktigare än något annat som du kan vinna under det jordiska livet.

Broder Frans-Eric T.O.R.