33 söndagen under året

Årgång C / Luk. 21:5-19

Inledning

När dagens evangelium eller någon av parallelltexterna läses upp frågar sig många om Jesus betonade världens undergång och den yttersta domen på samma sätt som sekterna gör i dag , som ett slags reklam för en rea på frälsning, en andlig utförsäljning inför världens undergång och den yttersta domen.

Å ena sidan måste vi inse att Jesus talade tydligt och klart om, att den värld som vi nu lever i kommer inte att bestå. Jesus sade att en tid av nöd skulle komma innan änden. Å andra sidan står det på flera ställen, att han också sade att fastän den yttersta tiden skulle föregås av tecken, att det ändå skulle förbli fullständigt omöjligt att skaffa sig kunskap om dagen eller stunden, då detta kommer att inträffa. Han säger att inte ens änglarna i himmelen eller han själv, enligt sin mänskliga natur, vet när den sista tiden kommer att börja. Vidare säger han att han kommer att återvända då man inte väntar honom.

Syftet med Jesu profetior är alltså snarare att förmå oss att leva i nuet, hellre än att spekulera över framtiden och att förbereda oss för slutet i nuet. Han vill absolut inte att vi sysselsätter oss med spekulationer om hur nära inpå slutet vi egentligen är, inte bara därför att det vore meningslöst, utan därför att det vore skadligt i andlig mening. Att hålla på med sådant distraherar oss från att omvända oss och låta oss omdanas .

Vad vi behöver bättre begripa är alltså hur det som Jesus säger om slutet och hans återkomst, kan hjälpa oss leva i nuet.

Första delen

För det första behöver vi veta då vi läser Jesu profetior om den sista tiden att det som återges i evangeliet är en blandning av hans profetior om Jerusalems förstörelse, som skedde endast 40 år efter hans död och uppståndelse, och hans profetiska ord om världens undergång, den värld som faktiskt fortfarande består, den värld som vi alltjämt lever i. Jesus varnar också för de förföljelser som de troende kommer att uppleva inför Jerusalems förstörelse och inför hans egen återkomst. Den här uppdelningen mellan profetior av olika slag framgår mycket tydligare i parallelltexterna i Matteus och Markus evangelier än i Lukas evangelium, vilket vi läste idag. Vidare är alla dessa profetior i viss mån klädda i en språkdräkt hämtat ur Gamla testamentet. Därför bör vi inte tolka alla detaljer för bokstavligt.

Judarna, åtminstone huvudparten av judarna som levde på Jesu tid, väntade en Messias som skulle grunda ett nytt jordiskt rike och ett judiskt imperium som skulle överskugga Rom. Jesu förkunnelse är ämnat att förmå judarna att inse att det jordiska riket som de levde i under forna tider endast var ett förberedelsestadium i världens frälsningshistoria. Den mosaiska lagen, templet, och Davids monarki, skall endast betraktas som medel. De utgör inte målet med Guds frälsningsplan.  Därför instiftar Jesus det Nya förbundet och talade om ett rike som inte är av den här världen.

Andra delen

Det andra som behöver sägas i detta sammanhang är att den tid som återstår innan världens undergång, Jesu återkomst och det eviga rikets fullbordan visserligen är kortare nu, om man nu tänker på kronologisk tid (på grekiska chronos), den tid vi mäter med en klocka eller en almanacka, men det är långt viktigare att rikta vår uppmärksamhet på vad exegeter kallar kairotisk tid (på grekiska chairos), de särskilda tider och stunder då Gud griper in i historien.

Den kvarstående kronologiska tiden inför världens undergång måste givetvis vara kortare nu än förr, låt oss säga, 1000 år sedan. Vidare finns det många tecken på att människans bruk av den förbjudna frukten som hon plockade från kunskapens träd mycket väl snart skulle kunna leda till ett apokalyptiskt scenario. Vi behöver bara tänka på klimatförändringen eller den moderna terrorismen. Man behöver t.ex. endast fundera över vad någon avancerad form av biologisk krigföring skulle innebära för mänskligheten.

Vidare ser vi att våra samhällen inte blir bättre och bättre ur mänsklig synvinkel, allteftersom människor gör teknologiska framsteg. Våld och brott har inte blivit mindre vanliga idag. Tvärtom. Inte heller saknas tecken på en ökad tendens till förföljelse av dem som bär det kristna namnet. I den politiska korrekthetens namn fylls tidningar med hets mot traditionella kristna. Och i utvecklingsländer dör omkring 150,000 kristna årligen för trons skull. Detta är långt fler än som dog under Neros förföljelse eller Diokletianus. Ändå har vi faktiskt ingen möjlighet att fixera datum för världens undergång.

Men vad jag vill framhäva är, att vi skulle alls inte bli hjälpta av att kunna räkna ut de kvarvarande dagarna, eller åren, eller århundradena, eller årtusendena fram till världens undergång och Kristi återkomst. Att veta hur många dagar du har fram till jul hjälper inte om du inte kommer att ha några pengar att handla julklappar för. Det är inte kunskap om när den slutliga katastrofen skall äga rum som kan frälsa människan, det är tro och helgelse som kan frälsa oss. Sekterna har misstagit sig beträffande detta gång på gång. En del sektmedlemmar har t.o.m. begått kollektivt självmord i ett fåfängt försök att tvinga Gud att rätta sig efter deras spekulationer. Och idag sägs det att en del sekter vill underblåsa motsättningarna i det Heliga landet för att framtvinga Kristi återkomst.

Avslutning

Vad vi måste inse är detta: tiden är alltid KORT utifrån evighetens perspektiv. Och tiden är alltid fylld med tecken på dess korthet.

För judarna var det en chock att höra att även templet i Jerusalem var förgängligt. Men vad han egentligen ville säga var att det Gamla förbundets tid var förbi.

Men eftersom vi lyder under det Nya förbundet, som Jesus instiftade då han offrade sitt eget blod på korset, bör också fråga oss hur det står till med vår andliga beredskap. Utifrån evighetens perspektiv är tiden alltid KORT.

Broder Frans-Eric T.O.R.