Tredje söndagen under året 2011

Årg. A /Matt 4:12-17

Inledning

Vilka som sitter här i Kristi Förklarings Kapell idag skulle kunna beskriva sig själva som “människofiskare”?

Ingen behöver inte räcka upp handen – Gud kan ju läsa hjärtats tankar.

Kanske tänker några av er genast: “Jag är ju ingen präst. Jag arbetar inte för någon församling eller något av Kyrkans missionssällskap. Jag är inte munk eller nunna. Jag är en vanlig människa. Jag är inte anställd av Kyrkan att bedriva ungdomsarbete, eller arbete bland pensionärer eller arbete bland utslagna. Jag är inte kateket. Jag är en privat människa med ett vanligt arbete och med en vanlig familj att tänka på. Och när jag har fritid måste jag vila mig eller göra något roligt. Betunga mig nu inte med tanken på att jag har ett uppdrag från Gud att väcka tro hos andra människor och föra dem in i Kyrkans gemenskap. Jag sköter min religion så gott jag kan. Andra får sköta sin.”

Naturligtvis medger jag att Jesus kallade särskilda människor – apostlarna och en del av de övriga lärjungarna – till att vara människofiskare. Han gav dessa en fullmakt att förkunna Evangeliet med hans egen auktoritet. Visst medger jag att Jesus uppmanade dessa att bryta upp från världen, från arbetslivet och familjelivet och leva som han levde i egendomslöshet och celibat och lydnad just för att kunna evangelisera på ett särskilt sätt. Men det förhåller sig ändå så, att varje människa som verkligen har en levande kristen tro bör brinna av iver att dela med sig av vad han har funnit.

Första delen

Förklaringen på det som jag säger är att man inte kan säga ett fullgott “Ja” till ett liv i Gud, och detta är ju vad vi menar då vi talar om ”Gud rike” – ett liv i Gud, i den här världen och i den tillkommande – utan att vilja dela med oss av budskapet om frälsning. I annat fall bryter man mot det andra kärleksbudet, vilket manar oss att “älska vår nästa såsom oss själva”. Om man verkligen tror och förstår att bestående lycka, det vi kallar salighet, evig lycka, är omöjlig utan att man lever i Gud, då kan man inte annat än vilja att andra skall också leva i Gud, särskilt dem som man står nära, men, givetvis, inte enbart dessa. Jesus manar oss att också älska våra ovänner och dem som inte tilltalar oss alls, dem som inte intresserar oss nämnvärt.

Vidare, om jag inte bryr mig om, att min nästa kanske inte får del i det eviga livet hos Gud, då kan min attityd till honom eller henne bli ett hinder för min egen frälsning. Ingen får räkna med att vara ensam med Gud i himmelriket. Ingen kan räkna med att endast dela den himmelska gemenskapen med dem som han själv skulle kunna tänkas utvälja. Därför är det tillrådligt att föreställa sig det tillkommande livet som ett liv tillsammans med ens ovänner. Vi ber alltid ”Fader vår”, d.v.s. vi bekänner att vi alla, inklusive dem som jag inte tycker så mycket om, har samme Fader.

Vad har nu allt detta med människofiske att göra? Jo, det första och det fundamentala som jag vill lyfta fram är att en sann människofiskare måste drivas av kärlek – kärlek som jag försöker rikta till alla människor. Vidare, att äkta kärlek till vår nästa består främst i att göra allt vi kan för att underlätta för honom eller henne att mottaga frälsningens budskap.

Andra delen

För det andra vill jag hävda att kärlek, din kärlek och min kärlek, är som ett lockbete, ett agn som man sätter på kroken då man fiskar efter själar. Man fångar människor för Kristus med den medmänskliga kärlek som man visar dem. Det är väl oftast att denna kärlek kommer till uttryck i ord endast efter att den manifesterar sig i våra handlingar och vårt sätt att vara. Bön betyder också mycket i detta sammanhang. Alltså kan var och en åtminstone ägna sig åt initialevangelisation samtidigt som han eller hon ägnar sig åt ett vanligt arbete och ett vanligt familjeliv. Det som behövs inte mer tid, mer kunnighet o.s.v. Det enda som behövs är medvetenhet om saken och viljan att ägna sig åt den.

Vad vill jag nu säga? Jo, att evangelisationens grundläggande och absolut oumbärliga första steg är att vi fånga människor i Kristi Kyrkas världsomspännande kärleksnät – att någon bemöts med kärlek av en människa som bär det kristna namnet. Sedan skall den människa bli föremål för intensiv, ihärdig och konsekvent bön.  Sedan kan evangeliet mycket lättare iklädas ord.

Det som jag särskilt vill understryka idag är att det inte finns någon som sitter här i dag som inte kan fokusera – kanalisera – sin kärlek, ja, kanalisera Guds kärlek till särskilda människor som väntar på att fångas upp av Jesu Kristi fiskefolk, vilket är helt annat än att bara tro på kärlek i största allmänhet. Allmän tro på kärlek är helt verkningslös, och, i de allra flesta fall, bara ett självbedrägeri. Fokusera din kärlek – kanalisera den till någon du inte speciellt gillar eller även till någon som du ogillar – då kommer du att förstå bättre vad den gudomliga kärleken handlar om.

Avslutning

Jag känner inte till någon som överträffade Moder Teresa som katolsk evangelist. Hon sade inte många ord om hur man skulle gå tillväga som människofiskare, men en gång då en ung man med veckad panna och hängande mungipor frågade hur man kunde tala om Guds kärlek för människor, då världen ser ut som den gör – med krig, fattigdom och elände, svarade hon: “Du behöver inte tala. Börjar med att skänka var och en som du möter ett leende.” Så kan vi genast göra den värld vi lever i något bättre.

Broder Frans-Eric T.O.R.