Franciskus

Den helige Franciskus av Assisi - Franciskanordens grundare

 

Kort text om Franciskus omvändelse

 

Franciskus föddes år 1181 eller 1182 i Assisi i Italien. Hans far Pietro di Bernardone var en rik tyghandlare och hans mor Donna Pica var troligtvis fransyska. Han fick dopnamnet Giovanni (Johannes), men efter att fadern kom hem från en handelsresa fick han ett käckt icke-religiöst namn: Francesco. Franciskus levde under sin uppväxt ett bekymmerlöst liv med mycket utsvävningar och festande med sina vänner som han var mycket fäst vid och bland vilka han var den främste bl.a. tack vare att han ofta bjöd sina vänner på notan, för han kom från en förmögen familj. (Dock ej adlig som den heliga Clara av Assisis familj.) Franciskus ville bli riddare och försvara folket, göra bragder och få ära så han deltog i kriget mellan Perugia och Assisi. Han blev tillfångatagen och satt i fängelse men blev efter något år friköpt av sin far. Franciskus fortsatte att odla sina värdsliga planer att bli riddare och var på väg att på nytt ansluta sig till ett korståg som var stött av Påven. Innan han skulle fara träffade han en fattig riddare som var dåligt rustad. Den alltid givmilde Franciskus gav honom då hans egen dyra riddarrustning. På natten hade Franciskus en märklig dröm av stor betydelse. Han drömde att hela hans fars affär var fylld av vapen, sköldar och riddarrustningar med kors på. Franciskus undrade vilka de tillhörde och fick svaret att de tillhörde honom och hans riddare. Styrkt av denna syn blev Franciskus ännu mer övertygad om att han skulle bli dubbad till riddare men på vägen för att ansluta sig till korståget hade han en till avgörande dröm. Han hörde en röst som sade: "Franciskus, vem kan göra mer för dig, Herren eller hans tjänare?", "Herren!" svarade Franciskus som då fick svaret: "Varför lämnar du då Herren för hans tjänares skull?" På morgonen vände Franciskus tillbaka till Assisi för att invänta kallelse från Gud som hade talat till honom i drömmen.

 

 

Franciskus hade alltid varit en godhjärtad och givmild person men han hade stor skräck för spetälska människor. Han kunde inte stå ut med stanken och synen av dem. En dag när Franciskus var ute och red stod det plötsligt en spetälsk framför honom. Franciskus som nu ville vara en Guds nära vän och leva i självförsakelse och omvändelse övervann sig själv, steg ned från hästen, omfamnade och kysste den spetäske och gav honom en allmosa. När Franciskus åter steg upp på hästen var plötsligt den spetälske försvunnen - var det Jesus Kristus som han hade mött i den spetälske? Franciskus började nu göra bot och arbeta på leprahus och skötte om de spetälska med stor kärlek. Han sade att det som tidigare hade varit bittert för honom hade förvandlats till sötma, och det som tidigare varit sött blev bittert. Han reparerade också fallfärdiga kyrkor. Vid ett tillfälle talade Kristus från den Korsfästes ikon i San Damiano kyrka som Franciskus bad i. Kristus sade: "Franciskus bygg upp min kyrka, som du ser håller på att falla i ruiner." Den praktiske Franciskus tog detta ordagrannt och började reparera övergivna kyrkor, men det skulle senare visa sig att han var kallad till att predika och verka, med ord och exempel, för omvändelse och evangelisation i hela världen. Så började Franciskus att leva i botgöring och omvändelse med stor människokärlek och kärlek till Gud och hela Guds skapelse, och så småningom fick han bröder som anslöt sig till honom och hans livsföring.

av broder Mikael T.O.R.

 

Copyright © All Rights Reserved