Vår Regel

Den Helige Franciskus Tredje Reguljära Ordens Regel och Liv

 

Prolog: Den helige Franciskus uppmaningsord till sina efterföljare

 

Kapitel I. Om grunden för brödernas ordensregel och liv.

 

Kapitel II. Om inträde i vår Orden.

 

Kapitel III. Om bönens anda.

 

Kapitel IV. Om ett liv i kyskhet för himmelrikets skull.

 

Kapitel V. Om tjänandets och arbetets vägnar.

 

Kapitel VI. Om ett liv i fattigdom.

 

Kapitel VII. Om ett liv i broderskap.

 

Kapitel VIII. Om kärlekens lydnad.

 

Kapitel IX. Om det apostoliska livet.

 

I HERRENS NAMN!

 

PROLOG

 

DEN HELIGE FRANCISKUS UPPMANINGSORD TILL SINA EFTERFÖLJARE

 

Till alla som älskar Herren av hela sitt hjärta, av all sin själ, av hela sitt förstånd och av all sin kraft, och som älskar sin nästa såsom sig själv, som tyglar kroppen med dess syndiga begär och lustar, som tar emot vår Herres Jesu Kristi Kropp och Blod i Altarets Sakrament, och som frambringar omvändelsens* frukter i rikligt mått:

 

Hur saliga är inte de människor som gör så och som är uthålliga intill slutet, ty Herrens Ande skall vila över dem och taga sin boning i dem och stanna hos dem. Dessa är den himmelske Faderns barn, vilkens gärningar de gör. De är vår Herres Jesu Kristi trolovade, hans bröder och systrar, och hans moder.

 

Ja, vi är vår Herres Jesu Kristi trolovade om våra själar är förenade med honom i den Helige Ande. Vi är hans bröder och systrar när vi uträttar hans himmelske Faders vilja. Vi är hans moder när vi, fyllda med gudomlig kärlek, med rena avsikter, och med ett uppriktigt samvete, bär honom andligen i vårt hjärta och lekamligen i vår kropp. Då kan vi genom goda och heliga gärningar föda fram honom åt världen, ty våra goda gärningar skall lysa som ett föredöme för andra.

 

Hur helig, härlig och stor är inte den Fader som vi har i himmelen! Hur helig, trösterik, skön och underbar är inte Jesus Kristus, den som har trolovat sig med oss i Anden! Ja, hur helig, älskvärd, glädjebringande, fridstiftande och välsignelserik är inte han som upplyser oss, vår käre Herre och Broder, den vi åstundar, Sonen som gav sitt liv för fåren, bad till sin Fader och sade: Helige Fader, bevare i ditt Namn, dem som du i denna värld gav åt mig. De var dina och du gav dem åt mig. De ord som du gav mig, har jag givit åt dem. De har tagit emot dessa ord och i sanning trott att du har sänt mig. Nu ber jag inte för världen, utan för dem. Välsigne och helge dem, ty för deras skull helgar jag mig till ett offer, men jag ber inte endast för dem, utan också för de andra, som genom deras ord skall komma till tro på mig, att de må helgas. Jag ber att de alla skall förbliva ett i mig såsom vi är ett. Fader, jag vill att de skall vara med mig där jag är, för att de skall kunna se min härlighet i ditt rike.

 

* Eller botens och bättringens – botgöringens frukter.

 

 

KAPITEL I.

 

Om grunden för brödernas ordensregel och liv.

 

§1 Bröderna * må så gestalta sitt liv, att de iakttager vår Herres Jesu Kristi

Heliga Evangelium och leva i fattigdom, kyskhet och lydnad. Eftersom de

vill efterfölja Jesus Kristus enligt den helige Franciskus föredöme, måste de

förstå, att de är kallade till att göra allt större ansträngningar att efterleva

Kristi bud och råd, och försaka sig själva såsom de har lovat.

 

*Fratrum et sororum (bröder och systrar som lyder under denna ordensregel).

 

§2 Bröderna av vår Orden må framhärda i sann tro och botgöring tillsammans

med alla som tjänar Herren i den Heliga, Katolska och Apostoliska Kyrkan.

Eftersom de avser att leva ett liv i daglig omvändelse präglat av bön och

fattigdom i en anda av ödmjukhet enligt Kristi Evangelium, så måste de

avstå från att göra allt som är ont och hålla ut med att göra allt som är gott

intill slutet. Då skall Guds Son, när han återkommer i sin härlighet, själv

säga till dem som bekänner sig till honom, tillber honom och tjänar honom i

sin strävan att göra bot och bättring: Kom ni, som är min Faders välsignade,

och tag i besittning det rike som han har förberett åt er från tidens

begynnelse.

§3 Bröderna har lovat både Påven och Katolska Kyrkan lydnad och vördnad,

och samma vördnadsfulla hållning skall de idka då de lyder sina

föreståndare, de bröder som är deras tjänare i de olika fraterniteterna* av

vår Orden. Må de också visa omsorg om varandra och ivrigt beflita sig om

varandra under alla förhållanden och var de än befinner sig. Låt dem också

främja gemenskap och endräkt inom den stora franciskanska ordens-

familjens alla grenar.

 

* D.v.s. i de olika fraterniteterna och provinserna, och i vår Orden i sin helhet.

 

KAPITEL II.

 

Om inträde i vår Orden.

 

§4 De som kommer till oss genom Herrens ingivelse och begär inträde i detta

liv skall bemötas med all vänlighet. Vid lämpligt tillfälle skall de i enlighet

med vår ordning presenteras för dem som bär ansvar för prövning och

upptagning av aspiranter.

 

§5 Vår Ordens föreståndare* skall förvissa sig om att aspiranter i sanning håller

fast vid den katolska tron och i enlighet med Kyrkans disciplin flitigt brukar

hennes sakrament. Om allt tyder på att de är kallade till detta liv, må de bli

invigda i brödernas levnadsätt och gemenskap. Sådant som angår vårt

leverne enligt de evangeliska råden skall noggrant förklaras för dem, i

synnerhet Herrens ord: Om ni vill vara fullkomliga, gå och sälj allt vad ni

äger och giv åt de fattiga; så skall ni få en skatt i himmelen. Kom sedan och

följ mig. Och vidare: Om någon vill efterfölja mig, må han försaka sig

själv, taga sitt kors på sig och följa mig.

 

*Ministri (tjänare).

 

§6 Under Herrens vägledning skall noviser börja göra bot, medvetna om att vi

alla måste, helt och hållet, ständigt, och på nytt, låta omvända oss. Som ett

yttre tecken på viljan till omvändelse, och på sin vigning till detta

evangeliska levnadssätt, må de sedan bliva iklädda och bära en enkel dräkt*

och leva under enkla förhållanden.

 

*Ordensdräkten.

 

§7 Efter sin prövotid skall noviser befordras till offentlig profession varmed de

skall lova att alltid hålla fast vid detta levnadssätt och denna ordensregel. Då

får de lägga bort allt som binder dem till världen och drager dem, tillika med

all oro och alla sina bekymmer. Må deras enda strävan vara att, i hjärtats

enfald och i renhet, älska, ära, tillbedja och tjäna Herren Gud med hela sin

kraft.

 

§8 Då en broder avlägger sina löften må han inom sig göra en boning och ett

hem åt Herren Gud, den Allsmäktige, Fadern, och Sonen, och den Helige

Ande, så att han med odelat hjärta skall kunna växa till i den universella

kärleken som riktar sig både mot Gud och mot människan.

 

KAPITEL III.

 

Om bönens anda.

 

§9 I varje konvent, eller var de än befinner sig, * varje dag, och under alla

årstider, skall bröderna ära, älska, lova, välsigna, förhärliga och tjäna vår

Allrahögste och Evige Gud, Fadern, och Sonen, och den Helige Ande, och

med en sann och ödmjuk tro, och med ett rent hjärta, tillbedja honom. Det

är Faderns vilja att vi ideligen ** borde bedja utan att förtröttas. I denna

anda må bröderna bedja sina tideböner i förening med den universella

Kyrkan.

 

* Omni loco = på alla platser och i alla hus.

 

**Eller alltid, ständigt – oavlåtligen.

 

Bröderna är kallade av Herren till ett liv som skall rymma begrundan och

inre bön.* Eftersom Fadern skapade oss alla, och genom Sonen återlöste

oss alla, och eftersom det endast är genom Guds barmhärtighet som

frälsning kan vinnas (vilket är det enda nödvändiga),** låt bröderna

uttrycka en hängivenhet till honom som är utan bekymmer och hålla

gudstjänst med ständigt förnyad glädje, dagligen firande hans kärlek till

världen.

 

*Eller kontemplation. Illi quo Dominus ad vitam contemplationis…

 

** "Vilket är det enda nödvändiga" – är underförstått.

 

§10 Må bröderna prisa Herren, himmelens och jordens Konung tillsammans

med alla skapade varelser, och må de tacka honom, som enligt sin egen

heliga vilja, skapade allt vad synligt och osynligt är, och som danade oss

människor till sin egen avbild och likhet.

 

§11 Eftersom Kristus själv är ORDET från Fadern, och eftersom bröderna i

allting vill underkasta sig hans Heliga Evangelium, skall de gömma hans

ord i sitt hjärta och begrunda dem. Må de också lära sig den Helige Andes

ord i hela den Heliga Skrift, * ty dessa är Ande och Liv.

 

*"Hela den Heliga Skrift" är underförstått.

 

§12 Bröderna skall flitigt deltaga i den Heliga Mässan, vilken är vår Herres

Jesu Kristi offergudstjänst, och mottaga hans Kropp och Blod med stor

ödmjukhet och andakt. De skall tänka på vad Herren sade: Den som äter

mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv. Ja, de skall visa den största

möjliga vördnad för det heliga Namnet, JESUS, för hans ord i den Heliga

Skrift, och för hans Kropp och Blod, ty genom dessa ting har försoning

med Gud, den Allsmäktige, och frid, blivit beredda åt alla som i himmelen

och jorden är.

 

§13 När någon av bröderna begår en synd, skall han påbörja den invärtes

botgöringen utan dröjsmål och frammana uppriktig ånger* i sitt hjärta, för

att genomföra den utvärtes botgöringen genom att bikta sig för en präst.

De må också åtaga sig de gärningar som i sanning är omvändelsens

frukter. De må fasta och eftersträva ett enkelt och ödmjukt leverne. Inget

annat skall de åstunda än vår Frälsare själv, ty han offrade sitt eget blod

för våra synders skull på korsets altare och utgav sig själv som ett

exempel, så att vi skulle kunna följa i hans fotspår.

 

*Contritio. Man skall eftersträva fullständig ånger,

som är helt rotad i kärlek för Gud, trots att

ofullständig ånger, som är rotad i fruktan för syndens straff, räcker för att kunna

bikta sig för en präst och få avlösning. Muntlig bekännelse

inför en präst är dock ett krav även

om man tror att ångern är fullständig.

 

KAPITEL IV.

 

Om ett liv i kyskhet för himmelrikets skull.

 

§14 Må bröderna besinna med vilken värdighet Herren Gud har iklätt dem. Han

danade dem till sin egen likhet enligt anden* och till sin älskade Sons

avbild enligt köttet. Ja, han skapade dem genom Kristus och i Kristus har

de valt detta levnadssätt, vilket grundar sig på vad han, vår Återlösare, har

sagt och gjort.

 

*"Enligt anden" åsyftar inte Guds Helige Ande utan människans odödliga själ.

 

§15 Genom ett löfte om att leva i kyskhet* för himmelrikets skull, har bröderna

tillkännagivit sin avsikt att enbart ägna sig åt det som hör Herren till, och

de skall heller inte ägna sig åt något annat än att göra Herrens vilja och

behaga honom. Låt deras kärlek till Gud och hela mänskligheten

genomlysa allt som de gör.

 

*D.v.s. leva i sexuell avhållsamhet, vilket åligger alla troende som är ogifta.

Här åsyftas dock dem som kallas till livslångt celibat. Troende män och kvinnor

som ingår i äktenskap lever kyskt då de lever i livslång sexuell trohet mot varandra.

 

§16 Bröderna bör ofta påminna sig om att de har kallats av Gud och fått taga

emot en särskild nådegåva, för att i sina liv kunna uppenbara kärlekens

stora mysterium varmed Kristus har förenat sig med sin kyrka såsom en

brudgum med sin brud.

 

§17 Bröderna skall ständigt hålla den Saliga Jungfrun, Guds Moder Maria, och

vår Herre Jesus Kristus, såsom föredömen. De får tänka på den helige

Franciskus uppmaning som högt vördade Maria, vår Heliga Fru och

Drottning, ty Kristi Kyrka har sitt ursprung i Marias jungfrulighet. Må de

alltid komma ihåg att Jungfrun, som var obefläckad av arvsynd, och vars

exempel de skall efterlikna, kallade sig Herrens tjänarinna.

 

KAPITEL V.

 

Om tjänandets och arbetets vägar.

 

§18 Må bröderna betrakta sig själva såsom ringa människor som Herren har

givit nåden att tjäna andra, inte minst genom sina händers arbete. Må de

göra detta troget och samvetsgrant. De skall fly sysslolösheten, vilken är

själens fiende, men de skall heller inte vara så upptagna med sitt arbete att

den heliga bönens och det heliga tillbedjandets anda släcks, ty bön och

tillbedjan är mera värda än allt annat på jorden.

 

§19 För sina tjänster och sitt arbete får bröderna mottaga det som erfordras för

deras timliga behov. De skall ta emot det som de får på ett ödmjukt sätt,

såsom sig bör, ty de är Guds tjänare och den Allraheligaste Fattigdomens

lärjungar. Allt utöver det som bröderna behöver skall överlämnas åt de

nödlidande.

 

Må bröderna aldrig eftersträva att stå över andra. Låt dem istället vara

tjänare och se sig själva såsom underordnade varje människa.

 

§20 Må bröderna vara saktmodiga, fridsamma och anspråkslösa, milda och

ödmjuka, och må de tilltala varje människa på ett hövligt sätt i enlighet

med sin kallelse.

 

Var de än befinner sig, eller vart de än färdas i hela världen, må bröderna

akta sig för att gräla eller för att bli stridslystna, och de får heller inte bli

dömande mot andra. Låt dem vara påtagligt glada i Herren, och

godmodiga, vilket är tillbörligt. När de hälsar varandra skall de säga:

Herrens frid vare med er.

 

KAPITEL VI.

 

Om ett liv i fattigdom.

 

§21 Eftersom vår Herre Jesus Kristus var övermåttan rik, men utblottade sig för

vår skull, och såsom sin Heliga Moder, den Saliga Jungfrun Maria, valde ett

liv i fattigdom, så skall alla bröder hängivet gå in i hans fattigdom och

ödmjukhet. Låt bröderna äga samma sinnelag angående bruk av denna

världens goda såsom Aposteln, ty han sade: Har vi föda och kläder, så skall vi

vara nöjda. Må bröderna vara på sin vakt vad gäller pengar och med glädje

leva bland utslagna, medellösa, svaga, föraktade, förtryckta och nödställda

människor.

 

§22 De som enligt Herrens exempel är i sanning fattiga i anden, lever i denna

värld såsom pilgrimer och främlingar. De är inte måna om att äga något,

och de slår inte vakt om det som de har. Den andliga fattigdomen är den

högste fattigdomen, ty den gör oss till himmelrikets arvtagare och regenter.

Den leder till brist på materiella ting, men till en rikedom av dygder. Må

den andliga fattigdomens väg bli vår väg, ty den kan föra oss till de

levandes land där vi har vår beskärda del. Låt oss hålla oss till denna väg

för vår Herres Jesu kristi skull och aldrig önska något annat som vår lott

under himmelen.

 

KAPITEL VII.

 

Om ett liv i broderskap.

 

§23 Eftersom Gud älskar oss, så skall bröderna älska varandra. Herren säger:

Mitt bud är detta, att ni skall älska varandra såsom jag har älskat er. Må

bröderna låta sin kärlek vara verksam i sina gärningar. Närhelst de träffar

varandra, bör det märkas att de alla tillhör en enda familj. De må göra sina

behov kända för varandra. Saliga de som visar kärlek för en broder som är

sjuk och inte tycks vara till någon nytta likväl som för en broder som är

frisk och kan stå till tjänst. I hälsa eller sjukdom skall de endast begära att

Guds vilja får ske. Vad som än händer dem må de tacka sin Skapare.

 

§24 Om osämja uppstår bland bröderna genom ord eller handling skall den ene

med ödmjukhet och av hjärtat genast be den andre om förlåtelse, och detta

innan bönens offer skall förrättas. Om någon av dem bryter mot det

gemensamma levnadssätt som de alla har anslutit sig till, må de i vår Orden

ansvariga, eller andra som vet om detta, förmana honom. Låt dem som

förmanar göra sin plikt utan att tala illa om honom eller bringa skam på

honom. Man skall noggrant akta sig för den självrättfärdighet som föder

obehag eller ilska, ty obehag och ilska hindrar kärlekens verk.

 

KAPITEL VIII.

 

Om kärlekens lydnad.

 

§25 Enligt vår Herres Jesu Kristi föredöme, hans som helt förenade sin vilja

med Faderns, skall bröderna komma ihåg hur nödvändigt det är att förneka

sin egen vilja i sin strävan efter Gud. Då de samlas till kapitel och vid alla

sina överläggningar skall de först söka Guds rike och hans rättfärdighet

och uppmana varandra att mera samvetsgrant iakttaga denna ordensregel

och följa i vår Herres Jesu Kristi fotspår. Låt ingen bli maktlysten eller

försöka härska över de andra, utan må var och en i frihet och med kärlek

tjäna och lyda varandra. Detta är vår Herres Jesu Kristi sanna och heliga

lydnad.

 

§26 I varje fraternitet * har bröderna alltid en bland dem som föreståndare.

Denne är kallad att vara deras tjänare. Alla är strängt förpliktade att

lyda föreståndaren i allt som inte strider mot samvetet och denna ordens-

regel, ty så har de lovat Herren.

 

*D.v.s. i varje fraternitet och i varje provins, och för hela Orden …

 

§27 Brödernas föreståndare, vilka äger auktoritet bland dem, skall verkligen

uppträda såsom tjänare. De bör umgås med alla och uppmuntra och

förmana alla med ödmjuk kärlek. Skulle det finnas någon bland bröderna

som betvivlar att han kan efterleva denna ordensregel enligt dess rätta

anda, låt honom erkänna detta för sig själv och vända sig till den

föreståndare som har uppdraget att vaka över de olika fraterniteterna. Må

denne bemöta en sådan broder med kärlek och vänlighet och behandla

honom såsom en rättsinnig förman behandlar sina arbetare. Så skall

brödernas tjänare förfara.

 

§28 Ingen får lägga beslag på något ämbete eller tjänst som om dess innehav

vore en personlig rättighet. Den som innehaft ett ämbete eller en tjänst,

skall villigt lämna sin plats åt en annan då hans tid har löpt ut.

 

KAPITEL IX.

 

Om det apostoliska livet.

 

§29 Bröderna skall älska Herren av hela sitt hjärta, all sin själ, hela sitt förstånd

och all sin kraft, och sin nästa såsom sig själv. Må de förhärliga Gud i allt

som de företager sig, ty han har sänt dem ut i världen för att de skulle kunna

vittna genom ord och gärning enligt hans befallning och predika för alla att

Herren allena är Gud.

 

§30 Då bröderna kungör frid med sina läppar må de se till att de äga frid i sina

hjärtan. De skall inte förolämpa någon eller vålla vrede hos någon, utan

framkalla frid, god vilja och barmhärtighet hos andra genom sitt saktmod.

 

Låt bröderna läka de sårade, förbinda de skadade, och återföra de vilse-

gångna. Må de alltid komma ihåg att förneka sig själva och överlåta sig helt

i vår Herres Jesu Kristi händer. I sin kärlek till Kristus måste de vara

beredda att blotta sig för varje fiende, synlig eller osynlig.* Herren säger:

Saliga är de som får lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör

himmelriket till.

 

*Djävulen och hans anhang.

 

§31 Alla bröder, vare sig de lever ett fördolt liv i bön * eller tjänar andra genom

barmhärtighetsgärningar, eller gör kroppsarbete, skall vara ödmjuka och

hålla fast vid kärleken, eftersom Gud är kärlek. De får inte söka sin egen

ära. De får aldrig bliva självbelåtna eller stolta på grund av någon god

gärning eller något gott ord som Gud har talat genom dem. Var de än

befinner sig, och under livets alla förhållanden, må de bekänna att allt gott

kommer ifrån vår Allrahögste Herre, den som härskar över allting, och de

får ständigt tacka honom, eftersom han är all godhets källa.

 

*I ett eremitage.

 

EPILOG

 

Den helige Franciskus förmaning till sina efterföljare och sin välsignelse.

 

§32 Må bröderna alltid äga detta sinnelag, nämligen att Guds Helige Ande skall

få verka i dem. Rotade i den katolska tron må de underordna sig Kyrkan,

vår Heliga Moder, i ett liv i fattigdom och ödmjukhet, och må de hörsamma

vår Herres Jesu Kristi Heliga Evangelium såsom de högtidligen har lovat.

De som strävar att efterleva dessa ting skall rikligen välsignas i himmelen

av vår Allrahögste Fader, och på jorden skall de välsignas av Guds älskade

Son och den Helige Ande vår Hjälpare, och av alla helgon, på så sätt att de

uppfylles med all dygd.

 

Och jag, Franciskus, er lille broder och tjänare, så långt jag förmår,

bekräftar denna högt heliga välsignelse över er invärtes och er utvärtes

människa

 

Bön av vår andlige fader Franciskus av Assisi inför den korsfäste Kristus:

 

Du Allrahögste och Ärorike Gud,

 

upplys mitt hjärtas mörker

 

och giv mig en rätt tro,

 

ett fast hopp

 

och en fullkomlig kärlek,

 

samt insikt i din heliga vilja för mig,

 

och gör mig tillgiven dig,

 

så att jag kan fullborda den.

 

Genom Jesus Kristus vår Herre.

 

Amen.

 

Copyright © All Rights Reserved