Franciskusgården

Solsången av Franciskus

Allrahögste, allsmäktige, gode Herre,

din är lovsången och äran och härligheten

och din är all välsignelse,

dig allena tillkommer de

och ingen människa är värdig att ens nämna ditt namn.

Lovad vare du, min Herre

med hela din skapelse,

särskilt för broder Sol,

som skänker oss dagen och ljuset.

Vacker är han i sin väldiga glans.

Om dig, du Allrahögste, bär han vittnesbörd.

Lovad vare du, min Herre för syster Måne och stjärnorna.

På himmelen har du gjort dem lysande, tindrande och sköna.

Lovad vare du, min Herre

för broder vind och för luften

och regnet och den klara himmelen,

ja för all väderlek,

genom vilken du uppehåller din skapelse.

Lovad vare du, min Herre

för syster Vatten.

Mäkta nyttig är hon, ödmjuk, kostbar och kysk.

Lovad vare du, min Herre

för broder Eld, genom vilkan du upplyser natten åt oss.

Skön är han, lekfull, mäktig och stark.

Lovad vare du, min Herre,

för vår syster, moder Jord,

som föder oss och bär oss

och framalstrar allehanda frukter

och färgrika blomster och örter.

Lovad vare du, min Herre,

för dem som av kärlek till dig

förlåter varandra

och som tåligt bär sjukdom och lidanden.

Saliga är de, när de så håller ut i din frid.

Av dig, du Allrahögste, skall de mottaga livets krona.

Lovad vare du, min Herre,

för vår syster den lekamliga Döden,

vilken ingen levande förmår undfly.

Ve dem som dör i dödssynd.

Saliga de som möter döden

inneslutna i din allraheligaste vilja.

Dem kan den andra döden inte skada.

Lova och välsigna min Herre

och tacka och tjäna honom

i stor ödmjukhet.

Amen.