1181 – Franciskus föddes i Assisi någon gång på sommaren eller hösten. Han blev döpt till Giovanni di Pietro Bernardone (kanske den 29 augusti, då Kyrkan firar Johannes Döparens martyrium), men blev kallad Francesco (Lille Fransmannen) av sin far, som hade gjort många handelsresor i Frankrike. Franciskus mor, Pica, var fransyska, och tycks ha tillhört den lägre adeln.
1194 – Clara föddes den 16 juli i Assisi. Hon var Favorino Scifis, Greve av Sasso-Rosso, och hans hustru Ortolanas första dotter. Ortolana var en mycket from kvinna som hade varit på vallfärd flera gånger. Clara var alltså 13 år yngre än Franciskus. Hon var av adlig börd; han av borgerlig.
1199-1200 – Inbördeskrig bröt ut i Assisi. Franciskus stod i första ledet och kämpade mot de tyska riddarna som i borgen ovanför Assisi försvarade Kejsarens (Heliga Romerska Rikets) intressen. Assisiborna massakrerades i sin strävan efter att uppnå frihet. Många adelsfamiljer, inklusive Claras, flydde till Perugia.
1202 – Under november månad utbröt krig mellan Perugia och Assisi. Assisi besegrades vid Collestrada. Franciskus togs till fånga och tillbringade ett år i fängelse i Perugia tills han, efter att ha blivit allvarligt sjuk, friköptes av sin far.
1204 – Franciskus genomled en långvarig konvalescens under vilken han tillbringande mycket tid ute i naturen kring Assisi. Han tillfrisknade, men förmodligen fick hans hälsa bestående men av hans fängelsevistelse.
1205 – På våren beslutade sig Franciskus för att hörsamma Påvens maning till ett korståg som skulle försvara hans civila intressen i Italien. Korståget leddes av Walter av Brienne mot den Heliga Stolens politiska fiender. Han begav sig hemifrån, men i Spoleto fick han känning av sin svaga hälsa. I en febrig dröm blev han tillsagd att återvända till Assisi. Franciskus lydde, men både Assisiborna och han själv upplevde denna episod som ett nederlag, eftersom hans far hade betalt för hans riddarrustning med allt som kunde köpas för pengar. Franciskus gav bort sin rustning till en fattig. Under denna kris skedde Franciskus omvändelse stegvis. Han tillbringade dag efter dag i en håla i skogen uppe på berget. Hans ende förtrogne tycks ha varit Elias Bonibarone, vilken dock inte anslöt sig till Minderbröderna förrän år 1211 i Cortona.
1205 – Guds nåd fortsatte att verka i Franciskus. Fortfarande betraktade man honom som Ungdomarnas Gillekung, men han hade festat färdigt och lämnade sitt leverne med "vin, kvinnor och sång" för alltid.
1205 – En gång under hösten talade Kristus till Franciskus genom den Korsfästes ikon, som hängde ovanför altaret i San Damianos kyrka. Kristus befallde honom och sade: Franciskus, bygg upp (återställ) mitt hus. När Franciskus, etfer att ha tiggt till sig byggnadsmaterial kunde påbörja reparationen av San Damianos kyrka kom han i öppen strid med sin far. Fadern fängslade honom i sin källare, men hans mor befriade honom.
1206 – I januari eller februari månad blev Franciskus stämd av sin far med anledning av att han använt dennes egendom för att skaffa byggnadsmaterial. Eftersom Franciskus tillkännagav att han var botgörare, blev Biskopen domare i rättegången. Franciskus klädde av sig naken på torget och lämnade tillbaka kläderna och pengarna till sin far. Han sade: Nu har jag som fader endast Vår Fader i himmelen! Därmed avsade han sig sitt arv. Med en symbolisk gest skylde Biskopen Franciskus nakenhet med sin kåpa.
1206 – Under våren började Franciskus vårda de spetälska i Gubbio.
1206 – Under sommaren återvände Franciskus till Assisi och avslutade återuppbyggnaden av San Damianos kyrka. Hans omvändelse fullbordades, men utan att han hade kommit till riktig klarhet om vilken form hans kallelse skulle ta.
1206 – Fram till februari 1208 restaurerade Franciskus även andra kyrkor, bl.a. San Pietro della Spinas kyrka, och Vår Fru av Änglarnas kyrka. Den sistnämnda kallades också Portiuncula – den lilla beskärda delen. Den förblev i Benediktinernas ägo – franciskanerna endast hyrde den. Likväl är den alltjämt den viktigaste av alla franciskanska kyrkor.
1208 – Den 24 februari lyssnade Franciskus till evangelietexten som upplästes vid d. h. Mattias fest. Han hörsammade en kallelse till ett liv i enlighet med den fattigdom (egendomslöshet) som Kristus rådde en del människor att leva i. Franciskus återvände till Assisi klädd som eremit. Han började predika betydelsen av att göra bot.
1208 – Den 16 april anslöt sig en präst som hette Pietro Catanii och Franciskus ungdomsvän Bernardo di Quintavalle, som var en mycket lärd och ofantligt rik adelsman. Franciskus hade alltid beundrat Bernardo.
1208-1209 – Under hösten blev Franciskus förvissad om att han hade vunnit förlåtelse för sina synder. Hans lilla brödraskap för botgörare började växa till. Under vintern började han sända ut bröderna två och två för att predika bot och bättring. Till en början var bröderna endast kända som Botgörarna av Assisi. I kyrkorättslig mening utgjorde de ännu ingen orden. Alla var lekmän förutom Silvestro och Pietro. Franciskus och bröderna hade dock Biskop Guido av Assisis fulla stöd, och det var han som å deras vägnar utverkade en audiens hos Påven Innocentius III.
1209 – Bröderna återvände till Portiuncula och bosatte sig där. Franciskus skrev en kortfattad regula för sitt brödraskap. Därefter begav sig Franciskus och bröderna, som hade blivit tolv till antalet (Bernardo, Pietro, Egidio, Silvestro, Tommaso, Roberto, Masseo, Angelo, Ginepro, Agostino, Leo och Illuminato), till Rom. Påven Innocentius III blev efter att ha talat med Franciskus tveksamt inställd till honom, och sade att han var bäst lämpad att predika för grisar, vilket Franciskus genast började göra. Påven övervann emellertid sin tveksamhet, och godkände muntligen deras ordensregel, efter att han i en dröm hade sett en fattig tiggaremunk som räddade kyrkan.
Som medlemmar av Ordo Fratres Minores (Minderbrödernas Orden) mottog bröderna tonsuren och klerikaliserades således i enlighet med den kanoniska lagens bestämmelser. Minderbrödernas Orden kom att bestå av bröder vars huvuduppgift i Kyrkan var evangelisation och själavård, och som ofta var kringvandrande predikanter. Bröder kunde förflyttas från hus till hus. Mindre Brödernas Orden kallades senare d.h. Franciskus första orden, men det var inte förrän på d.h. Bonaventuras tid som man talade om "tre" ordnar".
Bröderna återvände till Rivo Torto, där de tidigare hade bott, för att slå sig ner i ett litet, övergivet hus för spetälska, men blev bortjagade av en bonde som ville ha huset till skjul för sin åsna. Bröderna beslutade sig för att flytta tillbaka till Portiuncula.
1210 – Mellan år 1209, men inte senare än år 1215, skrev d.h. Franciskus första recenssionen av Epistola ad Fides, Brevet till Alla Troende, som i själva verket var riktat till de män och kvinnor som var inspirerade av honom och ville leva såsom botgörare fastän "i sina egna hem".
Många botgörare levde i klosterkommuniteter av bröder eller systrar som grundades redan under denne period. Dessa bröder och systrar gick in i vården på sjukhus och drev härbärge eller levde i eremitage. De kom att utgöra en klostergren av Franciskus tredje orden för botgörare, vilken ägnade sig åt barmhärtighetsgärningar och/eller kontemplation. Fast dessa konvent från början var självständiga, så bildade man så småningom kongregationer. En italiensk kongregation blev år 1448 en självständig orden med högtidliga löften – Tertius Ordo Regularis de Sancti Franciscii de Paenitentia.
Andra franciskanska botgörare, som kunde vara antingen gifta eller ogifta, gjorde bot i världen. Deras "hem" var inte i kloster utan i privata botstäder. Idag kallas dessa bröder och systrar som lever i världen men har sina yrken och familjeansvar kvar – Ordo Franciscanus Saecularis eller Franciskanska Lekmannaorden. Den genom historien mest kände, men inte mest typiske av dessa lekmannafranciskaner var Kung Ludvig IX av Frankrike.
1212 – När Clara Scifi vid 18 års ålder deltog i en serie av fromma exerciser (betraktelser), som d.h. Franciskus ledde i San Giorgios kyrka, var hennes helighet redan omtalad av alla. Hon levde ett mycket tillbakadraget och fromt liv bland kvinnorna i sitt familjehem. Hon hade hört talas om Franciskus, som redan vid 31 års ålder kallades il Poverello, Guds lille fattige. Franciskus och Claras enastående helighet blev till ömsesidig uppbyggelse.
På Palmsöndagens afton tog Franciskus emot d. h. Clara vid Portiuncula. Efter att ha vistats hos några benediktiner-systrar, flyttade Clara och hennes medsystrar så småningom till San Damianos kyrka. Den helige Franciskus andra orden, d.h. Claras Fattiga Damer, idag kallad klarissorna, kom att bestå av systrar som levde ett helt klaustrerat liv (strängt avskilda från världen) i bön och kontemplation. Under d.h. Claras livstid kallades hennes systraskap San Damianos Orden, men efter hennes död ändrades namnet till den Heliga Claras Orden.
1213 – Den 8 maj skänkte Greve Roland av Chiusi berget La Verna till Franciskus för att han skulle kunna använda det som en reträttplats (retiro). Där byggde man ett eremitage.
1215 – I november åkte Franciskus till Rom och övervarade Fjärde Laterankonciliet. Förmodligen träffade han där d. h. Dominikus, men avvisade tanken på att dominikanerna och franciskanerna skulle kunna bli en enda orden.
1216 – Den 16 juli avled Påven Innocentius III i Perugia. Honorius III efterträdde honom. Honorius skulle senare bevilja Franciskus rätten att ge människor fullständig avlat genom att vallfärda till Portiuncula om de samtidigt uppfyllde de sedvanliga kyrkliga kraven. Detta privilegium var tänkt att gagna människor som inte kunde resa till Jerusalem.
1217 – Den 5 maj höll Minderbröderna Generalkapitel vid Portiuncula. Brödernas första mission utanför Italien påbörjades efteråt. Det snabbväxande brödraskapet uppdelades i provinser och bröder skickades till Frankrike, Tyskland, Ungern, Spanien och Mellersta Östern.
Franciskus själv hade planer på att ta sig till Frankrike, vars kultur han var förtjust i p.g.a. sin mors ursprung, men Kardinal Hugolino, som Honorius hade givit i uppdrag att bli Franciskus rådgivare, övertalade honom att stanna kvar i Italien för att bevara sin ordens stabilitet.
1219 – Den 26 maj skickade franciskanerna sina första missionärer till Marocko.
1219 – Under hösten reste Franciskus till Mellersta Östern med avsikt att besöka det Heliga Landet och där uppmuntra korsfararna att sluta utan mer blodspillan stifta en fred som skulle försäkra såväl pilgrimernas rätt att besöka de heliga platserna som alla kristnas liv och egendom. Franciskus fick möta Sultanen i Egypten, Melek-el-Kamel, som blev övertygad om att Franciskus var en helig man. Senare reste han själv, med Sultanens tillstånd, till det Heliga landet och besökte de heliga platserna.
1220 – De första franciskanska martyrerna, missionärerna som hade skickats till Marocko, utgöt sitt blod under detta år.
1220 – Efter att ha blivit uppmärksammad på att det hade uppstått många problem då han varit borta, bland annat oenighet, inom hans orden, återvände Franciskus till Italien tillsammans med Peter Catanii, Broder Elias av Cortona och Caesarius av Speyer. Franciskus lämnade sin uppgift som Generalminister (hela ordens tjänare eller minister) och Peter Catanii utsågs till efterträdare. Kardinal Hugolino blev franciskanernas protector.
1221 – Den 10 mars avled Pietro Catanii, och Broder Elias, som hade varit vän till Franciskus ända sedan denne genomgick sin omvändelse, valdes av ordenskapitlet till efterträdare.
1221 – Den 30 maj skrev Franciskus sin första recensionen av sin ordensregel, vilken bröderna önskade få skriftligen stadfäst. (Från början var hans ordensregel endast muntligen godkänd).
1221-1222 – Franciskus vandrade genom Italien och predikade överallt för människor. Troligtvis var det under denna period som han med egen hand skrev den andra recensionen av Epistola ad Fides, Brevet till Alla Troende. En viktig historisk notering för den Reguljära Tredje Orden handlar om Bartolomeo Baro. Han var präst i Trabaria och hörde den helige Franciskus predika år 1222. Han mottog den gråa franciskanska dräkten och blev auktoriserad att ta emot andra bröder i sitt kloster som låg någonstans mellan Gubbio och Massa Trabaria. Bartolomeus var den första skriftligt omnämnda personen av de reguljära tertiarierna.
Kvinnliga kommuniteter av den tredje orden var sammanslutningar av franciskanska systrar. De blev inte klarissor, men en del levde ett klaustrerat och kontemplativt liv, medan andra inte klaustrerades, utan levde ett något mera utåtriktat liv. Den mest kända av dessa kvinnliga tertiarier var Elisabet av Ungern, som bildade en kongregation av aktiva Elisabetsystrar.
1223 – Franciskus tog sig till Fonte Colombo och skrev Minderbrödernas slutgiltiga regel. Ordenskapitlet diskuterade den och gjorde ytterligare några ändringar innan den slutligen blev godkänd av Påve Honorius III den 29 november.
1223 – På Vår Frälsares Jesu Kristi födelses högtid skapade Franciskus den första julkrubban, vilken tog gestalt som ett slags kyrkospel, i samband med firandet av den Heliga Mässan i Greccio.
1224 – I augusti och september gick Franciskus på en längre reträtt på berget La Verna där han, under det att han i en syn såg en korsfäst seraf, mottog sina "stigmata", som man kallade de blödande tecken på Kristi sårmärken, vilka uppstod på hans händer och fötter och i hans sida.
1225 – Franciskus led sedan en tid tillbaka av en ögonsjukdom som nu förvärrades. Ett tag vårdades han av d.h. Claras systrar vid San Damianos konvent, men på Broder Elias uppmaning sökte han medicinsk vård. Behandlingen gav inte något resultat och hans smärtor förvärades- Franciskus var nästan helt blind när han skev "Solsången".
1225-1226 – Franciskus begav sig till Fonte Columbo där doktorerna brände hans tinning med ett glödjärn. I Siena blev han ännu sämre och lät skriva sitt "Testamente". Märkligt nog återhämtade han sig något efter detta.
1226 – Under en vistelse i september månad i Biskopen av Assisis hus blev Franciskus viss om att han snart skulle dö. Han bad att bli förd till Portiuncula.
1226 – Under kvällens lopp den 3 oktober avled Franciskus, enligt sin egen önskan liggande naken på den bara jorden. Han blev 45 år gammal.
1226 – Den 4 oktober begravdes Franciskus provisoriskt i San Giorgios kyrka.
1228 – Den 16 juli helgonförklarades Franciskus i Assisi av sin vän Påve Gregorius IX, tidigare känd som Kardinal Hugolino.
1230 – Den 25 maj flyttades helgonets kvarlevor till en ny grav i kryptan i den enorma basilika som hade byggts till hans ära.
1253 – Den 9 augusti år 1253 godkände Påven Innocentius IV d.h. Claras ordensregel, i vilken det insisterades på sträng klausur och absolut fattigdom.
1253 – Den 11 augusti dog d.h. Clara. Hon blev 59 år gammal. Hennes basilika i Assisi invigdes år 1260. I likhet med d.h. Franciskus förvarades hennes kropp till en början i San Giorgios Kyrka.