Franciskusgården

Den helige Franciskus och Julens betydelse

- Påven betraktar helgonets roll för Julfirandets framväxt

Påskfirandet fokuserar på Guds kraft, medan Julhögtiden lyfter fram en Gud, som kommer utan vapen eller styrka i förhoppningen om,att människan skall ta emot honom, sadeBenediktus XVI. Bilden av Gud som blir människa ser vi mycket tydligt i krubban, en tradition som är ett kännetecken på det kristna julfirandet, vilken kan spåras tillbaka till den helige Franciskus från Assisi. Han gjorde nämligen den första krubban i Greccio i Italien. Under generalaudiensen den 23 december 2009 reflekterade alltså den helige fadern över Franciskus roll för Julfirandets utveckling.

”Genom den helige Franciskus och hans krubba, blev Guds försvarslösa kärlek, hans ödmjukhet och godhet, synlig, vilkai hansmänniskoblivande blev uppenbarade för människan, för att lära henne ett nytt sätt att leva och att älska”, sade den helige fadern.

Påven förklarade hur en av helgonets levnadstecknare återgav en vision, som Franciskus fick under det berömda julfirandet i Greccio:”Han såg ett litet barn som låg stilla i en krubba.Barnet vaknade, då Franciskus kom närmare. Denna vision återspeglade verkligheten, eftersom Jesusbarnet visade sin nåd genom sin tjänare Franciskus, återuppväckte tro och kärlek imångas hjärtan.”

Tomas av Celano skriver i Vita Prima Sancti Francisci:

Den helige Franciskus brukade erinra sig Frälsarens ord och gärningar genom att enträget betrakta dem och ständigt draga dem till minnes. Frälsarens ödmjukhet, som på ett enastående sätt gjorde sig synlig genom hans människoblivande, och hans kärlek, vilken också kom till uttryck genom hans lidande och död, betraktade helgonet ofta i sitt inre. Ja, han vägrade nästan att tänka på något annat. Det som han gjorde på vår Herres Jesu Kristi Födelses Högtid i närheten av den lilla staden Greccio under det tredje året före hans bortgång förtjänar vår uppmärksamhet (då vi själva firar jul).

En viss Johannes, som helgonet tyckte mycket om, bodde där. Den helige Franciskus skickade bud till honom och sade: ”Jag vill göra något för att påminna folk om hur det heliga barnet föddes i Betlehem och framställa denna händelse så att de kan förstå hur han saknade alla bekvämligheter redan som spädbarn och hur han lades i ett fodertråg, en krubba, i ett stall med en oxe och en åsna.

När festen närmade sig, kallade helgonet till sig sina medbröder från olika håll. Män och kvinnor från grannskapet gjorde i ordning ljus och facklor för att lysa upp den natt, som har lyst genom århundraden och vars stjärna skiner alltjämt.

När helgonet kom, fann han allt berettoch blev mycket glad. Krubban var redo och höet låg på plats. En oxe och en åsna stod där också. Nu kunde man vörda enkelheten, hylla fattigdomen och upphöja ödmjukheten. Greccio blev ett nytt Betlehem.

Folk blev mycket tagna av denna framställning av Julens mysterium. Skogen runtomkring fylldes av den samlade skarans röster och bergen genljöd av jubel. Bröderna sjöng och den helige Franciskus stod vid krubban och suckade av glädje.

Då högmässan firades vid krubban, vittnade prästen om, att hans förtröstan på Julens under hade förnyats. Helgonet själv var klädd i diakonskrud, ty han var ju diakonvigd, och han sjöng det Heliga Evangeliet med fulltonig röst och predikade för folket.

Många i Greccio hade låtit Jesusbarnet falla i glömska, men Guds, den Allsmäktiges, nådegåvor blev utgjutna över folket under denna natt och många väcktes till tro genom hans tjänare Franciskus. När denna högtidliga gudstjänst var slut, återvände folket till sina hem under gudomlig fröjd”.

Benedikt XVI bekräftade följande: ”Tack vare den helige Franciskus, så har det kristna folket kunnat uppfatta, att Gud i Julen verkligen har blivit Immanuel, "Gud med oss", den från vilken inga hinder eller avstånd kan skilja oss. I detta barn, har Gud kommit så nära var och en av oss, att vi kan vända oss till honom med tillit och leva i en tillitsfull gemenskap som är präglad av djup vördnad för honom, liksom vi gör med ett nyfött barn."

”I detta barn är Guds kärlek i sanning uppenbarad: Gud kommer utan vapen, ja, utan styrka, eftersom han inte har för avsikt att besegra oss utifrån, utan hellre vill bli välkomnad av oss inifrån. Gud blir ett försvarslöst barn för ett besegra människans stolthet, våld och habegär. I Jesus intog Gud denna försvarslösa hållning, för att med kärlek vinna oss och föra oss till vår rätta identitet”.

Påven inbjöd de troende att bedja till Fadern, ”att han måtte ingjuta denna enfald, med vilken vi, liksom Franciskus kan i våra hjärtan beskåda Herren i Betlehems barn”. ”Då,” sade han, ”kan också vi erfara […] detta som skedde med de närvarande i Greccio […], där "var och en" blev fylld med outsäglig glädje”.   

Broder Frans-Eric T.O.R.